Kritiserar sina egna, men konstruktiv kritik är bättre

Det är intressant att folkpartiets tidigare landstingsråd Ismail Kamil nu tar bladet från munnen och bekräftar den kritik som vi i oppositionen försökt få gehör för nämligen att den borgerliga politiska styrningen är mycket bristfällig. Kamil har på sin blogg och i en intervju tagit till ganska hårda ordalag mot den borgerliga landstingsledningen och deras kapitala misslyckande att korta köerna i vården. Bland annat konstaterar han att det är ett politiskt ansvar att vården fungerar och att landstingsstyrelsen och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen inte gjort sitt jobb. Han är däremot väldigt tyst när det gäller Produktionsstyrelsens ansvar, troligtvis för att han inte vågar gå så långt som att kritisera sin egen partikollega och ansvarig ordförande i Produktionsstyrelsen. Jag delar hans kritik mot den politiska ledningen i landstinget och har varit tydlig i den, men det är mer intressant i media när en politiker kritiserar en av sina egna. 

Det är också väldigt pinsamt att den borgerliga alliansens landstingsråd inte vill bemöta kritiken att Landstinget i Uppsala län under borgerligt styre blivit sämst i Sverige och att de fullständigt misslyckats med sitt vallöfte. Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman (M) tiger som muren (i vanlig ordning) och Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Miriam Eriksson (KD) backar från en lovad intervju Radio Uppland i sista sekund. Men det går liksom inte att tiga ihjäl en sådan här stor fråga.

Jag tycker att kritik ska vara konstruktiv, jag tycker dock inte att Kamils kritik riktigt är det. Det finns ett antal åtgärder som är nödvändiga för att kunna åstadkomma bättre resultat när det gäller väntetider och en bättre vård. Målet och fokus måste alltid vara att  minska patienternas lidande, förbättra personalens mycket ansträngda arbetsmiljö och chefernas möjligheter att bygga långsiktigt hållbara lösningar för att ge bra vård. 


Här kommer några av mina förslag som jag återkommande efterfrågat och betonat men som jag inte fått gehör för hos den borgerliga alliansen.

1.    Börja med att få till en ordentlig dialog och förankring där verksamhetsföreträdare och politiken får möjlighet att samtala om utmaningarna och hur de ska lösas.

2.     Ge verksamheterna långsiktiga och realistiska uppdrag så att landstinget kan bygga upp en verksamhet som orkar möta de faktiska vårdbehoven, man kan inte koka soppa på en spik.

3.     Bygg upp en mycket bättre och kontinuerligt samarbete mellan beställarstyrelsen (HSS) och utförarstyrelsen (PS) så att inte olika signaler ges till verksamheterna.

4.     Sist men inte minst: kontinuerlig uppföljning är helt avgörande för att bli bättre. Tyvärr har uppföljningen lyst med sin frånvaro i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen.

Jag har påpekat detta åtskilliga gånger men den borgerliga alliansen verkar inte dela mina synpunkter på vad som behöver göras.

Läs mer på:

Landstingsledning får kritik från tidigare kollega.

Ett pinsamt misslyckande för alliansen!

Det borde vara väldigt pinsamt för landstingsalliansen i Uppsala län att de misslyckats totalt med sitt främsta (nästan enda) vallöfte nämligen att korta köerna i vården och öka tillgängligheten. Tidigare i veckan rapporterades resultatet från väntetider i vården och kömiljarden. Landstinget i Uppsala län är SÄMST (!!!) i Sverige och har de längsta köerna när det gäller operation och besök inom den specialiserade vården (återbesök mäts inte ens!). Därför är det inte konstigt att alliansen skäms så mycket att de nu, i en brandkårsutryckning, skyfflar in 40 miljoner i ett bräde för att, som de tror, få bort köerna. Det är inte förtroendeingivande att kl16.53 på fredag eftermiddag lägga till ett helt nytt och obearbetat ärende till dagordningen genom att skicka ut ett mail om att Landstingstyrelsen på måndag ska fatta beslut om att trolla fram 40 miljoner. 

Problemet är att de inte tar tag i de verkliga utmaningarna nämligen att säkra och bygga upp en vårdapparat som även på sikt klarar vårdbehoven.  Det lustiga är att när Socialdemokraterna så sent som i november argumenterade för att vi ville investera 30 miljoner mer på hälso- och sjukvård i vår budget blev vi hånade av alliansen. Nu har alliansen kommit till insikt att vi hade rätt och de hade fel. Problemet är att de fortfarande inte förstår nödvändigheten av långsiktighet och förutsägbarhet i ledningen och styrningen av landstinget.

Se Nyheterna TV 4 Uppsala igår kl 22.30. 
Läs UNT idag på sidan 8.

Köerna i vården måste kortas, patienterna ska inte utsättas för onödig väntan eller lidande. Men det kräver långsiktigt hållbara lösningar för att dels klara befolkningens vårdbehov dels skapa en bra arbetsmiljö för dem som jobbar i vården.

Alliansen påstår att de nu tar krafttag mot köerna, de vill inte längre vänta. Sanningen är att de gör en brandkårsutryckning. Vi har vetat i över ett års tid att köerna är långa och att vårdbeställningarna är för snåla. Då uppstår självklart köer. Vi vet att Uppsala län växer och att vårdbehoven ökar kraftigt. Trots det väljer alliansen att låta produktionsvolymen och vårdbeställningen för 2012 vara i princip desamma som för 2011. Nu vill alliansen slå sig för bröstet och påskina handlingskraft men deras agerande är en kortsiktig lösning för att få ta del av statens kömiljard. Hur garanterar alliansen att köerna inte kommer tillbaka? Har den borgerliga ledningen inte lärt sig att det behövs långsiktiga strukturförändringar och planering för att lyckas få flyt i vården?

Det som krävs är att vårdbehov, beställningar och produktionsplanering går i takt. Genomgripande analyser av vårdbehov och köer måste göras och realistiska vårdbeställningar från såväl Akademiska sjukhuset, Lasarettet i Enköping som upphandlade privata aktörer måste tas fram. Dialogen mellan hälso- och sjukvårdsstyrelsen, produktionsstyrelsen och vårdgivarna måste förbättras, så att legitimitet och förtroende kan råda mellan vårdens aktörer.

Landstingens ständiga jagande efter statens kömiljard är ineffektivt, medicinskt tvivelaktigt och riskerar inverka negativt på de områden inom vården som inte omfattas av kömiljardsmätningar. Jag är mycket oroad över och ser allvarligt på risken för undanträngningseffekter där patienters återbesök och kroniskt sjukas vårdbehov sätts åt sidan.

Vårdens utmaningar är så komplexa att de för patienternas skull förtjänar behandlas på ett mer konstruktivt sätt. Att endast låta tidpunkten och väntetiden räknas strider mot Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf. Därför är alliansens jagande efter kömiljard helt fel fokus.

Vi borde ha en vårdgaranti och kömiljard som är mer inriktade på diagnos och vårdbehov.

Socialdemokraternas recept är att föra en politik som är långsiktig och sätter patienterna och deras vårdbehov i centrum.

Vårdköer och missad kömiljard...

...som man bäddar får man ligga!

I veckan har det framställts i media som om Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping inte klarat av operationsköerna i vården och att Landstinget i Uppsala län därför kan förlora ersättning inom den statliga kömiljarden. Det är en vinklad och orättvis bild av verkligheten.

Se UNT 27 september på sidan 8, samt Radio Uppland här.  SVT Uppland hade igår en mer nyanserad bild av verkligheten. Titta här på nyheterna där jag intervjuas.

Den politiska majoriteten tar tillfället iakt och använder köerna som ett argument för att bana väg för privata vårdgivare och låter Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping stå som syndabockar. Båda sjukhusen har klarat av sitt uppdrag. De har producerat så mycket vård som Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beställt av dem och lite mer därtill. Sjukhusen har rationaliserat, omorganiserat anställt mer personal och gjort vad de kan för att möta befolkningens behov av vård. Personalen har jobbat intensivt för att hinna med så mycket som möjligt utifrån de förutsättningar de fått. Elisabetsjukhuset, ägt av Aleris, har dessutom på ett tacksamt sätt varit ett bra komplement och genomfört ett stort antal operationer.

  

Ansvaret för operationsköerna ligger istället på Hälso- och sjukvårdsstyrelsen som är beställare och finansiär av vården. Det är styrelsen som varit för snål och beställt för lite vård. Uppräkningen för sjukhusen har varit 0.75 trots vi vet att demografiska och befolkningsutvecklingen ökat med över 1.5 procent. Styrelsen har dessutom satt ett ekonomiskt tak för hur mycket vården får kosta och därmed begränsat antalet operationer. Akademiska har idag ett underskott på 200 miljoner som de måste ta itu med. Varför skulle de då börja genomför ofinansierade operationer? Det skulle ju vara ekonomiskt oansvarigt! De som kommer att lida mest för att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen snålat är patienterna som får vänta oförsvarligt länge på vård. Det är oacceptabelt. Visst kan en kortsiktig lösning vara att upphandla privata företag för att klara de akuta köerna, men det kommer att bli onödigt dyrt för landstinget och löser inte det egentliga problemet.

Jag anser att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen ska arbeta på ett annat sätt. Vi måste göra långsiktiga och realistiska behovsanalyser utifrån patient- och befolkningsperspektiv och lägga korrekta beställningar av vård. Vi måste förbättra dialogen med sjukhusen och i ett tidigt skede ge dem ekonomiska förutsättningar att klara de vårdbehov som finns. Om Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping får i uppdrag att gör ytterligare ett antal operationer så skulle köerna vara näst intill obefintliga men en sådan beställning har inte gjorts från styrelsen.

  

Det är tydligt att pengarna inte följer patienternas behov av vård. Därför blir det patetiskt när borgerliga politiker dessutom hävdar att landstingets ekonomi aldrig varit så bra som idag!