Frihet ska vara tvingande om Alliansen får bestämma

Idag skriver Maria Larsson (KD) på DN debatt att valfrihet för patienten/brukaren inom äldrevården ska bli obligatorisk 2014. Jag ställer mig frågande till logiken i att göra en ”frihet” tvingande.

Jag tycker att valfrihet också måste handla om att inte behöva välja och vara trygg ändå med att det som är tillgängligt och erbjuds är ett lika bra alternativ oavsett vem (privat eller offentlig) som bedriver verksamheten. Den som vill välja ska naturligtvis få göra det, den som inte vill eller orkar ska känna friheten att avstå. Alliansens frihet är därför begränsad och inskränkt till att endast ta hänsyn till en stark ”konsumentgrupp” och struntar helt i alla andra. En Socialdemokratisk valfrihet tar istället avstamp i hur verkligheten ser ut inom vård, skola och omsorg och innefattar hänsyn till alla olika individers vilja och möjlighet att välja.

Tyvärr visar det här utspelet från regeringen Reinfeld bara att deras syn på valfrihet saknar verklighetsanknytning och att de är oförmögna att förhålla sig till komplexiteten i en tvingande lagstiftning om fri etableringsrätt för näringslivet. De visar också stor okunskap om  kommuner och landstings ekonomi och helhetsansvar, eller patienters och anhörigas verklighet.

Hur tänker regeringen se till att det finns en så stor överkapacitet att alla äldre som är i behov av en vårdplats ska få några reella valmöjligheter och kunna välja något annat än den plats som just då är ledig? Hur har man tänkt att överetableringar ska hanteras och bristen på "valfrihet" i delar av kommunen/landsed där det inte är ekonomiskt lönsamt för vårdgivaren att etablera sig? Om Larssons valfrihet ska bli verklig måste kommunerna alltid ha ett par lediga platser på varje vårdboende för att den äldre ska kunna välja fritt och hur ska det finansieras har Maria Larsson tänkt? Därför är Regeringens ”valfrihetslöfte” en retorisk bluff som inte handlar om medborgarnas valfrihet utan om enskilda vårdgivares frihet att få etablera sig på en ”marknad” där det passar dem själva bäst och är mest lönsamt. Samtidigt blåser regeringen upp en stress och ångest hos enskilda äldre och deras anhöriga för att välja fel i djungeln av en vårdmarknad som bara är tillgängligt på lotsas.

Om vi istället skulle fokusera på högre och tydligare kvalitetskrav och uppföljningar inom välfärden så skulle människor få den vård de behöver och känna trygghet i varje val de gör eller plats som erbjuds, samtidigt som vi använde skattebetalarnas pengar på ett mer effektivt sätt.

Moderaterna har missat poängen med rätten till heltid

Idag slår Alliansen med moderaterna i landstinget på stora trumman för rätten till heltid. Är det någon journalist som har granskat hur många personer det kan handla om som vill ha heltid men inte får det? Enligt en källa ska Alliansen själva förra sommaren har räknat ut hur många anställda som skulle beröras av detta erbjudande från arbetsgivaren och kommit fram till att det rörde sig om ca 9 (nio) personer i landstinget! Det är lätt att lova reformer när förslagen i praktiken innebär i princip noll för den som lovar. Siffran som presenteras i media att 1600 personer skulle vara berörda är en uppskattning av antalet deltidsanställda, var av den överväldigande majoriteten på eget initiativ valt att gå ner i arbetstid för att de inte orkar arbeta heltid. 

Varför är jag kritisk till mediautspelet? Jo därför att jag upplever att detta är en dimridå så att Alliansen ska slippa ta i de svåra frågorna. Problemet i landstinget och  inom hälso-och sjukvården inte är att de anställda jobbar för lite utan att deras arbetsmiljö, stress och arbetsbörda är så tung att ingen människa orkar jobba heltid om man vill ha hälsan i behåll.

Att lansera detta som den enda åtgärden för att framstå som en bra arbetsgivare är rent ut sagt pinsamt för landstinget. Hade Moderaterna varit lite seriösa och haft någon form av förståelse för hur verkligheten ser ut skulle de ha tagit ett helhetsgrepp kring frågor om arbetsmiljö, nattskift, personalbemanning, löner, överbeläggningar osv. Den personal som väljer att fly från landstinget gör det inte för att de inte får jobba heltid utan för att de måste jobba för två, men får betalt för en. Det är där skon klämmer Erik Weiman!

”Heltid en rättighet, deltid en möjlighet” som Socialdemokraterna drivit under lång tid handlar inom hälso- och sjukvården om att landstinget som arbetsgivare ska värdesätta den mycket speciella kompetens som den medicinska professionen och omvårdnadspersonalen uppbär och att varje anställd ska få förutsättningar att orka arbeta heltid. Därför har Moderaterna totalt missat poängen med rätten till heltid och genom sitt utspel försökt manövrera bort de väsentliga frågorna som skulle kunna göra vårt landsting till en attraktiv arbetsgivare. Så går det när man kopierar andras förslag utan att egentligen förstå vad de bottnar i eller visar intresse för hur verkligheten ser ut för de anställda på golvet. Synd.

Läs mer:

Radio Uppland

ABC

Halvtid i politiken, Radio Uppland granskar vården

Det är oroväckande när politiker på ytterkanterna gör det så enkelt för sig att de antingen är för eller mot privata alternativ i vården och patienters valfrihet. Verkligheten är inte svart eller vit och det är synd när så viktiga och svåra frågor förenklas till slagträ i en ideologisk och retorisk kamp. Jag väljer att stå för en mer pragmatisk linje där jag vill se värdet av mångfald och valfrihet men ställer mycket högre krav på samverkan, kvalitet och uppföljning i vården. Om politiker inte kan förhålla sig till komplexiteten i frågorna och medborgarnas verklighet så kommer svaren och lösningarna aldrig att hittas. Och politiker kommer fortsätta att stå och tjafsa om huruvida man är för eller mot privata alternativ i vården. Tänk om en bråkdel av tjafset kunde ägnas åt att diskutera politiska verktyg för att uppnå långsiktigt hållbara och konstruktiva lösningar som stärker vården och patienternas rätt till den vård som de behöver. Jag kommer kontinuerligt att kommentera Radio upplands reportage på bloggen för att ge min syn på vad vi Socialdemokrater vill göra för att förbättra för patienterna och öka förtroendet för hälso- och sjukvården.

Allan får vänta på vård:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=114&grupp=18391&artikel=5264796

Landstingspolitikerna svarar på kritiken om vårdköer:

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4137659

Radio Uppland granskar

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=114&grupp=18391

Politiker besöker verkligheten

Idag har jag praktiserat som sjuksköterska på kirurgklinikens bröstcancermottagning på Akademiska sjukhuset. Förra veckan var jag biomedicinsk analytiker för en dag och fick se hur vårt labb fungerar. Att byta om (ja, jag har provat de kritiserade personalkläderna som faktiskt hade en del brister) och möta personal och patienter öga mot öga ger alltid nya insikter och en annan förståelse för komplexiteten i det som vi politiker brukar prata om och behandla på våra styrelsemöten. Här gör sig mötet med verkligheten påmind man kan få uppleva de konsekvenser som är resultatet av de beslut politiker fattar eller duckar för.

Att ta sig tid och gå en dag i personalens skor ger perspektiv. Det innebär inte att man kan få svaret på alla frågor men det ger en möjlighet för beslutsfattande politiker att testa tempot genom att uppleva och känna hur verksamheten fungerar i praktiken. Det ger en möjlighet att prata med personalen och lyssna på deras verklighet i mötet med patienten. Framför allt så tycker jag att det ger mig en påminnelse om varför jag tog uppdraget som hälso- och sjukvårdspolitiker och hur mycket jag tycker om att jobba med vårdens utmaningar.

Det är beundransvärt vilka svåra avvägningar och beslut personalen måste ta ställning till varje dag, vilken kraft och vilket engagemang de lägger i mötet med varje patient för att säkerställa att just den patienten får den bästa tänkbara vården utifrån de förutsättningar som står till buds. Det inger respekt.

Mer än någonsin inser man hur viktigt det är att det finns en god dialog, förankring och ett förtroende mellan oss som på olika sätt och på olika nivåer är involverade i hälso- och sjukvården nämligen politiker, medicinsk personal och tjänstemän.

Detta var varken första eller sista gången jag gjorde nedslag i verkligheten. För politiker som inte gör det vet sällan vad de pratar om och det kan sluta riktigt illa.

Jag efterfrågar en sansad vinstdebatt, Tack!

Är vinstdebatten en tickande bomb för S? Nej, absolut inte om frågan hanteras på rätt sätt. Att ämnet är hett i partiet och väcker starka känslor i samhället är ett friskhetstecken efter alla skandaler som uppdagats. Men Socialdemokraterna måste, väldigt snart, landa i en tydlig och försvarbar linje avseende vinster i välfärden.

Jag har skrivit en debattartikel i Dagens Samhälle för att förklara hur jag ser på vinster i välfärden. Den finns med i nedanstående text. Jag är övertygad om att vinstdebatten inte blir ett problem om vi inom S håller debatten sansad. Ytterligheter som att argumentera för återkommunalisering av alla välfärdstjänster, förbud mot privata företag i välfärden eller att argumentera för att släppa ”marknaden” helt fri och inte diskutera begränsningar i vinstuttag gynnar endast den sittande Moderatstyrda regeringen genom att framställa bilden av en splittrad socialdemokrati. Därför ska vi Socialdemokrater akta oss för det. Vi ska hitta en gemensam väg framåt och istället ställa regeringen Reinfeldt till svar för de brister som finns avseende kvalitetsuppföljningar, tvångslagstiftning om fri etableringsrätt och provocerande vinstuttag som är dubbelt så höga som i andra branscher. Men vi ska INTE motarbeta engagerade företag och entreprenörer som vill bidra till en bra välfärd! Det är vad jag tycker i alla fall.

Valfriheten är här för att stanna och privata aktörer i välfärden är en tillgång, för medborgarna, skattebetalarna och kommuner och landsting. Problemet är att Sverige har världens öppnaste system och marknad för privata aktörer inom vård, skola och omsorg. Ingenstans i världen är privata aktörers deltagande i välfärdsektorn så oreglerad eller lagstiftningen så kravlös. Det är lättare att öppna en vårdcentral eller kirurgklinik än en korvkiosk. Kvalitetskraven, uppföljningar och kontroller av välfärdstjänsterna är otillräckliga idag i förhållande till att sektorn omsätter flera hundra miljarder och berör människors liv och hälsa. Tyvärr håller inte kommunernas avtal och upphandlingar den kvalitet som de borde och skulle kunna bli mycket bättre om spetskompetens och resurser tillfördes på förvaltningsnivå. Politiker ställer inte heller tillräckliga krav på leverantörerna vilket gör att variationen i kvaliteten på de utförda tjänsterna kan skifta oerhört. Detta har gjort att incitamenten för de oseriösa att sko sig på skattebetalarnas bekostnad blivit näst intill obegränsad.

Svaret på de utmaningar som välfärdssektorn står inför är inte att jaga privata aktörer som om de inte vore önskvärda eller införa ett vinstförbud för det skulle bara föda mer konflikter och kreativ bokföring. Det bör påpekas att vinst är samma sak som överskott i finanserna vilket är ett krav inom offentlig verksamhet samt önskvärt i varje seriöst företag som förutsättning för framtida investeringar. Det Socialdemokraterna på EU-, nationell-, regional- och kommunalnivå istället bör ta ställning för och komma överens om är att ge seriösa privata aktörer och den egna regin en möjlighet att bedriva bra och kvalitativ verksamhet på sjysta villkor genom att höja lägsta standarden i upphandlingarna, ställa tydliga och mätbara kvalitetskriterier, sociala och personalpolitiska krav samt utforma långsiktigt hållbara ersättningssystem som styr mot kvalitet, samverkan och brukarnytta. Dessutom bör en vinstuttagsbegränsning på några procent införas likt den som finns i många andra länder. Vad gäller vinstnivån är den stora frågan hur mycket vinst som ska återinvesteras och hur stor del av vinsten som ska kunna tas ut. Här förs det just nu en debatt mellan olika socialdemokrater, en debatt som är bra och nödvändig. Svårigheten är att lagtekniskt hitta en effektiv modell för reglering av vinstuttag.

Avslutningsvis borde en viss begränsning i den fria etableringsrätten också diskuteras eftersom den är förödande för kommunens möjlighet att planera, finansiera och säkerställa samhällsservice och välfärd för hela befolkningen och geografiskt. Om till och med ICA tillämpar en begränsning i antalet franchaisebutiker som tillåts öppna i ett och samma geografiska område för att hindra att butikerna slår ut varandra och tappar effektivitet ur ett koncernperspektiv, så borde även skattefinansierade välfärdstjänster i en kommun bedrivas mer kostnadseffektivt och långsiktigt än att låta privata aktörer slå ihjäl varandra på en kostnadsdrivande låtsasmarknad med konkurser och snabba vinster som resultat bara för att helga den fria etableringsrätten.

Äntligen en Barnintensiv på Akademiska

Efter mycket om och men så öppnas nu en intensivvårdsavdelning  för barn på Akademiska Barnsjukhuset http://www.akademiskabarnsjukhuset.se/. Det är så glädjande och en fjäder i hatten för vårt utmärkta Barnsjukhus och en fantastisk satsning för barn i vårt län och vår region.  

Läs här: http://www.akademiska.se/sv/Pressrum/Pressmeddelanden/ademiska-oppnar-intensivvardsavdelning-for-barn/

Ett tag var jag mycket oroad över utvecklingen och risken att en barnintensivvårdsavdelning aldrig skulle bli verklighet eftersom frågan diskuterats under många år och signalen så sent som förra våren var att detta inte kunde prioriteras. Jag skrev då en debattartikel med uppmaningen att tänka om. Jag framhöll att barnen behöver en egen intensivvårdsavdelningen av både medicinska skäl och ut ett barnrättsperspetkiv.

Läs min debattartikel i UNT: http://www.unt.se/debatt/barn-behover-ett-battre-sjukhus-1305698.aspx

I debattartikeln argumenterade jag för vikten av en intensivvårdsavdelning för barn för att säkra kvaliteten och barnperspektivet i vården och att Akademiska sjukhuset som universitetssjukhus med riksvårdskompetens måste prioritera en investering i en barnintensiv. Jag fick då ta ett antal smällar i form av utskällningar av personer på väldigt höga positioner för att jag stack ut hakan och "äventyrar sjukhusets ställning". Det borde dock ha varit uppenbart för alla att det är omöjligt för mig som engagerad barnrättsjurist att inte reagera och hålla tyst, när jag ser sådant som måste till för att säkra barnets bästa. Utskällningar och hårda strider måste man våga ta som landstingsråd, när man kämpar för det man tror på. Men som tur är har nu tongångarna ändrats och fler inser vikten av barnintensivvård och att detta är en specialkompetens som ska bejakas även på Akademiska Barnsjukhuset.  

Ingen kan vara gladare eller nöjdare än jag! Det ska bli ett nöje att delta på invigningen av den nya avdelningen på måndag. Och jag önskar all personal och sjukhusledning som slitit med frågan ett varmt lycka till!

Samhället märkte oss för livet- om HVB hem

Idag ger jag röst åt tre härliga ungdomar som hamnat i kläm när samhället sviker och som nu berättar om sina egna upplevelser. Det var en mycket givande men samtidigt smärtsam process att lyssna på och bearbeta ungdomarnas erfarenheter av sina vistelser på Hem för vård och boende (HVB). Förhoppningsvis väcker debattartikeln i UNT tankar hos berörda politiker,  beslutsfattare och tjänstemän på riks- och kommunal nivå så att andra barn och unga ska slippa råka lika illa ut. 

Läs hela artikeln här

Samhället märkte oss för livet UNT debatt 25/8

utdrag:

"Det som är tänkt som ett stöd och en insats för särskilt utsatta barn riskerar bli traumatiska och kränkande upplevelser som sätter djupa spår. Risken är att barnens tilltro till samhället raseras och en återanpassning till ett normalt liv försvåras dramatiskt. Vi anser att politiker på nationell och kommunal nivå samt tillståndsgivande och uppföljningsansvariga myndigheter måste agera för att åtgärda de oförsvarliga brister som finns på flera av landets HVB-hem. Dagens otillräckliga kvalitetskrav måste höjas och uppföljningen av verksamheterna måste kraftigt förbättras."

"Vi vill inte att andra barn och unga ska genomlida det vi varit med om av kränkande behandling och uteblivna vårdinsatser. Vistelse på HVB-hem kan ge svåra problem för resten av livet. Vi tror dock att förbättringar är möjliga."

Ny rapport stödjer Bröstcancercentrum

UNT 24/8 Konkreta förslag om ett bröstcancercentrum i Uppsala

Varje dag insjuknar 20 kvinnor i Sverige i bröstcancer som är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Om vårt landsting hade en mer samlad vårdkedja och en bättre bröstcancerprocess skulle väntetiden från upptäckt av knöl i bröstet till första behandlingstillfälle kortas med upp till sex veckor. Socialdemokraterna har kämpat för att väntetiderna inom mammografin och cancervården ska kortas. Vi har föreslagit att ett bröstcancercentrum bildas där alla specialiteter finns samlade under ett tak för att optimera nyttjandet av resurser, stärka samverkan mellan radiologi (mammografi), onkologi, kirurgi och patologi samt förbättra vården för patienterna. Att placera verksamheterna nära varandra är en trend i både Sverige och världen.
Tyvärr har den moderatstyrda majoriteten i stället för att riva murar i vårdkedjan byggt nya när de 2009 plockade ut och privatiserade den kliniska mammografin som nu är placerad på Samariterhemmet. Det gör att patienterna måste forslas med nålar i bröstet fram och tillbaka över Islandsbron i Uppsala.
Akademiska sjukhuset har granskat bröstcancerprocessen för att minska lidandet för patienterna och hitta effektivare arbetssätt. Deras rapport och slutsatser presenteras i dag, fredag, på hälso- och sjukvårdsstyrelsens sammanträde. Förslagen är väldigt lika det Socialdemokraterna framfört, nämligen:

1) att samlokalisera bröstcancervården under ett tak.
2) att kontaktsjuksköterskor får följa patienterna genom hela vårdprocessen.
3) att remisstvånget från husläkare till klinisk mammografi slopas så att mammografi undersökning i stället bokas direkt genom en kontaktsjuksköterska.

Så sent som i juni avslog den moderatstyrda majoriteten vårt förslag att förbereda införandet av ett integrerat bröstcancercentrum. Att skapa Bröstcancercentrum sker inte i en handvändning. Men nu när landstinget planerar att genomföra omfattande investeringar i byggprojekt där den onkologiska delen på Akademiska ska inrymmas i nya lokaler borde förutsättningarna för att skapa ett bröstcancercentrum finnas, om viljan finns.
Det skulle dessutom möjliggöra och stärka arbetet med en innovativ forskning och utbildning inom bröstcancer. Nu finns en gyllene chans för den moderatstyrda majoriteten att lyssna på de förslag som presenteras i rapporten från Akademiska sjukhuset. Bröstcancercentrum skapar inte sig självt utan kräver beslut och implementering. Förslagen bör genomföras för att förbättra kvaliteten i vården.

Ett politiskt jippo

Jag antar att det är många som lyssnat på Sveriges Radios P1 program Kaliber där man de senaste veckorna granskat de ansvariga politikerna och alliansens hälso- och sjukvårdspolitik under rubriken Väljarnas vård. Där konstaterar man att tanken med alliansens vårdval och etableringsfrihet för privata, istället för höjd kvalitet och kostnadseffektivitet i vården lett till en fixering vid prislistor och ersättningssystem med tveksam nytta för patienten. Ibland med förödande följder när viss vård blivit mer lönsam än annan vård som borde vara mer prioriterad. Läkaren Christina Backlund säger i programmet ”Det betalas lika mycket för förkylningsbesök som för hjärtbesök och om man får lika mycket betalt för att bära en 50 kg tung cement säck som en tom påse så tar man väl hellre tio tomma påsar än en 50 kg säck.” Det här gör att mindre tid ges till vårdtunga patienter, äldre, kroniker eller multisjuka. I vårt landsting har de lätta patienterna fått en egen benämning nämligen ”pinnpatienter”. Det är vad den moderatstyrda vården har åstadkommit i vårt landsting.

Vissa allianspolitiker hänvisar till att medborgare och patienter hör av sig till dem och frågar ”Varför måste vi vänta på vård?” Det är en bra fråga men den ännu intressantare fråga är Vilka patienter är det som får vänta på vård och på vilken typ av vård får patienterna vänta på…

Det bör noteras att under våren har det framkommit i nationella mätningar att Landstinget i Uppsala län är sämst på tillgänglighet och har bland de längsta vårdköerna i Sverige. Jo, multisjuka, äldre och kroniker får vänta.

Läkarförbundets ordförande Marie Wedin säger i Kaliber att fokus i den borgerliga hälso- och sjukvårdspolitiken ligger på mindre allvarliga sjukdomar på bekostnad av patienter med medicinskt tunga vårdbehov.

Professor i Hälso- och sjukvårds forskning Ingvar Karlberg kallar den borgerliga kömiljarden för ”ett politiskt jippo” och menar att det strider mot Hälso- och sjukvårdslagen portalparagraf om vård efter behov. 

Bröstcancercentrum ja eller nej?

När ska ett Bröstcancercentrum bli verklighet? Ja det kan man verkligen fråga sig. Igår hade Hälso- och sjukvårdsstyrelsen sammanträde och på dagordningen låg frågan om förläggning av det nuvarande avtalet om mammografi i Uppsala län.

Socialdemokraterna har varit tydlig hela tiden med att vi vill ha ett Bröstcancercentrum. Jag vill att verksamheten och vårdkedjan ska hänga ihop och att patienterna ska känna sig trygga och att personalen inom de olika verksamheterna som måste samverka för att vården hänger ihop får en verklig möjlighet att arbeta integrerat och nära. Därför föreslog vi och yrkade att landstinget och Häso- och sjukvårdsstyrelsen utreder och förbereder ett införande av ett Bröstcancercentrum där mammografin blir en integrerad del i bröstcancervården. Jag är övertygad om att för att vårdkedjan ska kunna hänga ihop och patienten sätts i fokus bör verksamheterna ligga nära varandra organisatoriskt och fysiskt. Tyvärr delar inte Alliansen den uppfattningen för de ville inte diskutera den frågan och avslog vårt förslag.

Vi ser också många brister i det nuvarande mammografiavtalet som den borgerliga alliansen har förlängt och där med låst fast till 2015. Dels har avtalsuppfyllelsen inte varit tillfredställande, väntetiderna har förbättrats men når ännu inte uppställda krav. Men det största problemet är att mammografiavtalet har stora brister när det gäller den kliniska mammografin, den som omfattar de kvinnor som har en knöl i bröstet och behöver undersökas med kort varsel. Vi vill sätta större fokus på den kliniska mammorafin och jag tycker att väntetiden för klinisk mammografi inte ska vara längre än två veckor. Vi föreslog därför att landstinget ska se över den delen av avtalet och att avsnittet om klinisk mammografi förtydligas eftersom det funnits problem och brister som framkommit inom ramen för den kliniska mammografin.  Vi föreslog också att yttranden och synpunkter ska inhämtas från Bröstcancerföreningen samt berörda verksamheter på Akademiska sjukhuset, avseende avtalets innehåll innan förlängning av avtal beslutas. Men det tyckte tyvärr inte alliansen utan avslog alla våra förslag som handlade om att säkra och förbättra bröstcancervården.

Till råga på allt får jag idag veta att en utredning gjorts som landar i att ett integrerat Bröstcancercentrum där verksamheterna ligger geografiskt nära varandra är det som är bäst och önskvärt även i Uppsala län. Men den utredningen har Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ledamöter inte fått ta de av eller möjlighet att diskutera. Jag undrar vem det är som försöker gömma den och dölja dess innehåll. Det kanske är för jobbigt för alliansen att höra sanningen och att den ligger väldigt nära det som Socialdemokraterna sagt hela tiden. På sätt och vis är det beklagligt att det engagemang som Miriam Eriksson (KD) hade för ett Bröstcancercentrerat arbetssätt verkar tyna bort och falla i glömska. 

Svaret på min fråga när ett Bröstcancercentrum kan bli verklighet måste tyvärr bli: Aldrig, så länge de borgerliga Alliansens har ledningen i landstinget och bestämmer!