Lasarettet i Enköping stympas och 30 miljoner kastas i sjön

”Vi vill öka valfriheten för patienten” säger den moderatstyrda majoriteten och pekar på de långa operationsköerna i vårt landsting. Det låter ju väldigt bra, eller hur? Men tyvärr är sanningen att borgarna gör mer skada än nytta när de slår sönder stora delar av proteskirurgin (operation av knä och höftled) i vårt landsting. Att den borgerliga majoriteten själva har ett ansvar för köerna vill de inte erkänna. Att det finns en mycket enkel och uppenbar lösning på kö- problematiken, vill de inte heller kännas vid. 
Socialdemokraterna är mycket angelägna om att minska operationsköerna. Vi vill göra det utan att ta onödiga risker som kan leda till att helheten i vården äventyras. Ur ett patient och befolkningsperspektiv är det viktigt att forskning, utbildning, jourverksamhet och kvalitet i vården säkerställs.
I måndags på Hälso- och sjukvårdsstyrelsens (HSS) sammanträde bestämda den borgerliga majoriteten att införa etableringsfrihet (valfrihet) inom operation av höft- och knäledsprotes. Det betyder: en rätt för privata företag att fritt öppna vårdverksamheter inom ett specifikt medicinskt område (i detta fall: höft- och knäledsprotes) var de vill geografiskt. Sedan är det bara för företaget att börja ”slåss” om patienterna och skicka räkningarna till landstinget. Beslutet är ett av de oansvarigaste och dummaste beslut som den borgerliga majoriteten har drivit igenom och jag ska nu förklara varför jag anser det.

För det första:

Lasarettet i Enköping har gjort precis så många protesoperationer som de fått order om och betalt för av politikerna i HSS. De har således uppfyllt sitt åtagande och mer därtill. Personalen på lasarettet ska ha all heder för den kvalitativa och effektiva vård som de bedriver. Lasarettet har dessutom kapacitet att göra FLER operationer än de gör idag och det gör de gärna men får inte för HSS vill inte öka beställning av operationer i den utsträckning som är nödvändig för att kapa de köer som finns. Om Lasarettet fick göra ytterligare ca 100 protesoperationer per år så skulle vi inte ha några köer. Det är ett mycket bättre alternativ om man vill sätta patientens behov i centrum, på riktigt. Därför håller inte argumentet att privatisering är nödvändigt för att kapa köerna.

För det andra:

Proteskirurgin utgör mer än 50% av den kirurgiska slutenvårdsverksamheten på Lasarettet i Enköping, alltså en stor andel av sjukhusets totala verksamhet. Sjukhuset bedriver en viktig klinisk utbildningsavdelning KUA som behöver behålla den patientvolymen man har idag, ca 600 protesoperationer, för att kunna bedriva utbildning av medicinsk personal. Om antalet vårdplatser minskar vilket privatiseringen kommer att leda till så finns en mycket stor risk att hela utbildningsverksamheten får läggas ner eftersom det kommer att kräva personalneddragningar. I värsta fall kan sjukhuset förlora 2/3 av sina protesoperationer och då kan man ju inte behålla personalen för skojs skull om man inte har patienter som man får ekonomisk ersättning för att vårda. Därför hotar privatiseringen utbildningsverksamheten på sjukhuset.

För det tredje:

För ett antal år sedan flyttades stora delar av Samarithemmets operationsverksamhet till Lasarettet i Enköping för att effektivisera verksamheten. Det här var en svår och tung förändringsprocess som skapade stora konflikter i landstinget, särskilt hos personalen. För att anpassa lokalerna i Enköping investerades över 30 miljoner kronor i de nya operationssalarna som byggdes om och ökades. Det har tagit tid för den omorganisation som nyligen genomförts att sätta sig och det har kostat mycket pengar. Därför är det väldigt dumt (rent av korkat) att starta igång en ny cirkus där allt ska röras om igen och där 30 miljoner av skattebetalarnas pengar kastat i sjön. 

För det fjärde:

Om verksamheten minskas i omfattning, vilket är konsekvensen av beslutet i HSS igår, kommer det bli svårt att rekrytera kvalificerade ortopeder till Enköping. Det kommer i sin tur leda till svårigheter att hålla god kvalitet och upprätthålla jourverksamheten och dygnsöppet på akuten. Därför hotas kvaliteten, jourverksamheten och akutverksamheten på Lasarettet och invånarna i södra länsdelen riskerar att få en sämre vård.

För det femte

Lasarettet i Enköping har en fantastisk verksamhet och som patient är man smart om man väljer att vårdas där. Därför skulle man kunna tro att sjukhuset borde klara sig väl i en konkurrenssituation där vårdgivarna ska ”slåss” om patienterna. Men det finns en uppenbar riska att patienter från Norduppland och Uppsala i första hand kommer att vilja välja den vårdgivare som ligger geografiskt närmast (Uppsala) oavsett hur bra Lasarettets medicinska kvalitet, resultat eller servicenivå är. Därför innebär Lasarettets geografiska placering en klar konkurrensnackdel som de inte kan påverka och riskerar därför förlora patienter hur bra de än är.

Avslutningsvis måste jag säga att jag är väldigt förvånad över att en folkstorm ännu inte vaknat mot detta mycket allvarliga beslut, särskilt i södra länsdelen. Kan det vara så att frågan är för komplicerad för att förstå? Kan det vara så att ingen reflekterar över vad beslutet egentligen innebär? Jag vet inte, men med det här inlägget vill jag i alla fall peka på alla brister som finns i beslutet och varna för att detta är början på slutet för Lasarettet i Enköping. Det finns dessutom inget som talar för att beslutet kommer att öka kvalitén inom vården. Och frågan som medborgarna måste ställa sig är: vill patienterna ha etableringsfrihet för vårdföretag till vilket pris som helst och hur förbättrar det patientens ställning egentligen?