Frihet ska vara tvingande om Alliansen får bestämma

Idag skriver Maria Larsson (KD) på DN debatt att valfrihet för patienten/brukaren inom äldrevården ska bli obligatorisk 2014. Jag ställer mig frågande till logiken i att göra en ”frihet” tvingande.

Jag tycker att valfrihet också måste handla om att inte behöva välja och vara trygg ändå med att det som är tillgängligt och erbjuds är ett lika bra alternativ oavsett vem (privat eller offentlig) som bedriver verksamheten. Den som vill välja ska naturligtvis få göra det, den som inte vill eller orkar ska känna friheten att avstå. Alliansens frihet är därför begränsad och inskränkt till att endast ta hänsyn till en stark ”konsumentgrupp” och struntar helt i alla andra. En Socialdemokratisk valfrihet tar istället avstamp i hur verkligheten ser ut inom vård, skola och omsorg och innefattar hänsyn till alla olika individers vilja och möjlighet att välja.

Tyvärr visar det här utspelet från regeringen Reinfeld bara att deras syn på valfrihet saknar verklighetsanknytning och att de är oförmögna att förhålla sig till komplexiteten i en tvingande lagstiftning om fri etableringsrätt för näringslivet. De visar också stor okunskap om  kommuner och landstings ekonomi och helhetsansvar, eller patienters och anhörigas verklighet.

Hur tänker regeringen se till att det finns en så stor överkapacitet att alla äldre som är i behov av en vårdplats ska få några reella valmöjligheter och kunna välja något annat än den plats som just då är ledig? Hur har man tänkt att överetableringar ska hanteras och bristen på "valfrihet" i delar av kommunen/landsed där det inte är ekonomiskt lönsamt för vårdgivaren att etablera sig? Om Larssons valfrihet ska bli verklig måste kommunerna alltid ha ett par lediga platser på varje vårdboende för att den äldre ska kunna välja fritt och hur ska det finansieras har Maria Larsson tänkt? Därför är Regeringens ”valfrihetslöfte” en retorisk bluff som inte handlar om medborgarnas valfrihet utan om enskilda vårdgivares frihet att få etablera sig på en ”marknad” där det passar dem själva bäst och är mest lönsamt. Samtidigt blåser regeringen upp en stress och ångest hos enskilda äldre och deras anhöriga för att välja fel i djungeln av en vårdmarknad som bara är tillgängligt på lotsas.

Om vi istället skulle fokusera på högre och tydligare kvalitetskrav och uppföljningar inom välfärden så skulle människor få den vård de behöver och känna trygghet i varje val de gör eller plats som erbjuds, samtidigt som vi använde skattebetalarnas pengar på ett mer effektivt sätt.

Jag efterfrågar en sansad vinstdebatt, Tack!

Är vinstdebatten en tickande bomb för S? Nej, absolut inte om frågan hanteras på rätt sätt. Att ämnet är hett i partiet och väcker starka känslor i samhället är ett friskhetstecken efter alla skandaler som uppdagats. Men Socialdemokraterna måste, väldigt snart, landa i en tydlig och försvarbar linje avseende vinster i välfärden.

Jag har skrivit en debattartikel i Dagens Samhälle för att förklara hur jag ser på vinster i välfärden. Den finns med i nedanstående text. Jag är övertygad om att vinstdebatten inte blir ett problem om vi inom S håller debatten sansad. Ytterligheter som att argumentera för återkommunalisering av alla välfärdstjänster, förbud mot privata företag i välfärden eller att argumentera för att släppa ”marknaden” helt fri och inte diskutera begränsningar i vinstuttag gynnar endast den sittande Moderatstyrda regeringen genom att framställa bilden av en splittrad socialdemokrati. Därför ska vi Socialdemokrater akta oss för det. Vi ska hitta en gemensam väg framåt och istället ställa regeringen Reinfeldt till svar för de brister som finns avseende kvalitetsuppföljningar, tvångslagstiftning om fri etableringsrätt och provocerande vinstuttag som är dubbelt så höga som i andra branscher. Men vi ska INTE motarbeta engagerade företag och entreprenörer som vill bidra till en bra välfärd! Det är vad jag tycker i alla fall.

Valfriheten är här för att stanna och privata aktörer i välfärden är en tillgång, för medborgarna, skattebetalarna och kommuner och landsting. Problemet är att Sverige har världens öppnaste system och marknad för privata aktörer inom vård, skola och omsorg. Ingenstans i världen är privata aktörers deltagande i välfärdsektorn så oreglerad eller lagstiftningen så kravlös. Det är lättare att öppna en vårdcentral eller kirurgklinik än en korvkiosk. Kvalitetskraven, uppföljningar och kontroller av välfärdstjänsterna är otillräckliga idag i förhållande till att sektorn omsätter flera hundra miljarder och berör människors liv och hälsa. Tyvärr håller inte kommunernas avtal och upphandlingar den kvalitet som de borde och skulle kunna bli mycket bättre om spetskompetens och resurser tillfördes på förvaltningsnivå. Politiker ställer inte heller tillräckliga krav på leverantörerna vilket gör att variationen i kvaliteten på de utförda tjänsterna kan skifta oerhört. Detta har gjort att incitamenten för de oseriösa att sko sig på skattebetalarnas bekostnad blivit näst intill obegränsad.

Svaret på de utmaningar som välfärdssektorn står inför är inte att jaga privata aktörer som om de inte vore önskvärda eller införa ett vinstförbud för det skulle bara föda mer konflikter och kreativ bokföring. Det bör påpekas att vinst är samma sak som överskott i finanserna vilket är ett krav inom offentlig verksamhet samt önskvärt i varje seriöst företag som förutsättning för framtida investeringar. Det Socialdemokraterna på EU-, nationell-, regional- och kommunalnivå istället bör ta ställning för och komma överens om är att ge seriösa privata aktörer och den egna regin en möjlighet att bedriva bra och kvalitativ verksamhet på sjysta villkor genom att höja lägsta standarden i upphandlingarna, ställa tydliga och mätbara kvalitetskriterier, sociala och personalpolitiska krav samt utforma långsiktigt hållbara ersättningssystem som styr mot kvalitet, samverkan och brukarnytta. Dessutom bör en vinstuttagsbegränsning på några procent införas likt den som finns i många andra länder. Vad gäller vinstnivån är den stora frågan hur mycket vinst som ska återinvesteras och hur stor del av vinsten som ska kunna tas ut. Här förs det just nu en debatt mellan olika socialdemokrater, en debatt som är bra och nödvändig. Svårigheten är att lagtekniskt hitta en effektiv modell för reglering av vinstuttag.

Avslutningsvis borde en viss begränsning i den fria etableringsrätten också diskuteras eftersom den är förödande för kommunens möjlighet att planera, finansiera och säkerställa samhällsservice och välfärd för hela befolkningen och geografiskt. Om till och med ICA tillämpar en begränsning i antalet franchaisebutiker som tillåts öppna i ett och samma geografiska område för att hindra att butikerna slår ut varandra och tappar effektivitet ur ett koncernperspektiv, så borde även skattefinansierade välfärdstjänster i en kommun bedrivas mer kostnadseffektivt och långsiktigt än att låta privata aktörer slå ihjäl varandra på en kostnadsdrivande låtsasmarknad med konkurser och snabba vinster som resultat bara för att helga den fria etableringsrätten.