Jag antar att det är många som lyssnat på Sveriges Radios P1 program Kaliber där man de senaste veckorna granskat de ansvariga politikerna och alliansens hälso- och sjukvårdspolitik under rubriken Väljarnas vård. Där konstaterar man att tanken med alliansens vårdval och etableringsfrihet för privata, istället för höjd kvalitet och kostnadseffektivitet i vården lett till en fixering vid prislistor och ersättningssystem med tveksam nytta för patienten. Ibland med förödande följder när viss vård blivit mer lönsam än annan vård som borde vara mer prioriterad. Läkaren Christina Backlund säger i programmet ”Det betalas lika mycket för förkylningsbesök som för hjärtbesök och om man får lika mycket betalt för att bära en 50 kg tung cement säck som en tom påse så tar man väl hellre tio tomma påsar än en 50 kg säck.” Det här gör att mindre tid ges till vårdtunga patienter, äldre, kroniker eller multisjuka. I vårt landsting har de lätta patienterna fått en egen benämning nämligen ”pinnpatienter”. Det är vad den moderatstyrda vården har åstadkommit i vårt landsting.
Vissa allianspolitiker hänvisar till att medborgare och patienter hör av sig till dem och frågar ”Varför måste vi vänta på vård?” Det är en bra fråga men den ännu intressantare fråga är Vilka patienter är det som får vänta på vård och på vilken typ av vård får patienterna vänta på…
Det bör noteras att under våren har det framkommit i nationella mätningar att Landstinget i Uppsala län är sämst på tillgänglighet och har bland de längsta vårdköerna i Sverige. Jo, multisjuka, äldre och kroniker får vänta.
Läkarförbundets ordförande Marie Wedin säger i Kaliber att fokus i den borgerliga hälso- och sjukvårdspolitiken ligger på mindre allvarliga sjukdomar på bekostnad av patienter med medicinskt tunga vårdbehov.
Professor i Hälso- och sjukvårds forskning Ingvar Karlberg kallar den borgerliga kömiljarden för ”ett politiskt jippo” och menar att det strider mot Hälso- och sjukvårdslagen portalparagraf om vård efter behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar