Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman (M) vill att jag ska be om ursäkt

...men mammografin blev dubbelt så dyr i privat regi

Han anser att jag ”misskrediterat den fina bröstcancervården som vi bedriver i vårt landsting […] och gjort politik av människors oro” eftersom jag begärt en granskning av mammografin som bedrivs av ett företag som haft svårt att uppfylla sitt åtagande. Åtskilliga är de förtvivlade kvinnor som hört av sig i till mig och berättat om sitt misöje med mammografin. Den rapport som landstinget gjort med anledning av mitt krav på granskning visar att närmare 60% av patienterna fick vänta över fyra veckor på undersökning under våren 2011. Helt oacceptabelt.

Den borgerliga majoriteten är snabb med att ta åt sig äran när Uppsala läns landsting är i topp för bröstcanceröverlevnad i en rapport pressenterad av Sveriges Kommuner och Landsting samt Socialstyrelsen, vårt landsting är det tredje bästa i landet när det gäller överlevnad efter böstacancer. Det Erik Weiman inte bryr sig om att reflektera över är innehållet i rapporten där det faktiskt mycket tydlighet framgår att uppföljningsperioden är 2005-2009 alltså INNAN verksamheten gick över på privat drift. Dessutom ska äran för de framgångar bröstcancervården i Uppsala län visat tillfalla alla verksamhetens medicinska personal, forskare och eldsjälar som drivit på forskningen, förbättringen av behandlingsmetoder och utvecklingen av läkemedel i samarbete mellan Akademiska sjukhuset och Uppsala Universitet – inte en privatiserad mammografi!  Det fina resultatet hänför sig dessutom till den tid mammografin var offentlig. Så Erik Weiman, Ismail Kamil (FP) och Anna-Karin Kolmp (KD) har helt fel när de misskrediterat den landstingsdrivna mammografin genom att påstå att den var så dålig och därför sålt den till ett privat företag.

Vad värre är att den privata verksamheten får en fördubbling av budgeten utan att ha fått ett större uppdrag. Det har således av ekonomiska skäl varit vansinnigt att privatisera. Här kommer lite siffror gällande budgeten för mammografin:

2009 innan verksamheten privatiserades var budgeten 6 706 000 kr (anslag + målrelaterad ersättning)

I april 2009 när avtal med Avesina tecknades blev budgeten 9 500 000 kr

I budgeten för 2011 har mammografin fått 15 000 000 kr

Jag kan bara föreställa mig vad den landstingsdrivna mammografin hade kunnat åstadkomma om de hade fått över 5 miljoner extra för att beta av köer och förbättra verksamheten för, men icke! Här ska privatiseras! Att det är min skyldighet som arnra vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen att bevaka och följa upp den vård som vi beställer verkar Erik Weiman inte tycka är så viktigt. Han verkar inte heller lägga så mycket vikt vid att bröstcancerföreningen, de fackliga och berörda verksamheter på Akademiska också varit kritiska.

Dessutom har landstingets kloka revisorer bestämt sig för att granska bröstcancervården, vårdkedjan och mammografin. Tycker han att de också ska be om ursäkt? För den som vill läsa mer är det bara att googla på Avesina så hittar man en hel del…

Patientsäkerheten står på spel när borgerliga politiker äventyrar en sammanhållen patientjournal

På hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott igår visste inte de borgerliga politikerna om de tycker att vårt landsting ska ställa krav på en sammanhållen patientjournal. Istället vill man värna privata vårdgivares frihet att själv välja journalsystem. Ska vårdgivarnas frihet att välja gå före patienternas säkerhet i vården? Knappast!

En av de viktigaste faktorerna för att garantera kvaliteten och patientsäkerheten i vården är att vård och behandling av en patient dokumenteras på ett korrekt sätt och att den informationen sedan följer patienten i varje steg av vårdkedjan och mellan olika vårdgivare. På det sättet minskar risken för felbehandling eller misstag i vården. Tillgång till rätt patientinformation är helt avgörande för att vårdpersonalen ska kunna ge en god och säker vård oavsett var eller av vem informationen har dokumenterats.

En utveckling mot allt fler privata utförare gör att det blir ännu viktigare att säkerställa ett effektivt och säkert utbyte av patientinformation mellan vårdgivare. Det är det som en sammanhållen patientjournal handlar om.

För att garantera patientsäkerheten måste därför landstinget ställa krav på alla vårdgivare att ingå i ett system med en sammanhållen patientjournal. Allt annat skulle innebära att man sätter patienternas säkerhet och vårdens kvalitet på spel. Därför är frågan solklar.

Socialdemokraterna kommer att göra allt vi kan för att garantera att patientsäkerheten går i första hand och kräver därför en sammanhållen patientjournal.

Fortsättning följer…

Börjes månadsbrev

Här kommer min kollega Börje Wennbergs månadsbrev. Det är en nödvändig (och trevlig) läsning om man är intresserad av landstingsfrågor. Här är ett utdrag:

"I veckan som gick blev jag kontaktad av såväl oroade Bålstabor, anställda som fackliga företrädare som hävdade att Medpro Clinic inte betalade sina räkningar och att företaget ”hade Kronofogden efter sig”. Att för mig kontrollera om det stämmer är inte helt enkelt, men det fanns ett enkelt sätt att kolla om påståendena stämde. Har de betalat hyran för sina lokaler? Fastighetsägaren heter ju Landstinget i Uppsala län, och där har jag tämligen goda kontakter. Till min stora häpnad och förskräckelse är svaret på min fråga; NEJ! De har inte betalat någon hyra över huvud taget sedan de tog över verksamheten! Än en gång har de borgerliga bevisat att de är ideologiskt förblindade. Huvudsaken är att det är privat, resten förefaller de strunta i."

Vidare skriver han om bröstcancervården i vårt län:
"Glädjen över vår framskjutna placering delar jag, men deras konstateranden att de är på rätt väg med genom privatiseringen är obegriplig. Som den gamle mattelärare jag är räknar jag snabbt fem år bakåt i tiden och hamnar då i månadsskiftet aug/sept 2006. Mammografin privatiserades i april 2009. Det goda resultatet är alltså ett mått på kvaliteten hos den landstingsdrivna mammografin och övrig landstingdriven verksamhet på området, den som de borgerliga klankat ner på i alla möjliga tonarter sedan de tog över makten."

Gravida nekas vårdplatser

Uppsala är sämst i landet. Det är rubriken i dagens UNT som hänvisar till förlossningsvården på Akademiska sjukhuset. Ja, vad ska man säga? Som landstingspolitiker och andra vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen blir jag naturligtvis mycket bekymrad när jag få veta att sjukhuset tvingas neka mammor vårdplatser. Jag kan konstatera att situationen inte är acceptabel ur ett patient- och befolkningsperspektiv.

Vårt landsting ska erbjuda alla länets invånare en tillgänglig och patientsäker vård. Och det ska ske på ett sätt som inte äventyrar personalens arbetssituation och hälsa.

Det som oroar mig är att jag får denna information via media. (När jag i våras frågade om situationen på förlossningskliniken under sommaren fick jag beskedet att läget var under kontroll.) Som andra vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen är det rimligt att kunna kräva och förvänta sig att förvaltningar och vårdgivare informerar och uppvaktar sin uppdragsgivare när de inte klarar sitt uppdrag. En nära dialog och kommunikation mellan politiken och sjukhuset är också en förutsättning för att kunna utveckla vården och tillmötesgå befolkningens behov. Nu vill jag vara tydlig med att framhålla att jag förstår varför sjukhuset inte vänt sig till styrelsen, det framkommer med all önskvärd tydlighet i unt:s artikel. Ingen av de borgerliga ordförandena i produktionsstyrelsen Nina Lagh (M) eller hälso- och sjukvårdsstyrelsen Miriam Eriksson (KD) vill ta i frågan. Det skjuter ifrån sig och hänvisar allt ansvar till sjukhusledningen, ofta med argumentet att politiker inte ska detaljstyra. Nej naturligtvis ska vi inte detaljstyra. Men vi måste efterfråga och kräva att länsborna får den vård som de behöver!

Den styrande politiska majoriteten ska ta ansvar för en god dialog med verksamheten, de ska ta ansvar för att granskning och uppföljning av vården och tillgängligheten sker, de ska ta ett arbetsgivaransvar och försäkra våra medarbetare en god arbetsmiljö. Framför allt ska politiken ta ansvar för att patienterna får den vård som de behöver. Det är vårt ansvar som förtroendevalda företrädare för folket. Det ansvaret kan aldrig delegeras till någon annan! Akademiska sjukhuset och de andra förvaltningarna kan bara göra så gott de kan utifrån de förutsättningar som de får från sina uppdragsgivare: Politikerna.   

Jag undrar varför borgarna gör så mycket väsen av att det ska vara max fyra timmars väntetid på akuten men inte höjer på ögonbrynet när gravida kvinnor nekas förlossningsvård på grund av platsbrist. Är inte den tillgängligheten minst lika viktig?

Invigning och öppet hus

Idag hade jag förmånen att närvara vid två invigningar.

Den första var på Akademiska sjukhuset där utställningen Kvinnors uppfinningar presenterades. Det är ett samarbete med Tekniska museet. På utställningen visas aktuella uppfinningar och innovationer av nu verksamma kvinnor, men också exempel på historiska kvinnliga uppfinnarförebilder. Det var så roligt att få synliggöra kvinnors smarta idéer som förverkligats till lönsamma produkter och hjälpmedel.

Jag kunde snabbt konstatera att två av mina privata favorithjälpmedel som småbarnsmamma fanns med, dels bärsjalen för att kunna tillämpa kängurumetoden (eftersom vår dotter är född prematur)  dels "vyssan lull" fötter till barnsängen (en gudagåva för att vagga oroade barn till sömns).Parallellt med utställningen visar Innovation Akademiska hur man kan stöttar vårdpersonal som ruvar på innovativa idéer till produktutveckling. Ett fantastisk arbete som kan inspirera fler att våga förverkliga sina drömmar. Det enda beklagliga med besöket var att jag var ensam politiker och landstingsråd på plats, de andra vet inte vad de missat. Den som vill göra ett besök ska gå till Pausrummet intill Grönwallsalen, Akademiska sjukhuset, ingång 70.

Den andra invigningen/öppet hus var på Folktandvården Seminariet en nyöppnad klinik på Prästgatan 11. Kliniken består av ett samarbete mellan sjukhustandvården och allmäntandvården som gör att människor oavsett ålder och situation, friska eller sjuka, kan erbjudas vård på kliniken. Här finns den senaste tekniken som mikroskop som gör att man kan utföra mycket komplicerade rotbehandlingar med hög kvalité. Det finns även laser som är utmärkt för patienter med tandvårdsrädsla eftersom metoden upplevs behagligare. Mycket bra investeringar som kommer att hjälpa många patienter.
  
Det glädjande med att besöka folktandvården är att jag varje gång får erfara den underbara och smittsamt härliga stämning som finns bland personalen. Det syns när människor trivs på sin arbetsplats.

  

 På Folktandvården är det barnanpassat, finurligt och roligt!

Vård på lika villkor kräver skillnader

Idag har jag tillsammans med landstingspolitiker från hela Sverige i Nätverket hälsa och demokrati diskuterat frågan om vård på lika villkor vid Sveriges kommuner och landsting (SKL). Utgångspunkten för diskussionen var att vi lever i samma land, på samma plats, och i samma tid men vi har helt olika förutsättningar till att få samma välfärd.

Vi konstaterade att:

1. Hälsan är ojämlikt fördelad till nackdel för socioekonomiskt svaga grupper, klyftorna bara ökar och ökar.

2. Sjukvården är ojämlik och ges inte efter behov.

3. Särskilda och riktade insatser krävs gentemot vissa samhällsgrupper för att skapa jämlikhet för alla.

Låt mig understryka att jag häpnade över att även många borgerliga politiker skriver under på ovan gjorda beskrivning - dock inga från Uppsala läns politiska toppskikt, tyvärr! Lika till alla leder inte till jämlikhet. Vårdval eller hälsoval leder inte heller till jämlikhet. Varför? Jo för att vårdval kräver att patienten är aktiv och gör ett val, vilket naturligtvis funkar och är populärt hos de flesta. Men det kräver att patienten måste efterfråga vård för att få vård. Alla som är insatta i hälso- och sjukvårdsfrågor VET att den patient som inte har förutsättningar att göra val eller kapabel att efterfråga ofta är den som är i starkast behov av vård. En inventering av alla Sveriges landsting på uppdrag av SKL visar att landstingen är mycket dåliga, rent av usla, på att analysera och göra insatser för att främja jämlik hälso- och sjukvård utifrån socioekonomiska perspektiv! Pinsamt med tanke på att detta är ett av SKL:s prioriterade områden 2011.

Vad krävs då? Jo:

1. Att landstinget kontinuerligt inventerar och analyserar hälsoläget och vårdbehovet hos befolkningen.

2. Att politiken sätter upp tydliga och mätbara mål för att öka hälsan och minska ojämlikheten genom riktade insatser och resurser till de med sämst hälsa.

3. Att landstinget aktivt arbeta för att nå målen och kontrollerar detta genom uppföljning.

Alltså, inte svårt om man menar allvar med jämlik vård!

Trevlig utsikt från SKL!

Patientbesök på Barnsjukhuset

Idag har jag varit patient, eller snarare anhörig, eftersom min dotter skulle göra en magnetkameraröntgen. Ett heldagsbesök på Akademiska Barnsjukhuset ger perspektiv och många insikter.

Det första: Tack gode Gud att mina barn är friska och låt dem så förbli.

Det andra: Vilken fantastisk verksamhet som bedrivs på sjukhuset och vilken fantastisk personal vi har.

Det tredje: En vård av högsta kvalitet måste vara en rättighet för alla. Vi politiker har ett ansvar och en skyldighet att styra vården så att alla får vård på samma villkor. Alltså att vården görs lika tillgänglig för såväl socioekonomiskt svaga som starka grupper. Det sker inte av sig självt.  

Som småbarnsförälder blir jag djupt berörd när jag sätter foten på en barnavdelning och blir vittne till ögonblick i andra familjers och barns tappra kamp mitt i en svår sjukdom. Det går rakt in i hjärta. Så var det idag när jag och dottern var på Barnsjukhuset.

Vi blev mottagna av sjukhusclownerna som fick henne att trolla och tacka ja till att äta medicin (godis). Lekterapin på nedre botten är en fantastisk verksamhet som ger stimulans och får varje barn att känna leklust och släppa rädsla och oro. Doften av nybakad äppelkaka spred sig i hela korridoren. Makalöst imponerad är vad jag blev. Och glad, att vi har förmånen att bli omhändertagna och bemötta av så proffsig sjukvård och personal.

Min oro växer dock i takt med vetskapen om att vården blir mer och mer ojämlik och att skillnaden växer mellan socioekonomiskt starka och svaga familjer. Dagens läsning i UNT är ytterligare en i raden av bekräftelser som visar att borgerlig politik ökar klyftorna inom vården vilket drabbar många barn. Det är därför jag menar att det krävs tydliga insatser i form av riktade resurser och åtgärder för att göra vården jämlik på riktigt. Vård på samma villkor för alla innebär att särskilda insatser måste göras för vissa, nämligen de svagaste.