Frihet ska vara tvingande om Alliansen får bestämma

Idag skriver Maria Larsson (KD) på DN debatt att valfrihet för patienten/brukaren inom äldrevården ska bli obligatorisk 2014. Jag ställer mig frågande till logiken i att göra en ”frihet” tvingande.

Jag tycker att valfrihet också måste handla om att inte behöva välja och vara trygg ändå med att det som är tillgängligt och erbjuds är ett lika bra alternativ oavsett vem (privat eller offentlig) som bedriver verksamheten. Den som vill välja ska naturligtvis få göra det, den som inte vill eller orkar ska känna friheten att avstå. Alliansens frihet är därför begränsad och inskränkt till att endast ta hänsyn till en stark ”konsumentgrupp” och struntar helt i alla andra. En Socialdemokratisk valfrihet tar istället avstamp i hur verkligheten ser ut inom vård, skola och omsorg och innefattar hänsyn till alla olika individers vilja och möjlighet att välja.

Tyvärr visar det här utspelet från regeringen Reinfeld bara att deras syn på valfrihet saknar verklighetsanknytning och att de är oförmögna att förhålla sig till komplexiteten i en tvingande lagstiftning om fri etableringsrätt för näringslivet. De visar också stor okunskap om  kommuner och landstings ekonomi och helhetsansvar, eller patienters och anhörigas verklighet.

Hur tänker regeringen se till att det finns en så stor överkapacitet att alla äldre som är i behov av en vårdplats ska få några reella valmöjligheter och kunna välja något annat än den plats som just då är ledig? Hur har man tänkt att överetableringar ska hanteras och bristen på "valfrihet" i delar av kommunen/landsed där det inte är ekonomiskt lönsamt för vårdgivaren att etablera sig? Om Larssons valfrihet ska bli verklig måste kommunerna alltid ha ett par lediga platser på varje vårdboende för att den äldre ska kunna välja fritt och hur ska det finansieras har Maria Larsson tänkt? Därför är Regeringens ”valfrihetslöfte” en retorisk bluff som inte handlar om medborgarnas valfrihet utan om enskilda vårdgivares frihet att få etablera sig på en ”marknad” där det passar dem själva bäst och är mest lönsamt. Samtidigt blåser regeringen upp en stress och ångest hos enskilda äldre och deras anhöriga för att välja fel i djungeln av en vårdmarknad som bara är tillgängligt på lotsas.

Om vi istället skulle fokusera på högre och tydligare kvalitetskrav och uppföljningar inom välfärden så skulle människor få den vård de behöver och känna trygghet i varje val de gör eller plats som erbjuds, samtidigt som vi använde skattebetalarnas pengar på ett mer effektivt sätt.