Obekväm sanning om mammografin?

Nu kommer förklaringen till varför väntetiderna i mammografin blev så långa hos det privata företaget Avesina. Men uppgifterna ansågs så känsliga (detaljerade) att de retuscherades bort så att media och politikerna i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen inte fick veta sanningen.

Den som har följt landstingspolitiken vet att det för precis ett år sedan fördes en intensiv debatt om privatiseringen av mammografin i Uppsala och långa väntetider för bröstcancerpatienter.  Det visade sig vid en uppföljning att hälften av patienterna fick vänta mer än vad som var acceptabelt och avtalat med mammografiföretaget Avesina. Sex till åtta veckors väntan för patienter med remiss och misstänkt bröstcancer var snarare regel än undantag. Högst två veckor är vad medicinska specialister anser är acceptabelt.

Många förtvivlande patienter hörde av sig till mig och jag drev frågan ganska hårt efter att ha fört samtal med Bröstcancerföreningen, facken och specialister inom bröstcancervården. Detta resulterade i en häftig debatt där den borgerliga Alliansen i landstinget hävdade att jag hade fel (och skulle be om ursäkt) för om det förelåg brister i mammografin och hos Avesina så var det Landstingets eget fel (!) inte Avesinas. 

Förklaringen var att landstingets IT- system krånglat under våren på grund av en uppdatering och gjorde att Avesina inte kunde utföra de undersökningar som de ville och hade planerat. Allt ansvar lades på Landstingets IT system. Den borgerliga Alliansen gick så långt att de inte ens vill förhandla om återbetalning av ekonomisk ersättning med Avesina i frågan om bristande avtalsuppfyllelse och det faktum att mammografiföretaget inte kunde leverera det som var avtalat. Allt med hänvisning till att orsaken till problemen enkom var Landstingets IT system och att Avesina blivit ett offer för tekniska problem. 

Men nu har sanningen uppdagats. Med anledning av en revisionsrapport som gjordes framkom förra veckan att det inte alls varit krånglande IT system som varit det huvudsakliga problemet. I en kommentar skriver ansvariga för IT systemen att Avesina vägrat låta sina läkare och personal genomgå nödvändig utbildning för att lära sig hantera IT systemet. Ingen läkare på Avesina hade med andra ord kompetens att hantera den nödvändiga tekniken och när Landstinget erbjöd Avesina nödvändig utbildning vägrade Avesina skicka sina läkare på den utbildning som alla andra läkare i landstinget hade genomgått för att lära sig hantera systemet. Avesina har med andra ord självförvållat försatt sig i en situation som orsakat stora problem för patienterna. Det är den egentliga förklaringen till alla problem.

Inte nog med detta, det var först efter rejält detektivarbete som jag fick veta sanningen.  När ärendet hanterades i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen förra veckan nändes inte ett ord om detta och den rapport som presenterades var rensad från denna information. Märkligt och allvarligt. Jag måste ställa mig frågan varför mörkades denna viktiga förklaring? Är det någon som försöker skydda Avesina? Tack och lov sköts numera mammografin av ett annat företag nämligen Unilabs AB som verkar vara seriösa och värdesätter samverkan och god kommunikation i hela vårdkedjan. 

Nedan kan du läsa de delar som magiskt trollats bort eller redigerats från handlingarna som offentliggjorts.

”Under våren 2011 diskuterades samtidigt möjligheten att byta system för mammografi. Efter sommaren lades denna diskussion ned då det inte ansågs vara ett möjligt alternativ. Samtidigt med detta presenterades ett antal åtgärder som ABIS ansåg att man kunde genomföra för att förbättra situationen för personalen på Avesina. Åtgärdspaketet innehöll bl.a. utbyte av hårdvara och fortbildningsinsatser. I början av september var alla arbetsstationer utbytta och flera läkare uttalade att en förbättring kunde märkas. Att man i intervju under oktober-december uttalar sig som om ”inget påtagligt konkret har hänt” är därför förvånande.

   I rapporten skrivs också om en avtalad garanterad tillgänglighet på 97%. Det har till min kännedom aldrig definierats på vad en sådan tillgänglighetsanalys skulle baseras och det  kan därför svårligen ha överenskommits om en nivå i procent.

Handhavandefel

När ABIS i möten med Avesina har påtalat att en del i problemkomplexet sannolikt utgörs av handhavandefel har dessa uttalanden gjorts med vetskap om att ingen läkare genomgått en fullständig utbildning i de applikationer som man är hänvisade till. De flesta mammografiläkare är vana att arbeta i ett annat system varför det inte är någon självklarhet att man utan utbildning kan förvänta sig att behärska systemet till fullo. ABIS har vid ett antal tillfällen erbjudit kortare utbildningsinsatser ämnade för läkarna med vid samtliga tillfällen fått ett nekande svar, någon gång med hänvisning till att det har man inte råd att avsätta tid till.

I rapporten hänvisas också till att ”nästan all personal övergick från landstinget till Avesina vid övertagandet varför detta påstådda problem torde gälla generellt också för berörd personal inom övrig radiologi i landstinget”. Denna slutledning haltar en aning då mammografiverksamheten innan övertagande var analog sett både till bildproduktion och granskning till skillnad från den radiologiska verksamheten i övriga landstinget. Dessutom har samtliga läkare inom övrig radiologi genomgått en grundlig applikations-utbildning inför det att dagens IT-system togs idrift, vilket inte läkarna på Avesina har gjort.

Sett till ovanstånde torde det inte kunna uteslutas att en del av de problem som rapporterats hade kunna undvikas med proaktiva åtgärder såsom utbildning på individ- och/eller gruppnivå.”

Kritiserar sina egna, men konstruktiv kritik är bättre

Det är intressant att folkpartiets tidigare landstingsråd Ismail Kamil nu tar bladet från munnen och bekräftar den kritik som vi i oppositionen försökt få gehör för nämligen att den borgerliga politiska styrningen är mycket bristfällig. Kamil har på sin blogg och i en intervju tagit till ganska hårda ordalag mot den borgerliga landstingsledningen och deras kapitala misslyckande att korta köerna i vården. Bland annat konstaterar han att det är ett politiskt ansvar att vården fungerar och att landstingsstyrelsen och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen inte gjort sitt jobb. Han är däremot väldigt tyst när det gäller Produktionsstyrelsens ansvar, troligtvis för att han inte vågar gå så långt som att kritisera sin egen partikollega och ansvarig ordförande i Produktionsstyrelsen. Jag delar hans kritik mot den politiska ledningen i landstinget och har varit tydlig i den, men det är mer intressant i media när en politiker kritiserar en av sina egna. 

Det är också väldigt pinsamt att den borgerliga alliansens landstingsråd inte vill bemöta kritiken att Landstinget i Uppsala län under borgerligt styre blivit sämst i Sverige och att de fullständigt misslyckats med sitt vallöfte. Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman (M) tiger som muren (i vanlig ordning) och Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Miriam Eriksson (KD) backar från en lovad intervju Radio Uppland i sista sekund. Men det går liksom inte att tiga ihjäl en sådan här stor fråga.

Jag tycker att kritik ska vara konstruktiv, jag tycker dock inte att Kamils kritik riktigt är det. Det finns ett antal åtgärder som är nödvändiga för att kunna åstadkomma bättre resultat när det gäller väntetider och en bättre vård. Målet och fokus måste alltid vara att  minska patienternas lidande, förbättra personalens mycket ansträngda arbetsmiljö och chefernas möjligheter att bygga långsiktigt hållbara lösningar för att ge bra vård. 


Här kommer några av mina förslag som jag återkommande efterfrågat och betonat men som jag inte fått gehör för hos den borgerliga alliansen.

1.    Börja med att få till en ordentlig dialog och förankring där verksamhetsföreträdare och politiken får möjlighet att samtala om utmaningarna och hur de ska lösas.

2.     Ge verksamheterna långsiktiga och realistiska uppdrag så att landstinget kan bygga upp en verksamhet som orkar möta de faktiska vårdbehoven, man kan inte koka soppa på en spik.

3.     Bygg upp en mycket bättre och kontinuerligt samarbete mellan beställarstyrelsen (HSS) och utförarstyrelsen (PS) så att inte olika signaler ges till verksamheterna.

4.     Sist men inte minst: kontinuerlig uppföljning är helt avgörande för att bli bättre. Tyvärr har uppföljningen lyst med sin frånvaro i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen.

Jag har påpekat detta åtskilliga gånger men den borgerliga alliansen verkar inte dela mina synpunkter på vad som behöver göras.

Läs mer på:

Landstingsledning får kritik från tidigare kollega.

Är arbetsgivarpolitik en politisk fråga?

Läs/lyssna: Personalbrist hotar och vårdplatser kan dras in.

Lyssna: Debatt om arbetsgivarpolitik är en politisk fråga eller inte.

Ett stort antal specialistsjuksköterskor har uttryckt sin oro över det ansträngda läget på vissa avdelningar vid Akademiska sjukhuset. Vårdförbundet har också varit engagerade för att få till en förbättring av arbetssituationen vid ett antal intensivvårdsavdelningar. Det gäller arbetsmiljön och svårigheten att behålla och rekrytera erfaren och kunnig personal. Landstinget är en politiskt styrd organisation och som ägare och förvaltare av sjukhuset så följer också ett politiskt arbetsgivaransvar. Problemet som jag ser det är att högeralliansen hela tiden försöker dribbla bort det politiska ansvaret och hänvisar problem och utmaningar till tjänstemannanivån. Men sanningen är att tjänstemännen och förvaltningsledningarna jobbar på uppdrag av politikerna. Dom har ingen egen agenda utan ska förhålla sig till den av politiken utalade agendan och målen med arbetsgivarpolitiken. Jag menar att arbetsgivarpolitiken under det moderata styre har blivit näst intill obefintlig.  

Socialdemokraterna har hela tiden betonat vikten av en aktiv och innehållsrik arbetsgivarpolitik som får personalen att känna delaktighet, växa och trivas för det är då vi får den bästa vården. Detta görs inte av sig självt utan kräver politiska beslut samt dialog och förankring för att resultat ska uppnås.

Landstinget i Uppsala län ska ha konkurrenskraftiga löner där kompetens, kunskap och erfarenhet och kontinuitet värdesätts och premieras. Framförallt ska vi vara rädda om de lojala och mycket kunniga personalstyrka som jobbat inom landstinget så de inte väljer att lämna oss. Här har vi mycket kvar att göra men ett steg i rätt riktning såte vara att arbetsgivarpolitik är en strategiskt och långsiktigt avgörande nyckel för att kunna producera en god vård till våra patienter.  

Landsringet kritiseras för bristerna i arbetet med jämlik vård

Lyssna på Radio Upplands rapportering om "Kritik mot arbetet för Jämlik vård"

Jaha, vad var det vi sa? Nu när även revisorerna konstaterar fakta att Landstingets arbete mot jämlik vård inte håller måttet kanske den borgerliga alliansen är benägen att börja lyssna på Socialdemokraternas kritik att vården är ojämlik och så kommer att förbli om inget görs. 

Tyvärr är jämlik vård inte en prioriterad fråga för den borgerliga Alliansen. De har inte visat ett intresse eller förståelse för frågans betydelse och varje gång socialdemokraterna tar upp ojämlikheten i vården avfärdas problemet. Alliansen tror nämligen att mer vårdval, privatisering och konkurrens i vården kommer att öka jämlikheten. Jag kan konstatera att landstinget inte har något systematiskt arbetssätt för mer jämlik vård, alliansen har inga politiska mål som styr mot jämlik vård, det finns ingen definition av vad jämlik vård är och alliansen har infört ett ekonomiskt ersättningssystem i vården som direkt motverkar jämlik vård. Så revisorerna har helt rätt i sin kritik. Vi har krävt att i varje vårdavtal som tecknas ska krav ställas på ett systematiskt arbetssätt för jämlik vård och att det följs upp. Alliansen har avslagit våra förslag.

Läs hela rapporten här

Ett pinsamt misslyckande för alliansen!

Det borde vara väldigt pinsamt för landstingsalliansen i Uppsala län att de misslyckats totalt med sitt främsta (nästan enda) vallöfte nämligen att korta köerna i vården och öka tillgängligheten. Tidigare i veckan rapporterades resultatet från väntetider i vården och kömiljarden. Landstinget i Uppsala län är SÄMST (!!!) i Sverige och har de längsta köerna när det gäller operation och besök inom den specialiserade vården (återbesök mäts inte ens!). Därför är det inte konstigt att alliansen skäms så mycket att de nu, i en brandkårsutryckning, skyfflar in 40 miljoner i ett bräde för att, som de tror, få bort köerna. Det är inte förtroendeingivande att kl16.53 på fredag eftermiddag lägga till ett helt nytt och obearbetat ärende till dagordningen genom att skicka ut ett mail om att Landstingstyrelsen på måndag ska fatta beslut om att trolla fram 40 miljoner. 

Problemet är att de inte tar tag i de verkliga utmaningarna nämligen att säkra och bygga upp en vårdapparat som även på sikt klarar vårdbehoven.  Det lustiga är att när Socialdemokraterna så sent som i november argumenterade för att vi ville investera 30 miljoner mer på hälso- och sjukvård i vår budget blev vi hånade av alliansen. Nu har alliansen kommit till insikt att vi hade rätt och de hade fel. Problemet är att de fortfarande inte förstår nödvändigheten av långsiktighet och förutsägbarhet i ledningen och styrningen av landstinget.

Se Nyheterna TV 4 Uppsala igår kl 22.30. 
Läs UNT idag på sidan 8.

Köerna i vården måste kortas, patienterna ska inte utsättas för onödig väntan eller lidande. Men det kräver långsiktigt hållbara lösningar för att dels klara befolkningens vårdbehov dels skapa en bra arbetsmiljö för dem som jobbar i vården.

Alliansen påstår att de nu tar krafttag mot köerna, de vill inte längre vänta. Sanningen är att de gör en brandkårsutryckning. Vi har vetat i över ett års tid att köerna är långa och att vårdbeställningarna är för snåla. Då uppstår självklart köer. Vi vet att Uppsala län växer och att vårdbehoven ökar kraftigt. Trots det väljer alliansen att låta produktionsvolymen och vårdbeställningen för 2012 vara i princip desamma som för 2011. Nu vill alliansen slå sig för bröstet och påskina handlingskraft men deras agerande är en kortsiktig lösning för att få ta del av statens kömiljard. Hur garanterar alliansen att köerna inte kommer tillbaka? Har den borgerliga ledningen inte lärt sig att det behövs långsiktiga strukturförändringar och planering för att lyckas få flyt i vården?

Det som krävs är att vårdbehov, beställningar och produktionsplanering går i takt. Genomgripande analyser av vårdbehov och köer måste göras och realistiska vårdbeställningar från såväl Akademiska sjukhuset, Lasarettet i Enköping som upphandlade privata aktörer måste tas fram. Dialogen mellan hälso- och sjukvårdsstyrelsen, produktionsstyrelsen och vårdgivarna måste förbättras, så att legitimitet och förtroende kan råda mellan vårdens aktörer.

Landstingens ständiga jagande efter statens kömiljard är ineffektivt, medicinskt tvivelaktigt och riskerar inverka negativt på de områden inom vården som inte omfattas av kömiljardsmätningar. Jag är mycket oroad över och ser allvarligt på risken för undanträngningseffekter där patienters återbesök och kroniskt sjukas vårdbehov sätts åt sidan.

Vårdens utmaningar är så komplexa att de för patienternas skull förtjänar behandlas på ett mer konstruktivt sätt. Att endast låta tidpunkten och väntetiden räknas strider mot Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf. Därför är alliansens jagande efter kömiljard helt fel fokus.

Vi borde ha en vårdgaranti och kömiljard som är mer inriktade på diagnos och vårdbehov.

Socialdemokraternas recept är att föra en politik som är långsiktig och sätter patienterna och deras vårdbehov i centrum.

Arabiska ett världsspråk?

Idag fick jag hjärtklappning på landstingsfullmäktige. Min puls gick upp så mycket att jag blev alldeles svettig när Sverigedemokraternas landstingsråd på fullaste allvar i fullmäktigedebatten hävdar att Arabiska inte är ett världsspråk. Detta med anledning av en diskussion under punkten Politisk inriktning och patienters tillgång till information på olika språk. Man kan ju undra hur svårt det är för Sverigedemokraterna att googla på FN:s definition av världsspråk. Då skulle de veta att engelska, franska, spanska, kinesiska, ryska och mitt kära modersmål arabiska är världsspråk. Så enkelt var det! De där Sverigedemokraterna borde ta och lära sig ett världsspråk eller två så kanske deras inskränkta vyer skulle vidgas.

Något annat som de borde ta och läsa på är Hälso- och sjukvårdslagen där det med all önskvärd tydlighet framgår att patienter har rätt att få information på ett sätt och på ett språk så att de kan tillgodogöra sig informationen. Detta är i allra högsta grad en fråga om patientsäkerhet. Att kräva att alla patienter som behandlas i Sverige, oavsett nationalitet eller språkkunskap, endast ska få information på svenska (”De får väl skylla sig själva om de inte har lärt sig svenska.”) är så befängt att hälften vore nog.

(Hör)samma Hörföreningarnas synpunkter!

Igår beslutade Hälso- och sjukvårdsstyrelsen att införa Fritt val av hjälpmedel. Det innebär att brukarna kan välja ett hjälpmedel utanför de som finns i landstingets sortiment. Jag tycker att det är bra att patienterna får ett ökat inflytande och kan välja, om brukaren själv vill, vilka hjälpmedel man önskar ha. Problemet med Fritt val av hjälpmedel är att landstinget också tänker flytta över äganderätten och allt ansvar för hjälpmedlen på patienten. Brukaren måste själv ansvara för och i vissa fall bekosta reparationer, han/hon måste själv ansvara för underhåll och själv hävda sig mot en leverantör när något krånglar. Och det vet ju alla konsumenter hur svårt det är att hävda sig mot en säljare. Jag tycker att det är orimligt att övervältra det ansvaret på brukaren/patienten.

Det allvarligaste med Hälso- och sjukvårdsstyrelsens beslut är att Alliansen går emot utredarens och remissinstansernas synpunkter när det gäller hörapparater och hörhjälpmedel. Utredaren har i ärendet konstaterat att "hörhjälpmedel ska uteslutas i sin helhet från fritt val". Och i riktlinjerna för friare val av hjälpmedel står det att "hörhjälpmedel ska vara undantagna i sin helhet". Ändå går Alliansen vidare och vill införa fritt val även inom hörselområdet. Remissinstanserna och handikapporganisationerna är tydliga med att de inte vill detta. Varför väljer Alliansen att inte lyssna på patienterna?

Alliansen har precis genomfört en hårt kritiserad privatisering av hörselvården. Den gjordes mot handikapporganisationernas och patienterna uttryckliga vilja och det har visat sig att många är väldigt missnöjda med den förändringen.  Läs insändarna som haglat in på UNT och som jag länkat längst ner i detta inlägg.

Att nu igen, köra över handikapporganisationerna och strunta i deras synpunkter och önskemål är direkt respektlöst och det är inte att sätta patienten i centrum. Alla remissinstanser har varit tydliga med att man inte vill ha fritt val av hörapparater och hörhjälpmedel. Och under processens gång har landstinget hela tiden framhållit att hörapparater och hörhjälpmedel ska vara undantagna fritt val av hjälpmedel. Då tycker jag att politikerna ska respektera det.

Man måste komma ihåg att hörapparater är väldigt tekniskt komplicerade medicinska produkter. Dom är som små datorer som måste special programmeras för att passa individens särskilda behov. Det ansvaret bör inte läggas på patienten.

Socialdemokraterna har reserverat sig mot beslutet och försökt argumentera för att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen ska lyssna på HSO (handikappföreningarnas samarbetsorgan) och HrF(hörselskadades distrikt i Uppsala län) men Alliansen körde igenom beslutet ändå.

SR Uppland:                       Hörselskadade oroas över förändring

Uppsala Nya Tidning:         Landstingspolitiken är destruktiv

                                          En skenbar valfrihet för hörselskadade

                                          Alliansens politik slår sönder bra verksamhet

                                          En mycket sämre hörselvård