Upphandling i blindo...

Igår fattade Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslut i frågan om upphandling och kravspecifikation av öppenvårdsradiologi, röntgen (egentligen en privatisering eftersom den egna verksamheten är förbjuden att lägga anbud i upphandlingen). Upphandlingen av öppenvårdsradiologin skulle jag kunna skriva en uppsats om. Problemet är att ärendet är sekretessbelagt tills protokollet justeras vilket sker 12 december. Därför vågar jag inte i detalj idag redogöra för alla frågor som jag är kritisk till i kravspecifikationen men jag kan garantera att det finns många mycket relevanta frågor som jag lyft upp och som den borgerliga majoriteten inte verkar vilja besvära sig med att reflektera över vilket är skrämmande. 

Det jag kan avslöja är att ledamöterna blev något stressade och vita i ansiktet när jag ställde konkreta frågor om alla obesvarade frågetecken och oklarheter gällande it- säkerhet, kostnader för exportering och importering av röntgenbilder, patientsäkerhet, strålsäkerhetsrisker, jourverksamhet, tillgänglighet på kvällar, natt och helger, koncernekonomisk konsekvensbeskrivning, behovsanalyser, forskning och utbildning, jäv, nedläggning av röntgen i Tierp och Östhammar, ökat underskott för Akademiska sjukhuset osv…osv…För att inte tala om frågetecknen kring vad det egentligen är som ska upphandlas och hur mycket...Det är för mig helt sanslöst att borgerliga politiker i HSS vågar ta risken att fatta beslut i ett ärende som de till fullo inte förstår innebörden av. 

Dessutom förundras jag över att den politiska majoriteten inte reflekterar över eller tar hänsyn till exempel Upplands allmänna läkarförenings, Läns- och branschrådet för radiologis, Akademiska sjukhusets, Primärvårdens och Lasarettet i Enköpings synpunkter och frågor. Var är risk- och konsekvensbeskrivningarna som jag redan i april månad yrkade på ska tas fram? 

Jag har reserverat mig mot beslutet och argumenterat för att ett bättre underlag tas fram samt att behovs- risk- och konsekvensanalys ska göras framför allt ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Men majoriteten har stängt öronen. 

Miriam

Idag har Hälso- och sjukvårdsstyrelsens (HSS) arbetsutskott sammanträtt. Dagordningen var lång och många frågor har behandlats och jag kommer att gå in på det i nästa blogginlägg.

Men innan jag beskriver det som var huvudnumret på dagordningen, nämligen upphandlingen av öppenvårdsradiologi, så vill jag göra något så ovanligt som att uttrycka min uppskattning av Hälso- och sjukvårdsstyrelsens vikarierande ordförande Miriam Eriksson (KD).

Jag försöker så ofta som möjligt att understryka vikten av att politiker styr landstinget genom dialog och förankring för att skapa förtroende och legitimitet för de politiska besluten. Jag tror det är det bästa sättet för att nå efterföljsamhet. Jag upplever att Miriam genom sin närvaro, lyhördhet, ödmjukhet och nyfikenhet på ett mycket imponerande sätt inkluderar alla runt omkring sig. Hon är min politiska ”motståndare” och vi delar inte samma politiska uppfattningar men jag respekterar henne. Hon har skapat en stämning och ett arbetsklimat i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen som många uttryckt uppskattning för även många tjänstemän. Att på så kort tid lyckas ”vinna” förtroende och respekt gör henne till en farlig motståndare för att hon är en bra politiker. Därför kanske jag ska vara tacksam för att hon bara är vikarierande ordförande i HSS men å andra sidan tror jag att mycket bra hade kunnat åstadkommas under denna mandatperiod med Miriam vid rodret. 

Nästa blogginlägg kommer att handla om beslutet att upphandla (privatisera) och fastställa kravspecifikation för röntgen.

Upphandling av öppenvårdsradiologi (röntgen)

Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman (M) är väldigt upprörd över de svar som jag givit Sveriges Radio Uppland på deras frågor om upphandlingen av röntgen. Min kritik handlar om att den politiska ledningen inte gjort eller beställt någon risk- eller konsekvensanalys av beslutet att upphandla röntgen trots att jag begärt det och skriftligt reserverat mig när beslutet togs. Underlaget i ärendet täcker inte ens en halv A4 sida och svarar inte på några av de relevanta frågor som ställts. Upphandlingen och kravspecifikationen var föremål för behandling på förra arbetsutskottet (se tidigare bloggkomentar) men drogs då klokt nog tillbaka av Hälso-och sjukvårdsstyrelsens ordförande. Döm av min förvåning när ärendet kom tillbaka för behandling nu på tisdag i nästan oförändrat skick. De fackliga organisationerna och förvaltningarna i landstinget har också varit kritiska till hanteringen av upphandlings processen. Jag menar att väldigt mycket tyder på att upphandlingen är riktad som ett uppdrag åt MRAB och jag skulle bli förvånad om det slutade med att någon annan vinner upphandlingen. Vill landstingsstyrelsens ordförande ha bakgrunden och fakta i målet är det bara att lyfta på luren och prata med berörda förvaltningar, facken och läsa underlaget till beslut. Alternativet är väl att jag tids nog får delge honom och allmänheten detaljerna i processen och de obesvarade frågorna som gör att vilken reflekterande individ som helst skulle höja på ögonbrynen.  Framtiden får utvisa om mina farhågor infrias...Jag återkommer till frågan på tisdag när arbetsutskottet behandlat frågan.

Vi har förslagen och visionerna för att utveckla vården!

Idag debatteras landstingsplan och budget på Landstingsfullmäktige.

Läs om våra förslag i vår debattartikel i UNT .

Här är ett utdrag:

Landstingsfullmäktige beslutar om plan och budget för 2012. Socialdemokraterna kommer att kräva att landstinget börjar föra en ansvarsfull ekonomisk politik vilket endast kan ske om vi lägger större fokus på den förebyggande vården genom tidiga insatser och rehabilitering. Vi vill genom detta skapa en bättre framtid för länets medborgare och samtidigt få ekonomiskt utrymme att utveckla vården. Vi kommer också att kräva att de borgerliga partierna ger upp sina ideologiskt betingade privatiseringar, som den fria etableringsrätten för privata vårdföretag, då denna riskerar att bli mycket kostnadsdrivande och på sikt allvarligt undergräva vårt landstings…

För att klara av investeringar i framtidens vård krävs i stället att vi håller ihop vårdkedjor och patientflöden. Vår väg bygger på samverkan mellan kommun och region och mellan sjukhus och vårdcentral. Om samarbete ständigt ersätts av konkurrens och vinstintressen får vi ett allt hårdare och kallare samhälle…

Landstinget måste prioritera den förebyggande vården och rehabiliteringen bättre. En väl fungerande rehabilitering innebär kortare konvalescenstid för individen och en snabbare återgång till ett friskare liv. För den som är i arbetsför ålder minskar också samhällets kostnader för sjukskrivningsperioden…

Att investera i barns hälsa är viktigt både på kort och på lång sikt. Ett steg på vägen är att avskaffa de orättvisa patientavgifterna för barn och ungdomar. Särskilda och riktade insatser behöver göras mot socioekonomiskt svaga grupper…

Landstinget behöver utveckla sin förmåga att leda och inspirera vårdens utförare till önskade resultat oavsett driftform och ägande. Ett av de viktigaste verktyg och redskap vi har är att kontinuerligt och målmedvetet följa upp och kontrollera de uppdrag som getts, den verksamhet som bedrivs, de avtal som tecknats och den kvalitet som ges...

SKL fegar om uppföljning av vårdval och har blivit regeringens lilla springpojke

Idag ifrågasätter jag varför Sveriges Kommuner och Landsting SKL inte vill göra en nationell uppföljning av vårdvalet men samtidigt envisas med att pådyvla landstingen vårdval inom specialistvården. Läs artikeln på Dagens Samhälle Debatt. 

Eftersom SKL:s medlemmar är de främsta välfärdsleverantörerna och har ett ansvar för hela befolkningens välfärd är det rimligt att förvänta sig att SKL också ägnar tid och kraft åt uppföljning och kunskapsutbyte inom de områden där medlemmarna verkar. Det råder brist på kunskap om effekterna av privatiseringar och en naiv tilltro till marknadskrafternas motiv inom vården. Därför bör SKL ta ett större ansvar för uppföljning och utvärdering av privatiseringens och konkurrensens konsekvenser inom den skattefinansierade sektorn, och då särskilt inom ramen för vårdval.

Jag föreslog i motion nr 54 till SKL-kongressen att en nationell uppföljning av valfrihetssystem inom hälso- och sjukvården görs. Frågan är angelägen för att utreda konkurrensens effekter på samverkan, patientsäkerhet, jämlikhet och ekonomisk effektivitet. Ledningen och styrningen av hälso- och sjukvården försvåras av den fragmentering som konkurrens och etableringsfrihet innebär. 

Den politiska majoriteten i SKL ansåg dock att en uppföljning av valfrihetssystemen är överflödig och inte SKL:s uppgift. Motionen avslogs. Däremot ansåg samma politiska majoritet att SKL ska arbeta för vidareutveckling och ökning av LOV (lag om valfrihetssystem) även inom specialistvården. På SKL:s hemsida beskrivs detta som ett av de viktigaste besluten på kongressen. Beslutet togs i stor oenighet. Är det klokt att tvinga igenom en så kontroversiell och laddad fråga när tydlig kritik har riktats mot vårdval inom specialistvården av tunga remissinstanser (läs mer längre ner) vid behandlingen av lagförslaget LOVE då regeringen fick backa?... Tyvärr verkar det ha blivit viktigare för SKL att blidka regeringsmakten och framhäva de ideologiska skillnaderna mellan den politiska majoriteten och minoriteten. I så fall har SKL spelat ut sin roll som medlemsorganisation och integritetsstark aktör gentemot staten. 

För den intresserade kan kritiken från remissinstanserna vara bra läsning: 
Socialstyrelsen sida 10, SKL sida 26, Svenska sjuksköterskeföreningen sida 29, Pensionärernas riksorganisation sida 30 med fler.

"Socialstyrelsen anser dock att det förslag utredningen lämnar sannolikt snarast motverkar sammanhållna vårdkedjor och medför risk för orimliga krav på den en- skilde att själv samordna sin egen vård. Ett annat viktigt skäl för Social- styrelsens ställningstagande är att förslaget bidrar till att en redan ojämlik hälso- och sjukvård förblir fortsatt ojämlik genom att etableringar inom den öppna specialiserade vården tenderar att ske främst i attraktiva om- råden på bekostnad av glesbygden och områden med en socioekonomiskt mindre fördelaktig profil." Sid. 10
"Tvärtom riskerar det att försämra förutsättningarna för sammanhållna processer, patientfokuserad, jämlik, säker och effektiv vård. Även total- kostnadskontrollen äventyras i det fall förslaget genomförs." Sid. 26

"Förslagen känns som konstruerade lösningar till försvar för just fri etableringsrätt utan större påverkansmöjlighet från samhällets sida. PRO anser vidare att en fri etableringsrätt med ekonomisk garanti från samhället leder till urgröpning av ekonomin för den samlade vården." Sid. 30

”Vi måste vara vinnare från och med nu och framåt”

Jag kan inte annat än att hålla med Anders Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd i Sigtuna kommun, i hans analys och slutsats med anledning av partiordförandens insats i Ekots lördagsintervju. Skillnaden mellan honom och många andra ledande socialdemokrater är att han vågar så för det han tycker och utrycker det offentligt.

”Jag konstaterar bara att hela partiledningen, där vi är många som har ett ansvar, måste göra väldigt mycket bättre ifrån sig. Vi måste ha en klar och tydlig strategi om hur det ska gå till. Vi måste överväga vilka verktyg vi kan använda. Vi har inte råd att gå ifrån en enda debatt, en enda diskussion, ett enda initiativ som förlorare. Vi måste vara vinnare från och med nu och framåt.”

Mitt i prick!

Stärk patientens valfrihet och delaktighet i vården - men inte genom etableringsfrihet för vårdföretag

Dagens Medicin uppmärksammar idag (nr 45, 9/11) frågan om vårdval inom specialistvården och där jag uttalar mig med anledning av den motion som Börje Wennberg och jag skrivit till SKL- kongressen. Jag har i många sammanhang understrukit att det är den obegränsade etableringsfriheten för privata företag som är problemet med de borgerliga valfrihetssystemen – sen att de retoriskt kallar det ”valfrihet för patienten” är vilseledande. Läs    här och    här. Vi socialdemokrater värnar valfrihet för patienten. Vi vill stärka patientens inflytande och delaktighet i vården. Men det kräver ett seriöst förbättringsarbete i vårdkedjan, förbättrad information, förbättrat bemötande men också en förstärkning av kvalitén i vården. Till Dagens Medicin sa jag att:

- Etableringsfrihet leder till en fragmentering som försvårar styrningen och kontinuiteten i vården. Den slår sönder vårdkedjor och minskar patientunderlaget till universitetssjukhuset. Det är viktigt med en stor patientvolym för att kunna bedriva forskning och utbildning. Vi behöver stimulera samverkan, samarbete och en vård som hänger ihop istället för att eftersträva konkurrens. Det här innebär att patientunderlag och resurser tas från Akademiska och flyttas över till olika privata vårdgivare. Men patientvolymen behövs på sjukhuset för att upprätthålla en bra bassjukvård vilket är en viktig förutsättning för en bra specialistsjukvård. Om patientunderlaget minskas slår man undan fötterna för forskning och utbildning. Akademiska sjukhuset behöver patientvolymen och resurserna de har idag för att kunna bedriva och utveckla en bra specialistvård även i framtiden.

Just nu pågår Sveriges Kommuner och Landstings kongress i Norrköping. SKL är en arbetsgivar- och intresseorganisation för landets samtliga kommuner, landsting och regioner. Jag har äran att få vara ombud och kan därför följa och delta i förhandlingarna på nära håll. Vi kommer bl. a. att behandla 125 motioner och det inriktningsdokument som kommer att vara styrande för SKL:s verksamhet och inriktning för perioden 2012-2016. Du kan följa kongressen direkt här.

Jag kommer att argumentera för de två motioner som jag varit med och skrivit.

SKL ska verka för en sammanhållen sjukvård vid våra universitetssjukhus.

En nationell uppföljning av valfrihetsreformer inom hälso- och sjukvården. 

Vinstmaximering och konkurrens saboterar vården

Det finns en naivitet hos många politiker och beslutsfattare när det gäller privata företags intentioner och motiv inom hälso- och sjukvården. Det blir särskilt absurt eftersom vi vet att de stora vårdbolagen omsätter miljarder, styrs av riskkapitalbolag och har vinstmaximering som affärsidé.

Se Dokument inifrån: Om Caremas vinstmaximering och vanvård av äldre.

Samtidigt går den borgerliga regeringen och äldreminister Maria Larsson (KD) ut och belönar en av Caremas högsta chefer genom en utnämning till Generaldirektör.

Att som många borgerliga politiker och debattörer komma dragandes med det eviga mantrat ”valfrihet för patienten” som motiv till ökad konkurrens och privatisering i vården blir patetiskt särskilt som det sällan i verkligheten handlar om valfrihet för patienten utan istället om att flytta makt och pengar till riskkapitalbolag. Den där charmiga föreställningen om att privatiseringar banar vägen för eldsjälar som startar eget företag och brinner för att ge god vård, omsorg och gott bemötande blir tyvärr också mosad.  Hur ska det lilla genuina företaget ha en chans att visa vad de går för när det blivit överkört av stora koncerner och vårdjättar som dumpar priser och genomför aggressiv marknadsföring för att sno åt sig kunder (patienter) och marknadsandelar (skattepengar).

Ingen kan ha undgått att hälso- och sjukvården är den nya ”marknaden” (tidigare kallat sektorn) som svenskt näringsliv gett sig sjutton på att erövra. Inte konstigt, för här finns miljarder att tjäna, en guldgruva. Och på pengarna sitter naiva borgerliga politiker och beslutsfattare som villigt öppnar skattkistan så länge mantrat ”valfrihet för patienten” kan uttalas. Ingen kontrollerar, följer upp eller på ett seriöst sätt gör risk- och konsekvensanalyser av hur konkurrensen och privatiseringarna påverkar kvaliteten i vården, kostnadseffektiviteten eller sammanhållningen i vården. 

Konkurrens och etableringsfrihet i vården saboterar förutsättningarna för en god vård, för samverkan och sammanhållna vådkedjor och det är kostnadsdrivande.

De seriösa privata vårdgivarna och de små eldsjälarna får ta stryk när politiker inte följer upp och granskar rötäggen. Patienterna faller offer för vårdjättar som har som enda mål med verksamheten att maximera sina vinster. Kvaliteten i vården försämras och ekonomin i kommuner och landsting försämras när kostnaderna pga etableringsfrihet skjuter i höjden. Hur långt ska det behöva gå innan vi kan vara överens om att hälso- och sjukvård inte är en handelsvara?

Jag är så tydlig som jag kan vara: 

KONKURRENS OCH VINSTINTRESSEN HÖR INTE HEMMA I 

HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN!!! 

Det är dags att sätta ner foten. Borgerlig sjukvårdspolitik har förvärrat splittringen i vården och banat väg för riskkapitalbolagens expansion. Det är hög tid att sätta stopp för den utvecklingen.

Jag menar att vi måste sätta patienten, vårdkvaliteten, sammanhållna vårdkedjor och rättvis resursfördelning i fokus, på riktigt. Det är så hälso- och sjukvården ska utvecklas och förbättras. 

Balansen i livet

Det blir ingen lång ledighet under höstlovet. Två dagar kan jag ägna med familjen och barnen. Resten av tiden går bl a. till sammanträden med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen (HSS), kris- och beredskapskonferens i Gimo samt medlemsmöten med ett antal socialdemokratiska föreningar.  

HSS arbetsutskott hade sammanträde hela förmiddagen igår och det var två särskilt tunga och knepiga ärenden som skulle behandlas. 

MRAB en krattad manege in till Landstingets kassakista:

Den mest kontroversiella frågan på dagordningen var upphandlingen av radiologi, röntgen, som verkar vara en specialbeställning där den moderatstyrda majoriteten vill ge företaget MRAB en krattad manege in till Landstingets kassakista…ärendet är så märkligt hanterat att jag inte fattar varför ingen ännu uppmärksammat det i media. Vid tillfälle ska jag utveckla varför frågan blivit så kontroversiell. Jag har protesterat och ifrågasatt varför upphandlingen över huvud taget ska göras, ingen behovsanalys, risk- och konsekvensanalys eller ekonomisk analys har gjorts. Jag befarar att detta kommer att kosta fasligt mycket pengar för landstinget och sabotera förutsättningarna för Akademiska och Lasarettet i Enköping att använda och få betalt för den dyra utrustning som lanstinget redan investerat i. Som tur är har även facket reagerat och arbetsutskottet hade igår inget annat val än att avvakta med beslut i frågan och först utreda de 1000 frågorna som ännu inte besvarats.  

Konkurrensneutralitet med utgångspunkt i privatföretagens önskemål: 

Som om det inte var nog fortsätter följetongen med att ”omorganisera” pirmärvården. Det som började med ett inriktningsbeslut för att blidka privata vårdaktörer och skapa det de kallar ”konkurrensneutralitet” i primärvården, har i senaste handlingen utvecklats till ett beslut om att inrätta en helt ny förvaltning jämsides med de befintliga förvaltningar i Landstinget. Min stilla undran är: sedan när kan och bör HSS, som är en beställarstyrelse, utreda och fatta beslut om övergripande organisationsförändringar? Och varför fokuserar HSS inte på det vi ska, nämligen att göra det som är bäst ur ett patient- och befolkningsperspektiv, genomföra bra behovsanalyser, sätta mål för vården och granska och följa upp verksamheterna istället för att i alla lägen tillmötesgå privata aktörers önskemål att utöka sina marknadsandelar? Detta ärende drogs också tillbaka på arbetsutskottet för att ytterligare beredning, eftersom även majoriteten till slut insåg orimligheten i att fatta beslut på så tunt underlag.

Familjen:

Idag är jag i alla fall hemma med mina barn och har höstlov. Min fyraåriga dotter stortrivs eftersom hennes storkusiner (som är 7 och 9 år) har sovit över. Det är höjden av lycka i dotterns värld och bättre kan det inte bli. Sen har vi ju lille sonen 1.5 år som svansar efter tjejgänget och säger gaga gaga till allt och alla. Det är inte lika populärt för ”han är ju för liten” skriker tjejerna i kör. Men min lille sötnos ska snart få sin lunchvila.

På fredag firar jag och maken bröllopsdag och planerar åka bort. Det ska bli så härligt att få vara ledig på riktigt. Balansen i familjelivet är så viktig för att orka med allt annat. Och även om jag brinner för hälso- och sjukvårdsfrågor och landstingspolitiken så skäms jag inte för att säga att jag faktiskt längtar efter att få vara lite ledig.   

Börjes månadsbrev

Landstingsråd Börje Wennberg skriver personligt och intressant om landstingspolitiken i Uppsala län.


Läs hans månadsbrev här. November.