Idag har jag praktiserat som sjuksköterska på kirurgklinikens bröstcancermottagning på Akademiska sjukhuset. Förra veckan var jag biomedicinsk analytiker för en dag och fick se hur vårt labb fungerar. Att byta om (ja, jag har provat de kritiserade personalkläderna som faktiskt hade en del brister) och möta personal och patienter öga mot öga ger alltid nya insikter och en annan förståelse för komplexiteten i det som vi politiker brukar prata om och behandla på våra styrelsemöten. Här gör sig mötet med verkligheten påmind man kan få uppleva de konsekvenser som är resultatet av de beslut politiker fattar eller duckar för.
Att ta sig tid och gå en dag i personalens skor ger perspektiv. Det innebär inte att man kan få svaret på alla frågor men det ger en möjlighet för beslutsfattande politiker att testa tempot genom att uppleva och känna hur verksamheten fungerar i praktiken. Det ger en möjlighet att prata med personalen och lyssna på deras verklighet i mötet med patienten. Framför allt så tycker jag att det ger mig en påminnelse om varför jag tog uppdraget som hälso- och sjukvårdspolitiker och hur mycket jag tycker om att jobba med vårdens utmaningar.
Det är beundransvärt vilka svåra avvägningar och beslut personalen måste ta ställning till varje dag, vilken kraft och vilket engagemang de lägger i mötet med varje patient för att säkerställa att just den patienten får den bästa tänkbara vården utifrån de förutsättningar som står till buds. Det inger respekt.
Mer än någonsin inser man hur viktigt det är att det finns en god dialog, förankring och ett förtroende mellan oss som på olika sätt och på olika nivåer är involverade i hälso- och sjukvården nämligen politiker, medicinsk personal och tjänstemän.
Detta var varken första eller sista gången jag gjorde nedslag i verkligheten. För politiker som inte gör det vet sällan vad de pratar om och det kan sluta riktigt illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar