Ibland stannar allt runtomkring och det känns som man befinner sig i ett vakuum. Efter helgen som varit och rapporteringarna från Syrien kan jag inte sluta tänka på den existentiella kamp om överlevnad som många där hemma kämpar med. Den upptar mina tankar konstant och jag önskar så innerligt att jag kunde sätta mig på flygplanet och åka dit ner och hålla om dem, alla kusiner och kusinbarn som undrar om de kommer att överleva morgondagen.
Här sitter vi och äter mjukglass i trygghet, med ett sommarlov att se fram emot. Där hemma begraver föräldrar och överlevande sina små söndersjkjutna barn som aldrig fick leva. Befinner vi oss på samma jord, lever vi i samma tid, är vi alla människor med samma värde? Jag bara undrar...
Rader av döda små barnkroppar som har svepts i vita tyger sprids över internet och bilderna sägs komma från den attack där över 100 personer dödades i Syrien i fredags. FN lägger ansvaret på den syriska regeringen. Socialdemokratiska landstingsrådet Vivianne Macdisi är född i staden Homs nära Houla där attacken skedde, och hon har mycket släkt och vänner i regionen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar