måndag 25 november 2013

Anhöriga stämmer landstinget

Jag får ont i magen när jag läser Maciej Zarembas artikel på DN kultur om ”Familjen K mot landstinget i Uppsala län”. Även om jag inte läst alla inlagor i rättsprocessen känner jag till ärendet och jag fick ont i magen redan när händelsen uppmärksammades för ett antal år sedan. Anledningen är att hur man än vrider och vänder på händelsen så har en patient försatts i en situation där dennes integritet inte tillmäts den betydelse som man som medborgare och patient kan förvänta sig. Anhöriga har upplevt obehag och kränkning och det måste tas på ett större allvar.
Jag känner som landstingsråd ansvar (trots att jag är i opposition och inte har blivit informerad) å landstingets vägnar och beklagar från djupet av mitt hjärta det som de anhöriga anser sig ha upplevt.

Jag har förlorat båda mina föräldrar i cancer, pappa 1999 och mamma 2005. Båda låg inne på Akademiska sjukhuset och jag var där och såg deras utsatta situation i livets slutskede. Ångesten, skräcken, rädslan och hur man som patient och individ kläs av sin mänskliga värdighet. Man glider längre och längre bort från anhöriga, från minnen, från livet och tappar slutligen känslan för vem man är och var man befinner sig. Att den intima och mycket privata stunden av ens liv offentliggörs för en bred allmänhet är kränkande, oavsett om ansiktet på patienten är dolt eller inte. Jag hade precis som de anhöriga mått fruktansvärt illa om det var min familj som varit berörd och jag vet att mina föräldrar inte hade önskat medverka i TV i den situationen.

Att en fråga av så principiell betydelse för patienters integritet inte diskuteras av politiken är beklämmande. Särskilt efter att frågan prövats av JO och landstinget fick skarp kritik. Frågan hur ärendet och den juridiska prövningen och förhandlingarna med anhöriga skulle hanteras har, vad jag vet, aldrig lyfts officiellt på politisk nivå. Däremot kan det mycket väl ha diskuterats inofficiell mellan tjänstemän och ansvariga politiker i majoritet, det vet inte jag.

Jag är själv jurist och om man kopplar bort allt det jag beskrivit ovan kan även jag tillstå att den juridiska prövningen i detta fall är både spännande och kan vara av principiell betydelse för att skapa ett prejudikat och därför intressant att driva ända till HD. Men den mänskliga aspekten och de anhörigas perspektiv gör att domstolsprocessen och argumenteringen från landstingets sida ter sig ganska osmaklig. Oavsett om landstinget gjort fel eller inte så har de anhöriga upplevt stort obehag och en kränkning vilket landstinget borde ha tagit hänsyn till särskilt såhär i efterhand tycker jag. Jag kommer att följa ärendet noga och hoppas att den juridiska prövningen inte blir ytterligare en kränkning för de anhöriga. Att produktionsbolaget Titan Television AB har ett finger med i spelet gör att jag verkligen funderar över krafterna bakom hela den här affären.
Och då får jag ännu mer ont i magen.

www.dn.se/kultur-noje/nar-en-doende-patient-blev-bra-tv/


fredag 8 november 2013

Akut läge på akuten

Idag skriver jag på unt debatt om situationen på akuten. 85 vårdplatser är stängda på Akademiska sjukhuset och det fattas 130 sjuksköterskor. Jag vet att sjukhusledningen och personalen gör sitt yttersta för att hitta bra lösningar men vad gör ansvariga politiker?
   Landstingets revisorer har nyligen riktat skarp kritik mot den politiska styrningen och uppföljningen av vårdplatserna på sjukhuset och konstaterar att den inte är ändamålsenlig.
   Den 24 oktober hade jag förmånen att tillsammans med sjukvårdspersonal och politiker från hela Sverige lyssna till ”team Akademiska” som med engagemang, kunskap och energi berättade hur de arbetar för att förbättra vården och bemötandet på akuten. Det var en imponerande insats som möttes av stående ovationer. Personalen på akuten och ledningen för Akademiska sjukhuset ska ha en eloge för den strålande insats de gjort i det nationella projektet ”Akut förbättring” vid Sveriges Kommuner och Landsting som syftar till att förbättra patientflöden på akutmottagningar. I över ett år har personalen arbetat intensivt trots besparingskrav, nedläggning av akutläkarprojektet och en tuff arbetsmiljö för att hitta lösningar som kan effektivisera och förbättra flödena i vården. Ett säkert och tryggt patientomhändertagande har varit ledstjärnan i deras arbete. Min förhoppning är att denna goda insats och engagemanget från personalen på akuten ska ges utrymme att växa och få ringar på vattnet eftersom arbetet är ovärderligt för Akademiska och patienterna.
   Det allvarliga är att denna insats är chanslös så länge akutens problem betraktas som ”akutens problem” och inte Akademiska sjukhusets eller landstingets. Akuten är nämligen ett kugghjul av flera där alla delar måste snurra för att vården ska säkras och patienterna få rätt vård i tid.

Läs mer här
http://www.unt.se/debatt/akut-lage-pa-akuten-2685943.aspx

En sönderslagen mammografi

Jag spenderade gårdagskvällen på mammografin i Uppsala. Unilab som bedriver verksamheten hade bjudit in ett antal politiker för samtal om framtiden och oron över Alliansens senaste planer på att stycka mammografiverksamheten i två delar. Unilab och personalen på mammografin har verkligen lyckats vända det kaos som rådde för ett antal år sedan. De har ett nära sammarbete med Akademiska sjukhuset och Bröstcancerföreningen. De har byggt upp en god arbetsmiljö och ett tryggt patientomhändertagande. Därför var det väldigt glädjande att se hur bra verksamheten nu fungerar. Det blev ett riktigt bra möte och vi fick se verksamheten och lyssna på personalen. Jag tycker frågan är solklar och håller fast vid det jag skrev i unt tidigare i veckan.
 
Alliansen i landstinget skriver (UNT Debatt 30/10) att de vill samla bröstcancervården under ett tak. Vi socialdemokrater skulle välkomna denna kovändning om den inte vore vilseledande.
Problemet med alliansens senaste utspel, att ”samla cancervården”, är att de vill dela mammografin och flytta tillbaka den kliniska verksamheten (när patienten känner en knöl i bröstet) till Akademiska medan scree­ningen (när friska patienter undersöks i förebyggande syfte) ska vara kvar på Samariterhemmet.
Det råder enighet bland verksamhetsföreträdare om att en styckning av mammografin skulle få allvarliga konsekvenser eftersom screening och klinisk mammografi är var sin del av en integrerad verksamhet som behöver hänga ihop om man ska kunna upprätthålla kvalitet, kompetens och kostnadseffektivitet.
Infallet från alliansen är inte förankrat någonstans och därför ställer vi oss frågande till om ansvariga politiker i majoriteten förstår riskerna med en splittrad mammografi?
Socialdemokraterna kommer fortsätta att driva frågan om ett Bröstcancercentrum, på riktigt!