”Landstinget har aldrig haft så bra ekonomi som i dag”

Veckans citat kommer från landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman i UNT idag. Jag undrar vilken världsuppfattning man har när man uttalar sig på det sättet. Att stirra på hur mycket pengar landstinget har på banken eller i tillgångar, som landstinget för övrigt är i full gång med att avyttra, säger inget om landstingets ekonomi. Likviditeten (vilket är det jag tror att Weiman menar) är ett mått på en organisations kortsiktiga betalningsförmåga.

Det vore önskvärt om ledande borgerliga politiker hade förmågan att kunna relatera till helheten och verkligheten när man uttalar sig om landstingets ekonomi, alltså landstingets ekonomi i relation till förmågan att tillmötesgå de behov som finns.

Uttalandet är stötande med hänsyn till de kostnadsanpassningar som upplevs som besparingar som Akademiska sjukhuset (minus 200 miljoner) och Primärvården (minus 20 miljoner) ska förhålla sig till. Tänk dessutom på alla anställda sköterskor som knappt får någon löneförhöjning trots hårt slit och specialistkompetens.

Jag tror varken patienter, anställda eller medborgare i övrigt delar Weimans uppfattning att Landstinget har så himla bra ekonomi….

Det är generöst av den borgerliga majoriteten att ge bort tre vårdcentraler till Carema gratis.

Nu ska jag redogöra för en fråga som kan tyckas som en teknikalitet men som i grunden är av principiell betydelse och i praktiken innebär att Landstinget ger bort tre vårdcentraler till ett privat bolag.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott där jag sitter, beslutade den 6 september att godkänna Carema primärvård AB som vårdgivare enligt LOV. Kruxet var bara att Carema redan var bundna av ett annat avtal (under avtalstiden 1 februari 2009 till 31 januari 2013) med landstinget enligt en LOU- upphandling. Men den politiska majoriteten valde att frigöra/omförhandla vårdgivaren från det bindande avtalet utan att undersöka vilka ekonomiska konsekvenser det får för Landstinget. Anledningen till att Caremas styrelse vill att det första avtalet ska göras om till ett LOV-avtal är för att de tänker öppna en ny filial på Vaksalagatan 22 i Uppsala. Jag reserverade mig mot beslutet av två skäl som jag kommer att redogöra för nedan.

I onsdags, åtta dagar efter arbetsutskottets möte och beslut, fick jag veta att den politiska majoriteten ”insett” att det kanske inte var så smart att arbetsutskottet beslutar i en sådan stor fråga. Vips så skickades egenmäktigt ärendet vidare till Hälso- och sjukvårdsstyrelsen (HSS). Nu får arbetsutskottet ha ett extra sammanträde på måndag för att ”upphäva” sitt tidigare beslut…

Nu till det viktiga:

1. Varför ska HSS frigöra Carema från nuvarande LOU-avtal som löper till 2013-01-31 om det innebär negativa ekonomiska konsekvenser för landstinget? Landstinget bör vid en överlåtelse värdera vårdcentralerna och begära ekonomisk kompensation för marknadsvärdet. Det har vi gjort i alla andra fall och då har privata vårdgivare fått betala mellan 1-20 miljoner för en verksamhet. Jag anser att det är ett krav att styrelsen först får en ekonomisk konsekvensanalys innan vi godkänner att avtalet sägs upp eller övergår i ett LOV- avtal. Detta kan annars ses som gynnande av enskild. Tyvärr börjar detta likna moderat ”Täbypolitik” där politikerna gjort sig kända för att rea ut Tibble gymnasium till en privat. Fast det här är värre för i detta fall får Landstinget INGEN ersättning för goodwill. Nu får dessutom Carema lokalerna serverade på silverbricka. Det är inte konkurrensneutralt gentemot de andra vårdgivarna. Frågan handlar ytterst om hur vi hanterar skattebetalarnas pengar.

2. Landstinget måste fundera över i vilka sammanhang det är ok att öppna filialer och vad som menas med en filial. Carema vill öppna en på Vaksalagatan 22 men har inte beskrivit vad den ska omfatta. Det finns en risk om vi börjar godkänna filialer utan att ha en ett krav på vilket syfte de ska tjäna och vilken service de ska tillhandahålla. Ha också i åtanke att Vaksalagatan 22 ligget mitt i centrala Uppsala med närhet till ett antal redan befintliga och väl fungerande primärvårdsverksamheter.

Man kan frågan sig vilka patientbehov som behöver tillgodoses på Vaksalagatan 22…varför är incitamenten inte lika starka för en privat vårdgivare att öppna filialer i ytterkommunerna, eller småstäderna, varför lockar centrala Uppsala så? Svaret är naturligtvis att det är mest ekonomiskt lönsamt med friska, välutbildade storstadspatienter. Det säger en hel del om incitamenten i hälso- och sjukvården och skillnaden mellan offentlig och privat. Samtidigt vill den offentliga Primärvården öppnar en filial i Stenhagen som varit utan primärvårdsnärvaro i åratal och där behoven är mycket stora, många barnfamiljer, pensionärer och familjer med utländsk bakgrund. Det är mycket mer rätt tänkt!

Läs mer om frågan på UNT.

Nu blir det Primärvård i Stenhagen!

Inte en dag för tidigt. Socialdemokraterna har under lång tid velat ha en vårdcentral eller motsvarande i Stenhagen. Det föreslog Johnny Svahn och Lena Rönnberg ledamöter i landstingsfullmäktige redan 2006 genom att skriva en motion. Frågan har också ställts till Erik Weiman i en interpellation. Men de borgerliga politikerna har inte gjort någor åt frågan på fem år! Därför är det så glädjande att vi har en primärvård med stort P (Primärvården) och en primärvårdsdirektör som tar frågan på allvar och nu vill öppna mottagning i Stenhagen.

-    Vi ser fördelar med att placera filialer i lokala centrum som har eller planeras ha en starkt tillväxt. Vi kommer också att tänka i nya banor när vi utformar verksamheten. Tanken är att vi ska arbeta effektivt och avlasta vårdcentralerna samtidigt som invånarna får bättre service, säger primärvårdsdirektör Per Elowsson.

Filialen i Stenhagen är tänkt att öppna under första kvartalet 2012.

Dags att ta tillbaka medmänsklighet och rättvisa i svensk politik

Idag träffades landstingsfullmäktiges socialdemokratiska ledamöter och ersättare för att diskutera hälso- och sjukvårdspolitiska frågor och förbereda sig inför landstingsfullmäktige på måndag. Vi diskuterade aktuella ämnen och la upp strategier för hur vi ska jobba med våra politiska frågor under hösten. Trots att det är gräsligt frustrerande att vara i opposition, att inte få bestämma eller påverka så kan jag inte låta bli att småle J när jag tänker på hur kul och givande det är att få vara landstingsråd och teammedlem i värdens bästa landstingsgrupp.

Vår gäst för dagen var socialdemokraternas distriktsordförande i Uppsala län och riksdagsledamot Agneta Gille. Hennes beskrivning och reflektioner av den politiska utvecklingen och effekterna av borgerlig politik bekräftade vår känsla av att aldrig tidigare har medmänsklighet, solidaritet och rättvisa i vårt samhälle varit så frånvarande i svensk regeringspolitik.

Restaurangmoms går före stärkt ekonomi för pensionärer…

Tilltron till den allmänna hälso- och sjukvården sjunker. Patienter, arbetsgivare och fackföreningar tecknar privata vårdförsäkringar i brist på förtroendet till en generell välfärd…

Människor knuffas ut från de gemensamma försäkringssystemen, tex A-kassan, för att dumpass på kommunernas växande berg av försörjningsstöd (socialbidrag)…

Ungdomar kämpar och slåss för att få ett jobb, vilket som helst, på vilka villkor som helst…

Unga vuxna får tacka nej till platserbjudanden från Universiteten därför att de inte får en bostad…

Till råga på det…

Mats Odell (KD) säger i tidningen Hem & Hyra: ”Jag och min fru har köpt varsin lägenhet till våra barn. Det kan alla föräldrar göra. Våra barn är mycket nöjda”

Maria Larsson (KD) nekar barnhemsbarnen den ekonomiska ersättning som ALLA anser att de är berättigade med motiveringen att det är orättvist om man inte är orättvis mot alla. (Hon menar att det inte går att hitta ett system som är rättssäkert och rättvist trots att Norge, Island, Irland, Australien och Kanada har lyckats kompensera drabbade.)

Vart är Sverige på väg? Jag bara undrar…

Älskade mamma

Jouhaina Macdisi

23/8 1952 - 13/9 2005



Den 13 september 2005 dog min mamma i cancer. Familjen hade kastats mellan hopp och förtvivlan under ett halvår men på måndagsmorgonen den 12 september ringde sköterskan från Akademiska och sa att det var dags. Jag sprang från ett möte i Riksdagen där jag jobbade, hoppade på första tåget till Uppsala och bad om och om igen att det inte skulle vara för sent.

Vi hade precis haft en underbar helg tillsammans. Hela familjen var samlad. Alla systrar, moster, kusin, morbror, svärmor och några vänner satt och trängdes i ett litet rum på fjärde våningen på onkologiska klinikens vårdavdelning. Mamma satt och babblade i sin säng lika engagerad som alltid och läxade i vanlig ordning upp den som sa något som hon inte gillade. Vi skrattade och skojade och hade riktigt trevligt. Hon var så vaken och skärpt, hon hade koll in i minsta detalj. Inte kunde jag ana att det skulle vara hennes sista helg tillsammans med oss.

När jag kom fram till Akademiska på måndag förmiddag var hon inte vid medvetande. Vi vakade vid hennes säng hela dagen och natten. På tisdag förmiddag tog hennes krafter slut och hon somnade in. 

Alla kommer att förlora en anhörig eller nära vän någon gång. Men att förlora båda sina föräldrar vid en ung ålder är väldigt tufft. (Min pappa dog i cancer 1999) Jag brukar ibland fundera över varför det i Sverige är så tabu att tala om sorg och ilska.  Jag upplever att det är ett känsligt ämne. Att visa känslor, starka känslor anses ofta vara väldigt privat. Jag kommer från en kultur där sorgen inte är privat, den ska bekräftas och delas för då anses den lättare att bära.

Hur som helst, nu har det gått sex år sedan mamma gick bort. Nu är jag själv mamma och moster, något som hon tyvärr inte fick uppleva men för mig är hon närvarande. Alltid. Hon är min och mina systrars egen lilla skyddsängel där uppe i himlen.

Till minne av mamma och pappa

publicerat i UNT 2006-09-13

Ord kan inte beskriva den oerhörda saknad vi känner.

Ni finns alltid i våra tankar och i våra hjärtan.

Allt som vi är och lyckas med har vi er att tacka för.

Ni har format oss och givit oss kärlek, trygghet, ödmjukhet och mod.

Genom alla fina minnen lever ni för evigt.

Korsförhörd - tillgodoser landstinget vård på lika villkor?

Jag har idag blivit grillad och korsförhörd av två utredare från Ernst & Young som på uppdrag av landstingets revisorer ställt frågor om hur landstinget tillgodoser vård på lika villkor.

I mail från revisionschefen framgick att:

”Landstingets revisorer har beslutat att genomföra en granskning om hur landstinget tillgodoser vård på lika villkor. I landstingsplanens inledning anges att hälso- och sjukvård skall finnas lättillgänglig för invånarna och ges på lika villkor. Den övergripande frågeställningen i granskningen är hur landstinget i Uppsala län genom styrdokument, ekonomistyrning och uppföljning säkerställer att vård på lika villkor ges till länets invånare. Landstingets revisorer har uppdragit till konsultfirman Ernst & Young AB att genomföra granskningen. Gunnar Uhlin kommer att vara projektledare och  genomför granskningen  tillsammans med Klas Öberg. Ett 20-tal intervjuer kommer att genomföras med politisk ledning och tjänstemannaledning men också med förvaltningsledningar och några verksamhetsföreträdare. Granskningen kommer att genomföras under hösten och avrapporteras under november.”

Jag säger bara: Äntligen!

Äntligen någon som frågar!

Äntligen någon som problematiserar!

Äntligen någon som förstår att jämlik vård är ett krav som ska tillgodoses!

Äntligen någon som blottlägger vad vi menar med jämlik vård och hur vi styr mot jämlik vård och framför allt på vilket sätt vi följer upp att vi får en jämlik vård!

Jag måste tillstå att det var en av de mer givande och intressanta intervjuer jag blivit utsatt för på länge. Nu väntar jag otåligt på vad revisorerna kommer fram till för slutsatser…

Skohylla?



Börje Wennberg undrade häromdagen om det inte var dags för mig att införskaffa en skohylla till mitt kontorsrum i Vita Huset (tidigare maktens huvudboning i landstinget, numera oppositionslandstingsrådens kontorsbyggnad). Han har nog rätt. Ska man orka stå och gå och kämpa för rättvisa i hälso- och sjukvården varje dag måste man ju vara bra utrustad på fötterna. Då krävs rätt skor för rätt tillfälle och således också en skohylla att ställa dem på.