Skattehöjningar, vårdköer, ineffektivitet, ojämlik vård och en visionslös politik. Kan det bli värre?

Idag på landstingsfullmäktige behandlas landstingets Årsredovisning 2011, den ger facit på hur den borgerliga Alliansen misslyckats i landstinget. Jag är väldigt oroad över det jag läser i årsredovisningen. I och för sig tillstår Erik Weiman (M) i talarstolen att vi faktiskt står inför stora utmaningar avseende ekonomin och vården, men den viktiga frågan är vad tänker han göra åt det?

En sak är säker, landstingets förvaltningar har gjort sitt yttersta för att möta de vårdbehov som finns. De anställda på Akademiska sjukhuset, Lasarettet i Enköping och i Primärvården har gjort en fantastisk insats och för det ska de ha en eloge. De har genom sitt engagemang, sin kunskap och gedigna arbete bidragit till att hålla ihop vården och klara kvaliteten så att patienterna kan känna sig trygga i deras händer.

Men vad har de borgerliga allianspolitikerna med moderaterna i spetsen åstadkommit de senaste åren? Jo…

1.    De lovade bättre tillgänglighet. Men vi har under deras styre blivit sämst i landet i de nationella tillgänglighetsmätningarna som görs.

2.     De lovade att inte höja skatten. Men de höjer landstingsskatten med 30 öre vilket gör att Uppsala län kommer att ligga bland de högsta i landet. (Då ska man komma ihåg att en landstingsskattehöjning á la Erik Weiman innebär att låg och medelinkomsttagare drabbas hårt, räknat i kronor än höjd statlig skatt, och i förhållande till de skattesänkningar på nationell nivå á la Anders Borg så gynnas höginkomsttagare rejält p.g.a. minskad progressivitet i skattesystemet. Sammantaget leder detta till ökade ekonomiska klyftor mellan människor alltså allianspolitik i ett nötskal.)

3.     De lovade ökad valfrihet och privatisering. När det gäller privatisering har man lyckats men avseende valfriheten vill jag påstå att de misslyckats rejält därför den enda utökade valfriheten vi kan se är en koncentration av vårdgivare i centrala Uppsala. Kvalitet och jämlik vård har inte varit prioriterade frågor för den moderatstyrda alliansen.

Jag tycker att det är väldigt intressant att följa debatten i Uppsala Nya Tidning där till och med den borgerliga ledarsidan ifrågasätter situationen i landsting, den dåliga politiska styrningen och bristen på prioriteringar. 2011 har präglats av att landstinget tappat fart när det gäller arbetet för en jämlik vård. Situationen för personalen har varit mer ansträngd än någonsin. Förvaltningarna kämpar med ansträngd ekonomi och ökade vårdbehov. Nedläggningar av väl fungerande verksamheter har skapat en ineffektivitet genom ökad splittring och fragmentering. Konkurshot har följt vissa privata verksamheter och skapat stor oro hos länsborna. Tillgängligheten och köerna är under all kritik m.m. Listan kan görs lång.

Jag är mycket oroad över framtidens hälso- och sjukvård i vårt län och för patienternas möjligheter att få en kvalitativ, tillgänglig och jämlik vård. Jag ser inte att den borgerliga alliansen tar sitt ansvar för vården, de vårdbehov som finns eller för ekonomin och de nödvändiga prioriteringar som måste hanteras.    

Hur länge ska vanstyret få fortsätta?

Jämlik vård, ökad kvalitet och tillgänglighet är S recept för god vård.

Politik handlar om att förverkliga visioner och genomföra prioriteringar. Socialdemokraterna har ofta ställt frågan vad alliansen vill förutom att privatisera och sälja ut landstingets verksamheter. Landstingets årsredovisning för 2011 ger oss facit – det är privatiseringar av vården som är högst prioriterat. Vi socialdemokrater har ett annat recept för att möta patienternas behov och utvecklingen av en vård i världsklass. Vi vill premiera samarbete i stället för konkurrens. Vi värdesätter förebyggande hälsoinsatser framför korta och många läkarbesök. Därför väljer vi att prioritera en jämlik vård av hög kvalitet som är tillgänglig för alla.

Läs hela vår debattartikel på UNT. 

Uppsala Närakut och akutsjukvårdens utmaningar

Den moderatstyrda landstingsledningen ljuger för att få Socialdemokraterna att framstå i dålig dager. Miriam Eriksson (KD) och Robin Kronvall (M) påstår att Socialdemokraterna vill lägga ner Uppsala närakut (UNT 13/4) och att vi i januari yrkat avslag på en ny upphandling.

Sanningen är att Socialdemokraterna argumenterade för en fortsatt satsning på närakuten och yrkade ”att upphandlingen av närakuten ska vara två år”, vilket majoriteten i styrelsen ställde sig bakom. Jag ifrågasätter alliansens förmåga att leda landstinget när den varken lyssnar på vad som sägs på styrelsemöten eller läser innantill i protokoll.

På styrelsemötet lyfte Socialdemokraterna även en diskussion om närakutens uppdrag som en del i det stora akutsjukvårdspusslet. Uppsala närakut har en bra tillgänglighet och sätter patienten i fokus men det finns fortfarande stora utmaningar som måste lösas.

I utvärderingen av närakuten framgår att ”målet med att avlasta akutmottagningarna vid Akademiska sjukhuset inte uppfyllts. För framtiden bör samarbete med övriga aktörer öka och fokus bör vara på hela vårdkedjan. Det är viktigt att ytterligare tydliggöra mål och funktion med verksamheten”. Men alliansen blundar för akutsjukvårdens komplexitet, tuffa uppdrag och svårigheten att styra patienterna till rätt vårdnivå.

Socialdemokraterna har besökt Uppsala närakut och ser många fördelar med verksamheten men det är också tydligt att lokalerna inte är ändamålsenliga. Vi vill på ett konstruktivt sätt arbeta med långsiktigt hållbara lösningar för att utveckla och förbättra närakuten ur ett patientperspektiv med fokus på kvalitet i hela akutsjukvården, alltså även stärka förutsättningarna på stora akuten och barnakuten på Akademiska.

Därför föreslog vi på mötet att styrelsen ska undersöka ”möjligheten att förbereda en funktionellt och lokalmässigt integrerad akutverksamhet mellan Uppsala närakut och akutverksamheterna vid Akademiska sjukhuset”. Detta avslog majoriteten. Det vore klädsamt om alliansen höll sig till sanningen.

Som att köpa en ny bil, ställa den i garaget och ta taxi

Nu är röntgenupphandlingen klar. I tisdags beslutade Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott om tilldelningsbeslut (alltså att anta ett anbud) avseende röntgen. Upphandlingen har debatterats mycket under vården och hösten eftersom den varit kantad av så märkliga omständigheter. Bl.a. har Primärvården, som är den verksamhet som av den politiska majoriteten påstås behöva fler röntgentider till sina patienter, tydligt deklarerat att de är nöjda med den röntgenverksamhet som redan finns i offentlig regi på Akademiska och Lasarettet i Enköping. Samarbetet har fungerat bra och om några ytterligare pengar ska läggas ut så kanske det är rimligt att sjukhusen får dessa för att förbättra tillgängligheten ytterligare. Men istället vill majoriteten skicka patienter till någon annan trots att vi har en fullt utrustad och dyr röntgenutrustning i Landstingets ägo. Det är som att köpa en ny bil, ställa den i garaget och ta taxi, alltså ekonomiskt ganska osmart. Och den där behovsanalysen, risk- och konsekvensanalysen som jag bad om för snart ett år sedan har fortfarande inte tagits fram.

Nu har i vart fall Aleris Diagnostik AB i Upplands Väsby vunnit i priskonkurrens med tre andra företag, det vill säga billigast vinner, och får därmed ett avtal med Landstinget i Uppsala län för att utföra all typ av öppenvårdsradiologi. På andraplats hamnade MRAB i Uppsala som lagt ett anbud på ca 100 000 kr mer.

Det råder fortfarande oklarhet kring vad det egentligen är som vi upphandlat och vilka röntgentjänster vi eventuellt behöver. Men det får väl framtiden utvisa. Och det har inte heller ställts några krav på att beta av de påstådda köerna först så att det är de patienterna som ska skickas till Uppland Väsby i första hand. Nej det verkar över huvud taget vara ganska flytande vad syftet och målet med denna upphandling egentligen är. Det man med säkerhet kan säga är dock att varje patient som skickas iväg är en patient som med stor sannolikhet kunde ha fått sin röntgen i på Akademiska eller Lasarettet i Enköping om man organiserade det på rätt sätt samt att varje patient som skickas iväg innebär att de befintliga verksamheterna får dra ner i motsvarande mån eftersom de ”förlorar” en patient och en intäkt.

Frihet, jämlikhet och social rättvisa

En centerpartist från Uppsala, Hans Dahlgren, varnar i UNT på insändarsidan för att Socialdemokraterna kommer att straffas för sin politik eftersom han menar att vi är mot valfrihet. Framtiden får väl utvisa hur det blir med det men i de senaste mätningarna låg Socialdemokraterna på 32,4% och Centerpartiet på 4,8%.

Dahlgren sjunger valfrihetens lov inom vård, skola och omsorg och vill att fokus ska ligga på kvalitet och ökad möjlighet att välja utförare, inte driftsform. Men Centerpartiet väljer ändå att lägga allt fokus på just driftsform, ju mer privat desto bättre. På partiets senaste stämma togs ett beslut att minst 50 procent av all vård ska produceras av privata utförare, men inget om utvecklingen av innehållet i vården eller kvalitetskrav. Nu privatiseras det för fullt genom vårdval, vilket i både juridisk och praktisk betydelse innebär etableringsfrihet för privata aktörer. Det är oroväckande när detta görs utan hänsyn till vilka komplikationer det kan föra med sig i form av fragmentering, patientsäkerhet och ökade kostnader. Att föra en debatt som bara handlar om att vara för eller mot privat är varken konstruktivt eller rättvist. Många privata utförare gör ett utmärkt arbete precis som många offentliga utförare.

Socialdemokraterna har alltid slagits för individens frihet. Men frihet på riktigt kräver också ett samhälleligt och gemensamt ansvar och ibland även kollektiva lösningar. Vi ser inte valfrihet som en ensam företeelse utan som en ingrediens i en helhet där frihet, jämlikhet och social rättvisa går hand i hand. Den borgerliga friheten skapar däremot ofta ofrihet för de mest utsatta, vilka också har de största behoven. Vi väljer att problematisera bilden som högeralliansen vill sätta av att välfärden är en handelsvara som kan kastas ut på en marknad där kunderna förväntas styra utbud och efterfrågan. Man får fråga sig vad valfriheten egentligen är värd när de äldre i praktiken måste ta den plats som är ledig eller när svårt sjuka patienter inte längre ses som "lönsamma" för en vårdgivare och sållas bort?

Socialdemokraterna värdesätter varje individs möjlighet att få välja och känna delaktighet och inflytande i vården, skolan och omsorgen. Vi vill fylla valfriheten med ett verkligt innehåll som betyder något. Kommuner och landsting har ett helhetsansvar och ett finansieringsansvar och ska ställa höga krav på kvalitet och uppföljning så att alla verksamheter håller måttet. Ansvaret att välja bort dåliga verksamheter ska inte bollas över på den enskilda individen. Så Hans Dahlgren har fel. Socialdemokraterna är för valfrihet för individen men vi tar också ansvar för alla, även de som inte kan eller vill välja.

Obekväm sanning om mammografin?

Nu kommer förklaringen till varför väntetiderna i mammografin blev så långa hos det privata företaget Avesina. Men uppgifterna ansågs så känsliga (detaljerade) att de retuscherades bort så att media och politikerna i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen inte fick veta sanningen.

Den som har följt landstingspolitiken vet att det för precis ett år sedan fördes en intensiv debatt om privatiseringen av mammografin i Uppsala och långa väntetider för bröstcancerpatienter.  Det visade sig vid en uppföljning att hälften av patienterna fick vänta mer än vad som var acceptabelt och avtalat med mammografiföretaget Avesina. Sex till åtta veckors väntan för patienter med remiss och misstänkt bröstcancer var snarare regel än undantag. Högst två veckor är vad medicinska specialister anser är acceptabelt.

Många förtvivlande patienter hörde av sig till mig och jag drev frågan ganska hårt efter att ha fört samtal med Bröstcancerföreningen, facken och specialister inom bröstcancervården. Detta resulterade i en häftig debatt där den borgerliga Alliansen i landstinget hävdade att jag hade fel (och skulle be om ursäkt) för om det förelåg brister i mammografin och hos Avesina så var det Landstingets eget fel (!) inte Avesinas. 

Förklaringen var att landstingets IT- system krånglat under våren på grund av en uppdatering och gjorde att Avesina inte kunde utföra de undersökningar som de ville och hade planerat. Allt ansvar lades på Landstingets IT system. Den borgerliga Alliansen gick så långt att de inte ens vill förhandla om återbetalning av ekonomisk ersättning med Avesina i frågan om bristande avtalsuppfyllelse och det faktum att mammografiföretaget inte kunde leverera det som var avtalat. Allt med hänvisning till att orsaken till problemen enkom var Landstingets IT system och att Avesina blivit ett offer för tekniska problem. 

Men nu har sanningen uppdagats. Med anledning av en revisionsrapport som gjordes framkom förra veckan att det inte alls varit krånglande IT system som varit det huvudsakliga problemet. I en kommentar skriver ansvariga för IT systemen att Avesina vägrat låta sina läkare och personal genomgå nödvändig utbildning för att lära sig hantera IT systemet. Ingen läkare på Avesina hade med andra ord kompetens att hantera den nödvändiga tekniken och när Landstinget erbjöd Avesina nödvändig utbildning vägrade Avesina skicka sina läkare på den utbildning som alla andra läkare i landstinget hade genomgått för att lära sig hantera systemet. Avesina har med andra ord självförvållat försatt sig i en situation som orsakat stora problem för patienterna. Det är den egentliga förklaringen till alla problem.

Inte nog med detta, det var först efter rejält detektivarbete som jag fick veta sanningen.  När ärendet hanterades i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen förra veckan nändes inte ett ord om detta och den rapport som presenterades var rensad från denna information. Märkligt och allvarligt. Jag måste ställa mig frågan varför mörkades denna viktiga förklaring? Är det någon som försöker skydda Avesina? Tack och lov sköts numera mammografin av ett annat företag nämligen Unilabs AB som verkar vara seriösa och värdesätter samverkan och god kommunikation i hela vårdkedjan. 

Nedan kan du läsa de delar som magiskt trollats bort eller redigerats från handlingarna som offentliggjorts.

”Under våren 2011 diskuterades samtidigt möjligheten att byta system för mammografi. Efter sommaren lades denna diskussion ned då det inte ansågs vara ett möjligt alternativ. Samtidigt med detta presenterades ett antal åtgärder som ABIS ansåg att man kunde genomföra för att förbättra situationen för personalen på Avesina. Åtgärdspaketet innehöll bl.a. utbyte av hårdvara och fortbildningsinsatser. I början av september var alla arbetsstationer utbytta och flera läkare uttalade att en förbättring kunde märkas. Att man i intervju under oktober-december uttalar sig som om ”inget påtagligt konkret har hänt” är därför förvånande.

   I rapporten skrivs också om en avtalad garanterad tillgänglighet på 97%. Det har till min kännedom aldrig definierats på vad en sådan tillgänglighetsanalys skulle baseras och det  kan därför svårligen ha överenskommits om en nivå i procent.

Handhavandefel

När ABIS i möten med Avesina har påtalat att en del i problemkomplexet sannolikt utgörs av handhavandefel har dessa uttalanden gjorts med vetskap om att ingen läkare genomgått en fullständig utbildning i de applikationer som man är hänvisade till. De flesta mammografiläkare är vana att arbeta i ett annat system varför det inte är någon självklarhet att man utan utbildning kan förvänta sig att behärska systemet till fullo. ABIS har vid ett antal tillfällen erbjudit kortare utbildningsinsatser ämnade för läkarna med vid samtliga tillfällen fått ett nekande svar, någon gång med hänvisning till att det har man inte råd att avsätta tid till.

I rapporten hänvisas också till att ”nästan all personal övergick från landstinget till Avesina vid övertagandet varför detta påstådda problem torde gälla generellt också för berörd personal inom övrig radiologi i landstinget”. Denna slutledning haltar en aning då mammografiverksamheten innan övertagande var analog sett både till bildproduktion och granskning till skillnad från den radiologiska verksamheten i övriga landstinget. Dessutom har samtliga läkare inom övrig radiologi genomgått en grundlig applikations-utbildning inför det att dagens IT-system togs idrift, vilket inte läkarna på Avesina har gjort.

Sett till ovanstånde torde det inte kunna uteslutas att en del av de problem som rapporterats hade kunna undvikas med proaktiva åtgärder såsom utbildning på individ- och/eller gruppnivå.”

Kritiserar sina egna, men konstruktiv kritik är bättre

Det är intressant att folkpartiets tidigare landstingsråd Ismail Kamil nu tar bladet från munnen och bekräftar den kritik som vi i oppositionen försökt få gehör för nämligen att den borgerliga politiska styrningen är mycket bristfällig. Kamil har på sin blogg och i en intervju tagit till ganska hårda ordalag mot den borgerliga landstingsledningen och deras kapitala misslyckande att korta köerna i vården. Bland annat konstaterar han att det är ett politiskt ansvar att vården fungerar och att landstingsstyrelsen och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen inte gjort sitt jobb. Han är däremot väldigt tyst när det gäller Produktionsstyrelsens ansvar, troligtvis för att han inte vågar gå så långt som att kritisera sin egen partikollega och ansvarig ordförande i Produktionsstyrelsen. Jag delar hans kritik mot den politiska ledningen i landstinget och har varit tydlig i den, men det är mer intressant i media när en politiker kritiserar en av sina egna. 

Det är också väldigt pinsamt att den borgerliga alliansens landstingsråd inte vill bemöta kritiken att Landstinget i Uppsala län under borgerligt styre blivit sämst i Sverige och att de fullständigt misslyckats med sitt vallöfte. Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman (M) tiger som muren (i vanlig ordning) och Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Miriam Eriksson (KD) backar från en lovad intervju Radio Uppland i sista sekund. Men det går liksom inte att tiga ihjäl en sådan här stor fråga.

Jag tycker att kritik ska vara konstruktiv, jag tycker dock inte att Kamils kritik riktigt är det. Det finns ett antal åtgärder som är nödvändiga för att kunna åstadkomma bättre resultat när det gäller väntetider och en bättre vård. Målet och fokus måste alltid vara att  minska patienternas lidande, förbättra personalens mycket ansträngda arbetsmiljö och chefernas möjligheter att bygga långsiktigt hållbara lösningar för att ge bra vård. 


Här kommer några av mina förslag som jag återkommande efterfrågat och betonat men som jag inte fått gehör för hos den borgerliga alliansen.

1.    Börja med att få till en ordentlig dialog och förankring där verksamhetsföreträdare och politiken får möjlighet att samtala om utmaningarna och hur de ska lösas.

2.     Ge verksamheterna långsiktiga och realistiska uppdrag så att landstinget kan bygga upp en verksamhet som orkar möta de faktiska vårdbehoven, man kan inte koka soppa på en spik.

3.     Bygg upp en mycket bättre och kontinuerligt samarbete mellan beställarstyrelsen (HSS) och utförarstyrelsen (PS) så att inte olika signaler ges till verksamheterna.

4.     Sist men inte minst: kontinuerlig uppföljning är helt avgörande för att bli bättre. Tyvärr har uppföljningen lyst med sin frånvaro i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen.

Jag har påpekat detta åtskilliga gånger men den borgerliga alliansen verkar inte dela mina synpunkter på vad som behöver göras.

Läs mer på:

Landstingsledning får kritik från tidigare kollega.