Nu är jag så hopplöst trött och arg på alla klantigheter att jag vill gråta.
Hur ska mitt parti kunna driva politiken och samhällsutvecklingen framåt, framstå som regeringsdugliga och vinna svenska folkets förtroende när partiet serverar pinsamheterna på silverfat? Vi är många socialdemokratiska politiker som sliter ihjäl oss ute i kommuner och landsting för att bygga förtroende för partiet, för våra värderingar och för att ta tillbaka makten och möjligheten att göra Sverige till ett rättvisare, mer jämlikt och starkt samhälle. Men vad tjänar våra ansträngningar till när partiet på nationell nivå slår undan benen genom att ta oss tillbaka till ruta ett. Oerfarenhet är ingen ursäkt. Det är allmänt känt att man som politiker blir granskad mer än alla andra just därför måste man tänka sig för en, två, tre och fyra gånger i allt man gör. Klarar man inte det får man anställa någon som gör det åt en. Denna vecka har varit hemsk. Budgetklant, felaktiga bostadsbidrag och utebliven S-medverkan i partiledardebatten i TV. Det ser inte bra ut.
Vi har ett ansvar för alla människor som räknar med oss och som tycker att regeringen Reinfeldt och hans kompisar på kommunal och regional nivå driver samhällsutveckling mot ett ojämlikt, orättvist och omodernt Sverige. Hur ska de våga lita på att vi kan komma tillbaka och spela roll i Svensk politik och hur ska vi andra förtroendevalda orka kämpa på? Jag är förtvivlad. Att be om ursäkt och betala tillbaka är en bra början men skadan är redan gjord. :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar