Landstingsråd mot rasism

Idag besöker Jimmie Åkesson (SD) Uppsala och Akademiska sjukhuset. Med anledning av det vill jag i egenskap av landstingsråd och hälso-o sjukvårdspolitiker i Landstinget i Uppsala län samt socialdemokrat tydligt manifestera mitt avståndstagande mot främlingsfientlighet, rasism och intolerans mot mångfald och kulturer. 
Jag är född i Syrien och Homs. Mitt modersmål är arabiska. Jag är stolt över att vara invandrare. Mina föräldrar, jag och mina systrar är både svenskar och araber. Vi och många med oss har bidragit till utvecklingen av Sverige. Men Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson tycker inte att personer med samma bakgrund som jag och min familj ska få möjlighet att komma, växa och bidra till Sveriges utveckling. Jag tror på mångfald istället för enfald. Din röst i valet är viktig för att bekämpa rasism och intolerans.

Förtroendet för landstinget har skadats

Idag skriver jag i SvD på debattsidan om landstingets kritiserade hantering av en döende patient som filmades i tv- serien "Sjukhuset".

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fortroendet-for-landstinget-har-skadats_3308504.svd

Fallet med en döende patient som filmats i tv-serien ”Sjukhuset” har väckt många och starka reaktioner. Svea Hovrätt kommer att pröva tvisten mellan Landstinget i Uppsala län, som genom avtal med TV 3 och bolaget Titan AB tillåtit filmningen, och patientens anhöriga som begärt skadestånd.

Patienters integritet, anhörigas förtroende och medborgares trygghet måste vara ledstjärnor i allt landstingen gör inom hälso- och sjukvården. Det är inte bara en fråga omjuridik utan om etik. Därför bör landstingets agerande inte stanna vid att vara en fråga för rättslig prövning utan framförallt en fråga om hur landstinget klarar ribban för etiska ställningstaganden inom sjukvården. Som företrädare för Socialdemokraterna i landstinget och riksdagen är vi mycket kritiska till agerandet och har svårt att se att landstinget klarat den etiska balansgången.

Att landstinget anser att de anhöriga ska betala för advokatkostnader som landstinget aldrig haft är anmärkningsvärt.

Vivianne Macdisi och Ardalan Shekarabi

Dags för politiskt ansvarstagande om tv serie

Nu står det klart att hovrätten kommer att pröva om Landstinget i Uppsala län gjorde fel när de lät ett tv-bolag filma och sända en döende patient som inte lämnat sitt godkännande till filmning. Oavsett utfallet i den juridiska processen så tycker jag att Erik Weiman (M) redan nu måste medverka till att reda ut alla turerna i det uppmärksammade fallet och att en politisk diskussion förs om de relevanta frågorna. Frågetecken kring bland annat patientsekretessen och integritetsfrågor kräver politiskt ansvarstagande. Därför har jag tilllandstingsfullmäktige i Uppsala den 4 februari lämnat in en interpellation där jag ställer ett antal frågor för att bringa klarhet i vad som har hänt. Fallet har nämligen aldrig tidigare kommenterats på politisk nivå och den borgerliga majoriteten har duckat konsekvent under alla år fallet har pågått.

   Landstinget har i yttranden till domstolen och i flera media hänvisat till att det suttit lappar på glasdörrarna som upplyst om inspelningen och att patienterna därmed var informerade och skulle ha sagt nej om man inte ville medverka. Landstinget har även hävdat att de anhöriga varit medvållande till sin skada/kränkning genom att titta på avsnittet och inte stänga av tv:n. Jag tycker det är skrämmande och ovärdig argumentering.

   Dessutom har landstinget krävt de anhöriga på rättegångskostnader för 740 000 kr. Det är dubbelt så mycket som det totala skadeståndskravet från de anhöriga omfattade. Det är orimligt och pinsamt för landstinget att en enskild medborgare ska råka så illa ut bara för att de vill pröva sin rätt gentemot en ett landsting där de känner sig illa behandlade och där patientsekretessen har undanröjts.

Jag har även tidigare kommenterat detta fall på bloggen

Samt kommenterat det i SR Uppland: Landstinget borde be om ursäkt

Min interpellation ”Patienters integritet och sekretess” finns på Landstingsfullmäktiges dagordning för den 4 februari punkt 5 d)

Läs även DN kultursidor
http://www.dn.se/kultur-noje/nar-en-doende-patient-blev-bra-tv/

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nar-medborgaren-forlorade-ratten-att-do-i-fred/

Farsartade turer kring cancervården

Jag välkomnar en diskussion om etik i hälso- och sjukvården för det behövs verkligen, det skriver jag i en kommentar i UNT till Haile Mahteme som svar på hans artikel om likgiltighetens etik. Jag skriver även att turerna kring bukhinnecanceroperationerna har varit farsartade.

På UNT Debatt (4/1) beskriver Mahteme hur sjukvården har havererat, att ”beslutsfattarna inte ser patienten eller förstår innebörden av att vara allvarligt sjuk.” ”Medkänsla, empati och människorespekt finns inte i deras vokabulär.” Han avslutar med frågan: hur ser politikernas etik-och moralkompass ut för sjukvården?

Socialdemokraternas kompass är tydlig. Den pekar mot Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf: Målet för vården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.

Den med största behovet av vård skall ges företräde till vården. För oss är lagens krav på ”god vård” avgörande och innebär att vården ska ges med kvalitet, säkerhet, kontinuitet, långsiktighet och trygghet. All skattefinansierad sjukvård är föremål för prioriteringar eftersom pengarna ska räcka till mycket. Riksdagen har fastslagit tre viktiga etiska principer som ska styra prioriteringarna i vården: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Tyvärr har dessa kommit bort i den moderatstyrda landstingspolitiken.

Läs hela artikeln här: http://www.unt.se/debatt/farsartade-turer-kring-cancervard-2790119.aspx#.UtOk9DB_qsY.twitter

Glad Lucia på er!

Så här trevligt var det när jag och Börje Wennberg fick vara med i Luciatåget inför tjänstemännen på Landstingets ledningskontor!

Det är väl tur att i vart fall två politiker (Landstingsråd) ville och vågade vara med!



Skolan i fritt fall?

Jag fick precis ett mail av Stefan Löfven och får konstatera att Alliansens experimenterande med svenska skolan har försatt oss i en eländig situation där en likvärdig, jämlik och kunskapsinriktad skola inte längre är självklar. Läs DN: Sverige sämst i klassen. Man kan fråga sig när utbildningsminister Jan Björklund tänker ta ansvar för sitt misslyckande? Men han verkar inte ha någon självinsikt över huvud taget! Lyssna här: Björklund dömer ut den gamla skolpolitiken / Vivianne Idag presenterades den internationella kunskapsmätningen PISA som mäter femtonåringars kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Den visar att Sverige tappar i alla tre ämnen så att Sverige nu ligger under OECD-genomsnittet i samtliga ämnen. Sverige tappar mest av alla länder kunskapsmässigt. Barn och unga får betala priset för regeringens misslyckande. Att den moderatledda regeringen prioriterar skattesänkningar framför nödvändiga investeringar i skolan och mindre klasser är oförsvarbart. Regeringen har haft snart åtta år på sig att höja resultaten i skolan. Nu är den sista utvärderingen gjord och det är tydligt att regeringens skolpolitik har misslyckats: skolresultaten faller dramatiskt och klyftorna växer.  Skolan behöver stärkas i grunden. För att vända utvecklingen i skolan krävs större investeringar, i mindre klasser, tidiga insatser och fler lärare med bättre villkor. Vi behöver inte fler skattesänkningar, dåligt genomarbetade förslag och ökad skolbyråkrati. Vi vill ge varje barn en bra start på sin skolgång och vill därför investera i mindre klasser. Från förskoleklass till och med årskurs 3 ska antalet barn i stora klasser minska med upp till fem barn per klass. Det ger lärarna mer tid med varje elev – både de elever som behöver mer stöd för att nå målen i skolan och de som vill ha mer stimulans. Det krävs för att vända utvecklingen i skolan. Stefan Löfven, partiordförande

Anhöriga stämmer landstinget

Jag får ont i magen när jag läser Maciej Zarembas artikel på DN kultur om ”Familjen K mot landstinget i Uppsala län”. Även om jag inte läst alla inlagor i rättsprocessen känner jag till ärendet och jag fick ont i magen redan när händelsen uppmärksammades för ett antal år sedan. Anledningen är att hur man än vrider och vänder på händelsen så har en patient försatts i en situation där dennes integritet inte tillmäts den betydelse som man som medborgare och patient kan förvänta sig. Anhöriga har upplevt obehag och kränkning och det måste tas på ett större allvar.
Jag känner som landstingsråd ansvar (trots att jag är i opposition och inte har blivit informerad) å landstingets vägnar och beklagar från djupet av mitt hjärta det som de anhöriga anser sig ha upplevt.

Jag har förlorat båda mina föräldrar i cancer, pappa 1999 och mamma 2005. Båda låg inne på Akademiska sjukhuset och jag var där och såg deras utsatta situation i livets slutskede. Ångesten, skräcken, rädslan och hur man som patient och individ kläs av sin mänskliga värdighet. Man glider längre och längre bort från anhöriga, från minnen, från livet och tappar slutligen känslan för vem man är och var man befinner sig. Att den intima och mycket privata stunden av ens liv offentliggörs för en bred allmänhet är kränkande, oavsett om ansiktet på patienten är dolt eller inte. Jag hade precis som de anhöriga mått fruktansvärt illa om det var min familj som varit berörd och jag vet att mina föräldrar inte hade önskat medverka i TV i den situationen.

Att en fråga av så principiell betydelse för patienters integritet inte diskuteras av politiken är beklämmande. Särskilt efter att frågan prövats av JO och landstinget fick skarp kritik. Frågan hur ärendet och den juridiska prövningen och förhandlingarna med anhöriga skulle hanteras har, vad jag vet, aldrig lyfts officiellt på politisk nivå. Däremot kan det mycket väl ha diskuterats inofficiell mellan tjänstemän och ansvariga politiker i majoritet, det vet inte jag.

Jag är själv jurist och om man kopplar bort allt det jag beskrivit ovan kan även jag tillstå att den juridiska prövningen i detta fall är både spännande och kan vara av principiell betydelse för att skapa ett prejudikat och därför intressant att driva ända till HD. Men den mänskliga aspekten och de anhörigas perspektiv gör att domstolsprocessen och argumenteringen från landstingets sida ter sig ganska osmaklig. Oavsett om landstinget gjort fel eller inte så har de anhöriga upplevt stort obehag och en kränkning vilket landstinget borde ha tagit hänsyn till särskilt såhär i efterhand tycker jag. Jag kommer att följa ärendet noga och hoppas att den juridiska prövningen inte blir ytterligare en kränkning för de anhöriga. Att produktionsbolaget Titan Television AB har ett finger med i spelet gör att jag verkligen funderar över krafterna bakom hela den här affären.
Och då får jag ännu mer ont i magen.

www.dn.se/kultur-noje/nar-en-doende-patient-blev-bra-tv/