Socialdemokratiska partiet står inför stora val, inte bara partiledarval utan också politiska vägval. Just nu känner jag mig faktiskt lite oroad över utvecklingen. De senaste veckornas maktkamp har inte direkt varit inspirerande eller upplyftande. Det är nödvändigt att understryka att socialdemokratins framtid är långt ifrån löst i och med valet av partiledning. Det är bara ett steg i processen att bygga upp partiet och vinna tillbaka förtroendet bland väljarna. Att hurra och klappa händer bland redan frälsta hjälper inte att locka tillbaka alla de väljare som vänt socialdemokraterna ryggen. Idag vet jag att Håkan Juholt har glimten i ögat, är varm och rolig men jag väntar nu otåligt på att få veta vad han vill politiskt och hur han kommer att hantera de politiska konflikter som finns i vårt parti. Konflikter som tyvärr har intensifierats de senaste veckorna.
Valresultatet visade att socialdemokraterna misslyckats med att intressera medelklassen. Att inte ens en fjärdedel av dem som jobbar röstade på oss är ett pinsamt misslyckande och en allvarlig väckarklocka. Vad tänker Juholt göra åt det? Hur tänker den nya partitoppen hantera det faktum att vi måste bli bättre på att locka yrkesverksamma, storstadsbor och barnfamiljer. Deras vardag och verklighet är också viktiga utgångspunkter för ett parti som vill vara ett brett och stort parti med ambitionen att vinna minst 40 % av valmanskåren. Socialdemokratin måste visa i ord och handling att vi ser, hör och förstår de frågor som olika människor bär på. Vi måste också kunna lyssna och ta till oss människors oro för förändringar som kan upplevas som hotfulla och inskränker en viss längtan efter självbestämmande och frihet. Samtidigt måste vi levandegöra kopplingen mellan fördelningspolitik och välfärdssamhälle.
Jag hoppas att den nya socialdemokratiska ledningen förstår och tydligt betonar vikten av tillväxt och full sysselsättning som en förutsättning för en rik välfärdsstat. Det är så vi får ekonomiska muskler att genomföra socialdemokratiska reformer. Framförallt hoppas jag att den nya ledningen genom konkreta idéer och förslag kan initiera och leda en politisk debatt som inspirerar till en solidarisk, jämlik och hållbar samhällsutveckling. Det är en debatt som behövs men saknas i Sverige idag.
Fortsättning följer…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar