S högkvarter

Jag har suttit på Sveavägen 68 (sossarnas partihögkvarter) i två dagar och pratat framtid med partiledningen. Det har varit så inspirerande!
Stefan Löfvén, Magdalena Andersson, Carin Jämtin har gett en inblick i vad vi står inför nu när valet närmar sig. Socialdemokraternas partistyrelse har haft en tvådagarsöverläggning och diskuterat det politiska läget och strategier för framtiden. Det är en fantastiskt bra stämning i gruppen och det känns verkligen som alla är laddade. Särskilt roligt var det att lyssna till Jan Larsson (vilken smart rekrytering!) som i högt tempo, inlevelse och skärpa tar oss igenom vad som krävs för att vi ska få väljarnas förtroende att styra Sverige, inte bara en eller två mandatperioder framåt utan på lång sikt. För vi vet att politik är ett samhällsbygge där jobb, skola och god vård är ett långtidsprojekt som ständigt behöver utvecklas för att vi ska leva upp till vår vision ett samhälle som präglas av frihet, jämlikhet och rättvisa.
Vi fick också veta att Magdalena Andersson kommer pressentera en satsning på sjukvården för det behövs och vi vet att det är en viktig fråga för medborgarna och för framtiden. Det värmer i en hälso-och sjukvårdspolitikers hjärta! Fortsättning följer...

 

 

Heby behöver en ungdomsmottagning

Heby kommun är ensam i länet med att inte har någon ungdomsmottagning. Socialdemokraterna har länge drivit frågan om en ungdomsmottagning i Heby kommun. Sommaren 2008 lämnade vi in en motion om att i samverkan med Heby kommun upprätta en ungdomsmottagning i Heby. Motionen besvarades 2009 med att det arbetet redan var på gång. Nu har 4½ år gått och ungdomarna i Heby har ännu inte fått någon ungdomsmottagning. Det är inte ok! Uppenbarligen kan man inte lita på den borgerliga majoriteten och det som de lovat. Därför kommer jag lyfta den frågan på dagens Landstingsfullmäktige som hålls i Heby.
   Det är oerhört viktigt att hälso- och sjukvården arbetar förebyggande och är tillgänglig för ungdomars frågor och behov av stöd i den ålder då kroppen utvecklas som mest. Därför måste landstinget ta ansvar för att det finns ungdomsmottagningar i hela länet och att samarbetet med skolan och skolhälsovården fungerar. Heby och Östervålas mödravårdscentraler erbjuder visserligen preventivmedelsrådgivning för kommunens ungdomar men tröskeln för exempelvis pojkar är troligen hög att besöka samma mottagning som mamma och kanske mormor besöker och där prata om sådant som sex och samlevnad.
   Eftersom Sveriges och länets ungdomsmottagningar inte bara arbetar med förebyggande metoder för sexuell och reproduktiv hälsa utan också har ett uppdrag att arbeta förebyggande mot psykosocial ohälsa så blir ungdomsmottagningen särskilt viktig. En ungdomsmottagning fyller en viktig funktion för att möta ungas psykosociala problem och nu när vi ser att den psykiska ohälsan ökar bland tonåringar och unga vuxna blir det ännu viktigare att arbeta förebyggande. Att öppna en ungdomsmottagning i Heby är i grunden en rättvise och jämlikhetsfråga. För Hebys ungdomar har rätt till samma stöd och vård som alla andra unga i länet.

Folkpartiet, sjukhusdirektören och UCC

I fredags gick Folkpartiets riksdagsledamot Ismail Kamil ut och krävdesjukhusdirektörens avgång. Utspelet är så provocerande att det saknar motstycke. Men så brukar ju alliansen göra, sparka chefer på rullande band för att demonstrera sin makt! Agerandet är så pinsamt att jag skäms som landstingspolitiker, det är sådana utspel som spär på politikerföraktet. Ibland undrar man var Kamil får sina infall ifrån. En sak är säker han har inte koll på frågan. Detta är väl bara ett sätt för honom att profilera sig själv i media nu när folkpartiets medlemmar ska ha interna provval och Kamil vill komma tillbaka till landstingspolitiken (bevare oss väl!). Men Kamil har förklarat krig mot Akademiska och sjukhusdirektörer förr. Hans sandlåde retorik skadar Akademiska och på sikt patienternas förutsättningar att få en god vård. Han borde tas i kragen av sitt parti. Jag kan nförstå att Ludvig Larsson (Fp) gav upp och meddelar att han lämnar uppdraget som landstingsråd.

Sjukhusledningen har gjort sitt yttersta för att på bästa sätt navigera i ett läge där stödet och engagemanget från deras ägare (den politiska majoriteten) är lika med noll. Den politiska styrningen och ledningen är ett kaos och ansvariga politiker i majoriteten skjuter alla svåra frågor ifrån sig eller blundar för fakta och fattar irrationella beslut.

Hela UCC frågan är så märkligt hanterat. Jag har kommenterat den tidigare här på bloggen. Det är uppenbart att alliansen bluffat i frågan gentemot allmänheten när de gick ut med pressmeddelande att nu är det fritt fram att remittera patienter. För det har inte och kommer inte att fattas något politiskt beslut i frågan. Vi har lyft frågan i alla styrelser i landstinget och alliansen vill inte fatta ett politiskt beslut istället hänskjuter man frågan till Akademiska som fortfarande inte fått någon information eller ägardirektiv om remittering av patienter. Sjukhuset har bara kunnat konstatera att en pressträff genomförts. Jag vill påstå att alliansens pressträff var grovt vilseledande. Det finns inget idag som skiljer sig från hur läget var i frågan för några månader sedan avseende UCC. Jag tycker den politiska hanteringen är en skandal från början till slut.

Avslutningsvis måste man konstatera att när Akademiska tydligt deklarerar att de har kompetens och kapacitet att genomföra dessa operationer och när landstingets egen utredning visar samma sak då kan politiken inte gå in och göra medicinska bedömningar som går stick i stäv med det. Politiken ska över huvud taget inte göra medisinska bedömningar i enskilda fall eller beordra Akademiska att remittera patienter till någon annan som sjukhuset kan behandla själva. Sjukhuschefen har helt rätt när han säger: ”Jag är medveten om att jag arbetar i en politiskt styrd organisation. Men det finns inga politiska beslut i vårt landsting avseende remittering av patienter till, eller upphandling av, Uppsala Cancer Clinic. Det finns inte heller något vårdavtal med kliniken. Landstingets expertutredning har avrått från upphandling av patientsäkerhetsskäl."

Prisdumpning i vården

Vi gör det för 0kr (noll!) meddelar en vårdgivare när vård ska upphandlas, var går gränsen för att vara seriös?

För att illustrera hur absurt det kan bli när ”marknaden får styra” i vården tänkte jag berätta om ett beslut som Hälso- och sjukvårdsstyrelsens (HSS) arbetsutskott fattade förra veckan. Vi skulle bestämma oss för vem som ska få uppdraget att genomföra uppsökande tandvård (en munhälso-undersökning som erbjuds en gång per år till vissa äldre, sjuka och funktionshindrade personer och utförs i deras hem). För att vinna uppdraget måste vårdgivaren/företaget gå med på vissa ”skall-krav” som ska vara uppfyllda. Sedan blir det den som påstår sig kunna göra jobbet för lägst pris som vinner och få skriva avtal med landstinget, detta brukar kallas att konkurrera med pris.

 

Tre vårdgivare hörde av sig och lade anbud (vad de ville ha betalt för att utföra tjänsten) för respektive geografiskt område. Så här blev resultatet, alltså priset som man ville ha för en munhälso-undersökning:

Vårdgivare

Enköping  Heby       Håbo     Knivsta    Tierp       Uppsala   Älvkarleby     Östhammar

1              21 kr         1119 kr    21 kr     21 kr        1422 kr    21 kr        1983 kr          1315 kr

2              0 kr           0 kr          0 kr       0 kr          0 kr          0 kr           0 kr                0 kr

3              272 kr       634 kr      376 kr   412 kr      641 kr       280 kr      728 kr            394 kr

Är det inte ganska oseriöst att hävda att man kan göra jobbet gratis? Eller att man vill ha 1983 kr för ett vårdbesök i Älvkarleby och 21 kr för samma besök i Uppsala?

 

Anledningen till prisdumpningen är naturligtvis att företagen vill säkra rätten att få tillträde till en utsatt patientgrupp i geografiskt attraktiva områden. Gör man munhälso-undersökningen så kan man sedan utan problem hemma hos patienten övertyga honom/henne om att dessutom få utföra nödvändig tandvård (en mer avancerad tandvård som patienten kan behöva). För den nödvändiga tandvården tar företaget fullt betalt genom att fakturerar landstinget. I vissa landsting har man kunnat se att när företag som marknadsför sig med billiga munhälsoundersökningar får avtal med landstingen så skjuter istället kostnaderna för den nödvändiga tandvården i taket. Inte konstigt för vem inbillar sig att 0 kr eller 21 kr för en tandundersökning är seriöst?

 

Ur patienternas perspektiv är det olyckligt att landstinget och borgerliga politiker inte tar ett större ansvar för denna utsatta grupp patienters särskilda behov av trygghet eftersom det handlar om äldre, funktionsnedsatta och i vissa fall dementa och då passar det inte att leka affär och gå med på prisdumpning. Nu blev HSS beslut så att vårdgivare nr 2 avfärdades med hänvisning till onormalt lågt pris. Vårdgivare nr 1 vann de områden som de gav lägst pris på 21 kr och vårdgivare 3 fick nöja sig med de områden som vårdgivare 2 inte ville ha. Kan du gissa vem vårdgivare 3 är i verklighetetn? Landstingets egen Folktandvård. Det enda riktiga och bästa för patienterna hade varit att låta Folktandvården få ansvar för hela uppdraget att utföra uppsökande vård för alla patienter, särskilt med tanke på deras specifika behov, utsatta situation och vikten av kontinuitet i vården.

Skräck och fasa i Syrien

Det har varit ett jobbigt dygn där jag pendlat mellan hopp och förtvivlan. Bilderna som visats i TV är fasansfulla och oron för mina släktingar i Damaskus har varit obeskrivlig. Efter många timmars försök till kontakt fick jag igår förmiddags äntligen tag på min kusin som bor där med sin familj. Lättnaden över beskedet och chocken över det vidriga som händer gör att tårarna och ilskan kommer om vart annat.

Hon och hennes två små barn är i säkerhet och har lämnat Damaskus och befann sig på landsbygden hos min farbror där även min andra kusin befinner sig efter att ha lämnat Aleppo för sex månader sedan. De kommer inte återvända som läget är nu. Hennes man är kvar i Damaskus eftersom han inte vill överge bostaden men hon kunde inte säga något om hur det ser ut på plats förutom att hon är oroad för hans säkerhet och att det går väldigt mycket rykten och spekulationer. Människor (civilbefolkningen) är väldigt rädda och det är svårt att på plats veta vem som står för våldet men attackerna kommer utan förvarning och det är mycket svårt att röra sig på vägarna. Det gör att många tvekar och är rädda för att förflytta sig särskilt om man har barn eller äldre i sällskapet. Ger man sig ut på vägarna så gör man det med livet som insats. Det råder kaos och skräcken är påtaglig. Damaskus blir för varje dag mer av en spökstad. Människor gömmer sig i sina hus i hopp om att stänga ute död och terror.

Civilbefolkningen har betalat ett ohyggligt pris medans omvärlden konfererar och tvekar nu måste FN ta sig tillträde in i landet för att skydda barn och civila från våldet som båda sidor gör sig skyldig till. Detta får inte fortgå.

Alliansens utspel kan vara uppmaning till lagbrott

”Akademiska öppnar för UCC” lyder en rubrik i gårdagens UNT med anledning tvisten om patienter med bukhinnecancer ska opereras på Akademiska eller hos en liten privat aktör. Alliansens utspel väcker många frågor!

1.     Vilket juridiskt stöd har alliansen för sin exensiva tolkning att undantagsregeln i LOU är tillämplig?

2.     Vilket förtroende har alliansen för sjukhusledningens kompetens när man kör över deras medicinska bedömningar och avfärdar deras besked att patienterna kan få vård på Akademiska?

3.     Vilket förtroende har alliansen för tjänstemännens kompetens att ge balanserade beslutsunderlag när man agerar i direkt strid med slutsatserna i den utredning de själva tillsatt?

4.     Vilka signaler sänder alliansen till andra specialister när man uppmuntrar personal med spetskompetens att överge sjukhuset och starta privat klinik?

5.     Hur tänker alliansen att vi på längre sikt ska kunna garantera en god vård, forskning och utbildning på vårt universitetssjukhus när man väljer att göra sig beroende av EN privat vårdgivare för en specifik behandling? 

1. Nu har borgarna med folkpartiet i spetsen kommit på att Akademiska sjukhuset kan (och ska) remittera cancerpatienter till Uppsala Cancer Clinic (UCC). Efter ett års velande och en tydlig utredning som avråder från remittering, har de plötsligt ”hittat” en undantagsregel i Lagen om offentlig upphandling (LOU). Produktionsstyrelsens (PS) ordförande gör en egen, enligt min mening mycket tveksam, tolkning av lagen och menar att varken avtal eller upphandling behövs eftersom synnerliga skäl föreligger i detta fall och då kan man göra en direktupphandling (LOU 15kap. 3§ 2st.). Men med synnerliga skäl menas synnerlig brådska som orsakats av oförutsedda omständigheter som den upphandlande myndigheten inte själv kunnat påverka, förutse eller råda över. Att den upphandlande myndigheten råkat i brådska beroende på egen bristande planering grundar inte rätt till direktupphandling. Regeln ska tolkas restriktivt och landstinget har bevisbördan för att särskilda skäl föreligger. Min bedömning är att det förefaller helt uteslutet att hänvisa till synnerliga skäl när man på regelbunden basis avser remittera patienter till en privat vårdgivare. I så fall får man göra en riktig upphandling, några genvägar finns inte. Det borde den politiska majoriteten förstå. Att tvinga Akademiska att remittera under dessa omständigheter kan innebära en uppmaning att begå lagbrott. Alliansen har dock räknat ut att ingen annan vårdgivare kommer överklaga en direktupphandlingen eftersom ingen annan utför denna specifika operation, förutom Akademiska sjukhuset. Frågan är om Alliansen också räknar med att Konkurrensverket stillasittande ser på när enskilda landstingsråds kreativa lagtolkning tillämpas?! Det tror inte jag, vill det sig riktigt illa kan vite på miljonbelopp utdömas.

2. Att PS ordförande, som har till uppdrag att företräda Akademiska sjukhuset, väljer att så tydligt och öppet köra över sjukhusledningen tyder på att han antingen inte förstår sin roll eller att han mist förtroendet för sjukhusledningens förmåga att göra välavvägda medicinska bedömningar. Jag tycker man ska fundera över lämpligheten i att sitta kvar som PS ordförande när man väljer att agera på det sättet.

3. Jag antar att alliansen har skrotat den externa utredning som Hälso- och sjukvårdsstyrelsen presenterade i ärendet trots att den godkändes för några månader sedan och omständigheterna inte ändrats. Om alliansen tillmäter tjänstemännens underlag och rekommendationer så liten betydelse har vi ett rejält problem. 

4. och 5. Att UCC sökt och fått alliansens välsignelse innan de övergav Akademiska är uppenbart. Därför är den uppkomna situationen självförvållad från alliansens sida och den som fått betala priset är patienterna som hamnat i kläm. Förstår inte alliansen sitt eget ansvar som ägare av universitetssjukhuset och för helheten, långsiktigheten och kvaliteten i vården? Förutsättningen för att behålla ett universitetssjukhus i världsklass är att all personal, även den med spetskompetens som genom miljoninvesteringar (sjukhusets pengar) utbildats på Akademiska känner glädje, delaktighet och stolthet över att arbeta där och vill stanna kvar. Fortsätter alliansen att uppmuntra sönderstyckning och privatisering kommer fler specialister att ta sitt pack och gå. Då har vi snart inget universitetssjukhus kvar.

Avslutningsvis: Lita på Akademiska sjukhuset när de säger att de kan erbjuda en god vård och slå inte undan benen när de försöker och vill bygga upp och stärka sin kompetens och beredskap att leverera vård för patienter med bukhinnecancer och säkra utbildning och forskning på området för framtiden.  

Wikdagarna: Konstruktiv förändringsvilja eller dyr gruppterapi?

Hur ska man tolka att de två politiker med högst ansvar för de viktigaste frågorna i vårt landsting, ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen och ordförande i Produktionsstyrelsen väljer att prioritera annat och uteblir från Wikdagarna? Särskilt anmärkningsvärt är det när den samlade tjänstemannaledningen, sjukhusdirektören för Akademiska och Lasarettet i Enköping och ALLA andra förvaltningschefer och fackliga representanter tagit sig tid och avsatt två dagar i sina pressade scheman i förhoppningen om att få föra en dialog med politiken. Man tar sig för pannan. Pinsamt är ordet. Vad är poängen med att föra dialog med politiken om ansvariga politiker inte behagar närvara och lyssna?

Nu är två dagar av ledningsöverläggningar över och förvånansvärt nog blev det riktigt givande och inspirerande (för oss som var där!). Det bör understrykas att den politiska majoriteten inte ska ha äran för att det blev bra, snarare var det den minimala politiska inblandning i programmet som troligen var framgångsfaktorn. För en gångs skull tog tjänstemännen och förvaltningscheferna chansen att säga ett och annat. De delade med sig av sina erfarenheter, synpunkter och verklighet. Det blev en bekräftelse av det jag länge påpekat och kritiserat i ledningen och styrningen av vårt landsting.

När det finns så mycket som kräver förändringar, i sättet vi arbetar, i behovet av ökad dialog och förankring, i arbetet att stärka förtroendet mellan varandra och att förbättra kommunikationen och informationen i organisationen så kan man tycke att det borde finnas ett politiskt intresse att lyssna på sina medarbetare. Frågan är om landstingsalliansen avser att ta tag i alla goda synpunkter som kom fram. Kommer man att sammanställa resultatet av genomförda workshops och arbeta med frågorna, eller är det en icke förpliktigande gruppterapi med ”högt i tak” som landstingsledningen fått ägna sig åt på Wik? Jag hoppas innerligt att borgarna inser att tjänstemännens, förvaltningschefernas och de fackligas tid och engagemang är så värdefull att det måste tas på allvar.