Så här trevligt var det när jag och Börje Wennberg fick vara med i Luciatåget inför tjänstemännen på Landstingets ledningskontor!
Det är väl tur att i vart fall två politiker (Landstingsråd) ville och vågade vara med!
fredag 13 december 2013
tisdag 3 december 2013
Skolan i fritt fall?
|
måndag 25 november 2013
Anhöriga stämmer landstinget
Jag får ont i magen när jag läser Maciej Zarembas artikel på DN kultur om ”Familjen K mot landstinget i Uppsala län”. Även om jag inte läst alla inlagor i rättsprocessen känner jag till ärendet och jag fick ont i magen redan när händelsen uppmärksammades för ett antal år sedan. Anledningen är att hur man än vrider och vänder på händelsen så har en patient försatts i en situation där dennes integritet inte tillmäts den betydelse som man som medborgare och patient kan förvänta sig. Anhöriga har upplevt obehag och kränkning och det måste tas på ett större allvar.
Jag känner som landstingsråd ansvar (trots att jag är i opposition och inte har blivit informerad) å landstingets vägnar och beklagar från djupet av mitt hjärta det som de anhöriga anser sig ha upplevt.
Jag har förlorat båda mina föräldrar i cancer, pappa 1999 och mamma 2005. Båda låg inne på Akademiska sjukhuset och jag var där och såg deras utsatta situation i livets slutskede. Ångesten, skräcken, rädslan och hur man som patient och individ kläs av sin mänskliga värdighet. Man glider längre och längre bort från anhöriga, från minnen, från livet och tappar slutligen känslan för vem man är och var man befinner sig. Att den intima och mycket privata stunden av ens liv offentliggörs för en bred allmänhet är kränkande, oavsett om ansiktet på patienten är dolt eller inte. Jag hade precis som de anhöriga mått fruktansvärt illa om det var min familj som varit berörd och jag vet att mina föräldrar inte hade önskat medverka i TV i den situationen.
Att en fråga av så principiell betydelse för patienters integritet inte diskuteras av politiken är beklämmande. Särskilt efter att frågan prövats av JO och landstinget fick skarp kritik. Frågan hur ärendet och den juridiska prövningen och förhandlingarna med anhöriga skulle hanteras har, vad jag vet, aldrig lyfts officiellt på politisk nivå. Däremot kan det mycket väl ha diskuterats inofficiell mellan tjänstemän och ansvariga politiker i majoritet, det vet inte jag.
Jag är själv jurist och om man kopplar bort allt det jag beskrivit ovan kan även jag tillstå att den juridiska prövningen i detta fall är både spännande och kan vara av principiell betydelse för att skapa ett prejudikat och därför intressant att driva ända till HD. Men den mänskliga aspekten och de anhörigas perspektiv gör att domstolsprocessen och argumenteringen från landstingets sida ter sig ganska osmaklig. Oavsett om landstinget gjort fel eller inte så har de anhöriga upplevt stort obehag och en kränkning vilket landstinget borde ha tagit hänsyn till särskilt såhär i efterhand tycker jag. Jag kommer att följa ärendet noga och hoppas att den juridiska prövningen inte blir ytterligare en kränkning för de anhöriga. Att produktionsbolaget Titan Television AB har ett finger med i spelet gör att jag verkligen funderar över krafterna bakom hela den här affären.
Och då får jag ännu mer ont i magen.
www.dn.se/kultur-noje/nar-en-doende-patient-blev-bra-tv/
Jag känner som landstingsråd ansvar (trots att jag är i opposition och inte har blivit informerad) å landstingets vägnar och beklagar från djupet av mitt hjärta det som de anhöriga anser sig ha upplevt.
Jag har förlorat båda mina föräldrar i cancer, pappa 1999 och mamma 2005. Båda låg inne på Akademiska sjukhuset och jag var där och såg deras utsatta situation i livets slutskede. Ångesten, skräcken, rädslan och hur man som patient och individ kläs av sin mänskliga värdighet. Man glider längre och längre bort från anhöriga, från minnen, från livet och tappar slutligen känslan för vem man är och var man befinner sig. Att den intima och mycket privata stunden av ens liv offentliggörs för en bred allmänhet är kränkande, oavsett om ansiktet på patienten är dolt eller inte. Jag hade precis som de anhöriga mått fruktansvärt illa om det var min familj som varit berörd och jag vet att mina föräldrar inte hade önskat medverka i TV i den situationen.
Att en fråga av så principiell betydelse för patienters integritet inte diskuteras av politiken är beklämmande. Särskilt efter att frågan prövats av JO och landstinget fick skarp kritik. Frågan hur ärendet och den juridiska prövningen och förhandlingarna med anhöriga skulle hanteras har, vad jag vet, aldrig lyfts officiellt på politisk nivå. Däremot kan det mycket väl ha diskuterats inofficiell mellan tjänstemän och ansvariga politiker i majoritet, det vet inte jag.
Jag är själv jurist och om man kopplar bort allt det jag beskrivit ovan kan även jag tillstå att den juridiska prövningen i detta fall är både spännande och kan vara av principiell betydelse för att skapa ett prejudikat och därför intressant att driva ända till HD. Men den mänskliga aspekten och de anhörigas perspektiv gör att domstolsprocessen och argumenteringen från landstingets sida ter sig ganska osmaklig. Oavsett om landstinget gjort fel eller inte så har de anhöriga upplevt stort obehag och en kränkning vilket landstinget borde ha tagit hänsyn till särskilt såhär i efterhand tycker jag. Jag kommer att följa ärendet noga och hoppas att den juridiska prövningen inte blir ytterligare en kränkning för de anhöriga. Att produktionsbolaget Titan Television AB har ett finger med i spelet gör att jag verkligen funderar över krafterna bakom hela den här affären.
Och då får jag ännu mer ont i magen.
www.dn.se/kultur-noje/nar-en-doende-patient-blev-bra-tv/
fredag 8 november 2013
Akut läge på akuten
Idag skriver jag på unt debatt om situationen på akuten. 85 vårdplatser
är stängda på Akademiska sjukhuset och det fattas 130 sjuksköterskor. Jag vet
att sjukhusledningen och personalen gör sitt yttersta för att hitta bra
lösningar men vad gör ansvariga politiker?
Landstingets revisorer har nyligen riktat skarp kritik mot den politiska styrningen och uppföljningen av vårdplatserna på sjukhuset och konstaterar att den inte är ändamålsenlig.
Den 24 oktober hade jag förmånen att tillsammans med sjukvårdspersonal och politiker från hela Sverige lyssna till ”team Akademiska” som med engagemang, kunskap och energi berättade hur de arbetar för att förbättra vården och bemötandet på akuten. Det var en imponerande insats som möttes av stående ovationer. Personalen på akuten och ledningen för Akademiska sjukhuset ska ha en eloge för den strålande insats de gjort i det nationella projektet ”Akut förbättring” vid Sveriges Kommuner och Landsting som syftar till att förbättra patientflöden på akutmottagningar. I över ett år har personalen arbetat intensivt trots besparingskrav, nedläggning av akutläkarprojektet och en tuff arbetsmiljö för att hitta lösningar som kan effektivisera och förbättra flödena i vården. Ett säkert och tryggt patientomhändertagande har varit ledstjärnan i deras arbete. Min förhoppning är att denna goda insats och engagemanget från personalen på akuten ska ges utrymme att växa och få ringar på vattnet eftersom arbetet är ovärderligt för Akademiska och patienterna.
Det allvarliga är att denna insats är chanslös så länge akutens problem betraktas som ”akutens problem” och inte Akademiska sjukhusets eller landstingets. Akuten är nämligen ett kugghjul av flera där alla delar måste snurra för att vården ska säkras och patienterna få rätt vård i tid.
Landstingets revisorer har nyligen riktat skarp kritik mot den politiska styrningen och uppföljningen av vårdplatserna på sjukhuset och konstaterar att den inte är ändamålsenlig.
Den 24 oktober hade jag förmånen att tillsammans med sjukvårdspersonal och politiker från hela Sverige lyssna till ”team Akademiska” som med engagemang, kunskap och energi berättade hur de arbetar för att förbättra vården och bemötandet på akuten. Det var en imponerande insats som möttes av stående ovationer. Personalen på akuten och ledningen för Akademiska sjukhuset ska ha en eloge för den strålande insats de gjort i det nationella projektet ”Akut förbättring” vid Sveriges Kommuner och Landsting som syftar till att förbättra patientflöden på akutmottagningar. I över ett år har personalen arbetat intensivt trots besparingskrav, nedläggning av akutläkarprojektet och en tuff arbetsmiljö för att hitta lösningar som kan effektivisera och förbättra flödena i vården. Ett säkert och tryggt patientomhändertagande har varit ledstjärnan i deras arbete. Min förhoppning är att denna goda insats och engagemanget från personalen på akuten ska ges utrymme att växa och få ringar på vattnet eftersom arbetet är ovärderligt för Akademiska och patienterna.
Det allvarliga är att denna insats är chanslös så länge akutens problem betraktas som ”akutens problem” och inte Akademiska sjukhusets eller landstingets. Akuten är nämligen ett kugghjul av flera där alla delar måste snurra för att vården ska säkras och patienterna få rätt vård i tid.
Läs mer här
http://www.unt.se/debatt/akut-lage-pa-akuten-2685943.aspxEn sönderslagen mammografi
Jag spenderade gårdagskvällen på mammografin i Uppsala. Unilab som bedriver verksamheten hade bjudit in ett antal politiker för samtal om framtiden och oron över Alliansens senaste planer på att stycka mammografiverksamheten i två delar. Unilab och personalen på mammografin har verkligen lyckats vända det kaos som rådde för ett antal år sedan. De har ett nära sammarbete med Akademiska sjukhuset och Bröstcancerföreningen. De har byggt upp en god arbetsmiljö och ett tryggt patientomhändertagande. Därför var det väldigt glädjande att se hur bra verksamheten nu fungerar. Det blev ett riktigt bra möte och vi fick se verksamheten och lyssna på personalen. Jag tycker frågan är solklar och håller fast vid det jag skrev i unt tidigare i veckan.
Alliansen i landstinget skriver
(UNT Debatt 30/10) att de vill samla bröstcancervården under ett tak. Vi
socialdemokrater skulle välkomna denna kovändning om den inte vore
vilseledande.
Problemet med
alliansens senaste utspel, att ”samla cancervården”, är att de vill dela
mammografin och flytta tillbaka den kliniska verksamheten (när patienten känner
en knöl i bröstet) till Akademiska medan screeningen (när friska patienter
undersöks i förebyggande syfte) ska vara kvar på Samariterhemmet.
Det råder enighet bland
verksamhetsföreträdare om att en styckning av mammografin skulle få allvarliga
konsekvenser eftersom screening och klinisk mammografi är var sin del av en
integrerad verksamhet som behöver hänga ihop om man ska kunna upprätthålla
kvalitet, kompetens och kostnadseffektivitet.
Infallet från alliansen är inte förankrat
någonstans och därför ställer vi oss frågande till om ansvariga politiker i
majoriteten förstår riskerna med en splittrad mammografi?
Socialdemokraterna kommer fortsätta att driva
frågan om ett Bröstcancercentrum, på riktigt!
onsdag 23 oktober 2013
Domstolars syn på sex
Då var det dags igen. Rättsväsendet och domstolar resonerar och filosoferar om
människors sexvanor och kraschlandar i slutsatser som ligger så långt ifrån
allmänhetens generella uppfattning man kan komma. Hur är det möjligt? Om domare
inte klarar av att göra anständiga bedömningar som rör sexualitet samt behovet
av och rätten till varje individs integritet i så intima situationer, ja då är
det riktigt illa.
Igår och idag har vi fått höra att Göta Hovrätt sänker skadeståndet till en tonårsflickasom smygfilmades av sin 17-årige pojkvän när de låg med varandra, och han sedan utan hennes samtycke la ut filmen på porrsidor på nätet. Hovrätten motiverar den sänkta ersättningenmed att det blivit alltmer accepterat att vara utåtriktad med sina sexuellavanor. Ett mycket märkligt och provocerande uttalande som ger helt fel signalertill unga tjejer och killar.
Även domstolars syn på och tolkning av vad som är våldtäkt och sexuella kränkningar får mig att tvivla på rättsväsendets hantering av och kunskap i dessa frågor.
Jag skrev, tillsammans med Lena Hartwig S-kvinnors ordförande i Uppsala län, nyligen en debattartikel om gruppvåldtäkten i Tensta. Vi framhöll bl.a. att en viktig fråga är vilken attityd och respekt samhället har till en kvinnas kropp och sexualitet och hur vi kan förändra och stärka hennes fysiska och psykiska integritet. Trots att vi anser oss leva i ett relativt sett jämställt samhälle finns det oroväckande signaler bland många unga om könsroller och sexualitet. Grupptrycket kan vara mycket starkt när det gäller vad unga tjejer förväntas ställa upp på. Att tydligt behöva värja sig eller att våld och hot måste vara bevisat för att gärningen ska klassas som ett sexuellt övergrepp är inte rimligt. Därför är en samtyckesregel i sexualbrottslagstiftningen viktig och bör införas.
Det enda positiva i detta elände är väl att varje debatt och ifrågasättande är ett viktigt led för att driva utvecklingen åt rätt håll och öka förståelsen både hos domare och politiker, för vad sexuella kränkningar är och hur fruktansvärt det kan upplevas av den enskilda individen. Rättsväsendets och samhällets signaler och sanktioner är viktiga och måste därför vara tydliga.
Igår och idag har vi fått höra att Göta Hovrätt sänker skadeståndet till en tonårsflickasom smygfilmades av sin 17-årige pojkvän när de låg med varandra, och han sedan utan hennes samtycke la ut filmen på porrsidor på nätet. Hovrätten motiverar den sänkta ersättningenmed att det blivit alltmer accepterat att vara utåtriktad med sina sexuellavanor. Ett mycket märkligt och provocerande uttalande som ger helt fel signalertill unga tjejer och killar.
Även domstolars syn på och tolkning av vad som är våldtäkt och sexuella kränkningar får mig att tvivla på rättsväsendets hantering av och kunskap i dessa frågor.
Jag skrev, tillsammans med Lena Hartwig S-kvinnors ordförande i Uppsala län, nyligen en debattartikel om gruppvåldtäkten i Tensta. Vi framhöll bl.a. att en viktig fråga är vilken attityd och respekt samhället har till en kvinnas kropp och sexualitet och hur vi kan förändra och stärka hennes fysiska och psykiska integritet. Trots att vi anser oss leva i ett relativt sett jämställt samhälle finns det oroväckande signaler bland många unga om könsroller och sexualitet. Grupptrycket kan vara mycket starkt när det gäller vad unga tjejer förväntas ställa upp på. Att tydligt behöva värja sig eller att våld och hot måste vara bevisat för att gärningen ska klassas som ett sexuellt övergrepp är inte rimligt. Därför är en samtyckesregel i sexualbrottslagstiftningen viktig och bör införas.
Det enda positiva i detta elände är väl att varje debatt och ifrågasättande är ett viktigt led för att driva utvecklingen åt rätt håll och öka förståelsen både hos domare och politiker, för vad sexuella kränkningar är och hur fruktansvärt det kan upplevas av den enskilda individen. Rättsväsendets och samhällets signaler och sanktioner är viktiga och måste därför vara tydliga.
måndag 21 oktober 2013
S riksdagslista i Uppsala län
Det cirkulerar massa spekulationer (tex på denna blogg) som bara växer och som gränsar till förtal angående valberedningens förslag till riksdagslista för Uppsala län. Jag brukar sällan bli irriterad eller arg men nu är det nära. Kan vi inte för en gångs skull glädjas åt det faktum att vi har så många kandidater att det blir väldigt trångt på toppen av listan?
Låt mig döda några av konspirationsteorierna genom att lyfta fram ett antal fakta som kan bringa klarhet i valberedningens förslag till riksdagslista som jag stödjer till fullo.
1. Socialdemokraterna är eniga i synen om vinster i välfärden. På Kongressen i april gick Daniel Suhonen upp i talarstolen bland de första och deklarerade att han ställde sig bakom partiledningens förslag till beslut. Även Lena Sommestad var med på kongressen i egenskap av S- kvinnors ordförande. Hon hade inte heller någon avvikande mening om vinster i välfärden. Har de ändrat uppfattning nu, eftersom de gör så stor sak av frågan? Att försöka framställa det som att Ardalan Shekarabi (som inte ens var ombud på kongressen!!) är den som är för vinster, medans Suhonen och Sommestad är mot partiledningens syn på vinster faller därför platt. Det blir vilseledande att använda "vinster i välfärden" för att slå på stora trumman och spela ut en riksdagskandidat mot en annan när det så uppenbart inte har ett dugg med valberedningens förslag att göra!
2. Det påstås att valberedningens förslag är ett försök att peta Lena Sommestad från hennes plats i riksdagen. Socialdemokraterna har nästan alltid haft fyra riksdagsmandat, eller fler, i Uppsala län. 2010 var ett katastrofval. På listan stod då T.Östros, A.Gille, P.Niemi, L.Sommestad i exakt den ordningen. Lena var redan då på plats fyra och hon har alltså fått behålla samma plats i valberedningens nya förslag. Det är alltså ingen petning eller degradering.
3. Uppsala Arbetarekommun har beslutat om i vilken ordning deras kandidater ska nomineras. Den rådgivande medlemsomröstningen "provvalet" resulterade i att Agneta Gille fick 271 och Lena Sommestad fick 279 röster. Det skiljde alltså 8 röster och valdeltagandet var ca 30%. 70 % av medlemmarna var väl antagligen nöjda med valberedningens rangordning att sätta Gille först, eller så brydde de sig inte. Den slutgiltiga rangordningen beslutas enligt stadgarna av Uppsala arbetarekommuns representantskap där alla medlemsföreningar är representerade. På det mötet blev beslutet om rangordningen till riksdagslistan väldigt tydligt. Efter en sluten omröstning fick Gille 42 röster och Sommestad 24. Men sen är det upp till distriktets valberedning att jämka ihop en hel riksdagslista med kandidater fån hela länet.
4. Uppsala partidistrikt består av åtta kommuner. Varje kommun har nomineringsrätt. Till distriktets valberedning strömmade det in nomineringar. Och det kan väl påpekas att både Shekarabi, Gille och Niemi blev nominerade från flera arbetarekommuner. Sommestad blev nominerad från en, Uppsala. Det skulle vara märkligt om valberedningen bortsåg från dessa nomineringar och från Uppsalas egen rangordning av sina kandidater och föreslog en riksdagslista som inte var förankrad i länet.
5. Det snackas väldigt mycket om en bred representation i politiken och att socialdemokraternas listor ska spegla befolkningen. Är det bara tomt snack? Nu föll det sig så väl att Ardalan Shekarabi, 34 år, första generationens invandrare, med en fantastisk förankring i vårt parti, sittandes i S verkställande utskott och med en djup förankring i den akademiska världen som doktorand i juridik - valde att flytta till Knivsta i Uppsala län. Det glade mig oerhört kan jag meddela. Han är en av de starkaste, klokaste och ödmjukaste socialdemokrater jag känner. Det är väl självklart att han ska toppa vår riksdagslista.
Avslutningsvis: I Uppsala län har vi världens bästa distriktsordförande Agneta Gille, som alltid gör det en bra ledare gör nämligen sätter laget framför jaget. Hon stöder Ardalan på första plats till riksdagen trots att hon mycket väl skulle kunna stå på första plats. Hur många andra distriktsordföranden och riksdagsledamöter känner ni som agerar så osjälviskt? Jag beundrar henne för det. Pyry Niemi har gjort ett fantastiskt arbete i riksdagen och i distriktet och är mycket uppskattad i vårt parti. Och Lena Sommestad är en mycket duktig opinionsbildare som har engagerat många trogna supportrar. Jag skulle kunna hålla på hela vägen ner på riksdagslistan med begåvningar som Gustaf Lantz och Caroline Andersson som definitivt både förtjänar en plats i riksdagen och skulle vara fantastiska företrädare för vårt parti. Så sluta spela ut kandidater mot varandra, inse att alla inte kan stå på topp tre och fokusera på att vinna val! Då har vi ju chansen att ta fyra eller fem mandat och till och med få en möjligheten att få in en av våra fantastiska ledamöter i en Socialdemokratisk regering som minister. Kan vi inte fokusera på det istället för att tjafsa.
Låt mig döda några av konspirationsteorierna genom att lyfta fram ett antal fakta som kan bringa klarhet i valberedningens förslag till riksdagslista som jag stödjer till fullo.
1. Socialdemokraterna är eniga i synen om vinster i välfärden. På Kongressen i april gick Daniel Suhonen upp i talarstolen bland de första och deklarerade att han ställde sig bakom partiledningens förslag till beslut. Även Lena Sommestad var med på kongressen i egenskap av S- kvinnors ordförande. Hon hade inte heller någon avvikande mening om vinster i välfärden. Har de ändrat uppfattning nu, eftersom de gör så stor sak av frågan? Att försöka framställa det som att Ardalan Shekarabi (som inte ens var ombud på kongressen!!) är den som är för vinster, medans Suhonen och Sommestad är mot partiledningens syn på vinster faller därför platt. Det blir vilseledande att använda "vinster i välfärden" för att slå på stora trumman och spela ut en riksdagskandidat mot en annan när det så uppenbart inte har ett dugg med valberedningens förslag att göra!
2. Det påstås att valberedningens förslag är ett försök att peta Lena Sommestad från hennes plats i riksdagen. Socialdemokraterna har nästan alltid haft fyra riksdagsmandat, eller fler, i Uppsala län. 2010 var ett katastrofval. På listan stod då T.Östros, A.Gille, P.Niemi, L.Sommestad i exakt den ordningen. Lena var redan då på plats fyra och hon har alltså fått behålla samma plats i valberedningens nya förslag. Det är alltså ingen petning eller degradering.
3. Uppsala Arbetarekommun har beslutat om i vilken ordning deras kandidater ska nomineras. Den rådgivande medlemsomröstningen "provvalet" resulterade i att Agneta Gille fick 271 och Lena Sommestad fick 279 röster. Det skiljde alltså 8 röster och valdeltagandet var ca 30%. 70 % av medlemmarna var väl antagligen nöjda med valberedningens rangordning att sätta Gille först, eller så brydde de sig inte. Den slutgiltiga rangordningen beslutas enligt stadgarna av Uppsala arbetarekommuns representantskap där alla medlemsföreningar är representerade. På det mötet blev beslutet om rangordningen till riksdagslistan väldigt tydligt. Efter en sluten omröstning fick Gille 42 röster och Sommestad 24. Men sen är det upp till distriktets valberedning att jämka ihop en hel riksdagslista med kandidater fån hela länet.
4. Uppsala partidistrikt består av åtta kommuner. Varje kommun har nomineringsrätt. Till distriktets valberedning strömmade det in nomineringar. Och det kan väl påpekas att både Shekarabi, Gille och Niemi blev nominerade från flera arbetarekommuner. Sommestad blev nominerad från en, Uppsala. Det skulle vara märkligt om valberedningen bortsåg från dessa nomineringar och från Uppsalas egen rangordning av sina kandidater och föreslog en riksdagslista som inte var förankrad i länet.
5. Det snackas väldigt mycket om en bred representation i politiken och att socialdemokraternas listor ska spegla befolkningen. Är det bara tomt snack? Nu föll det sig så väl att Ardalan Shekarabi, 34 år, första generationens invandrare, med en fantastisk förankring i vårt parti, sittandes i S verkställande utskott och med en djup förankring i den akademiska världen som doktorand i juridik - valde att flytta till Knivsta i Uppsala län. Det glade mig oerhört kan jag meddela. Han är en av de starkaste, klokaste och ödmjukaste socialdemokrater jag känner. Det är väl självklart att han ska toppa vår riksdagslista.
Avslutningsvis: I Uppsala län har vi världens bästa distriktsordförande Agneta Gille, som alltid gör det en bra ledare gör nämligen sätter laget framför jaget. Hon stöder Ardalan på första plats till riksdagen trots att hon mycket väl skulle kunna stå på första plats. Hur många andra distriktsordföranden och riksdagsledamöter känner ni som agerar så osjälviskt? Jag beundrar henne för det. Pyry Niemi har gjort ett fantastiskt arbete i riksdagen och i distriktet och är mycket uppskattad i vårt parti. Och Lena Sommestad är en mycket duktig opinionsbildare som har engagerat många trogna supportrar. Jag skulle kunna hålla på hela vägen ner på riksdagslistan med begåvningar som Gustaf Lantz och Caroline Andersson som definitivt både förtjänar en plats i riksdagen och skulle vara fantastiska företrädare för vårt parti. Så sluta spela ut kandidater mot varandra, inse att alla inte kan stå på topp tre och fokusera på att vinna val! Då har vi ju chansen att ta fyra eller fem mandat och till och med få en möjligheten att få in en av våra fantastiska ledamöter i en Socialdemokratisk regering som minister. Kan vi inte fokusera på det istället för att tjafsa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)