Idag har jag svarat Anders Knape (M) ordförande i Sveriges kommuner och landsting på den fråga han ställde till mig i Dagens Samhälle för en vecka sedan. Han har nämligen hoppat på mig och socialdemokraterna för att vi ifrågasatt varför organisationen SKL ska pracka på landstingen vårdval och etableringsfrihet inom specialistvården. Bl.a. skriver jag:
Den borgerliga majoriteten i SKL tar in det tunga artilleriet för att misskreditera en högst relevant frågeställning som uppmärksammats inte bara i Dagens Samhälle utan även i många andra sammanhang. Ordföranden Anders Knape och tre borgerliga ledamöter i SKL styrelsen vill göra gällande att socialdemokraterna bedriver krypskytte mot SKL och ifrågasätter min demokratisyn där jag påstås ha hävdat att SKL:s kongress var odemokratisk, se tidigare debattartikel. Detta är en grov förvanskning av innehållet i min och Socialdemokraternas kritik av SKL:s utveckling där vi med oro ser att organisationen agerar mer i regeringens intresse än i sina medlemmars. Tvångslagstiftningen LOV är ett exempel på ett övertramp i det kommunala självstyret och har givit en dålig eftersmak som tyvärr sitter i när frågan om vårdval i specialistvården diskuteras.
Jag vill fortsätta hävda att vi i SKL som samlar de främsta välfärdsleverantörerna har en skyldighet att delta i och ta ansvar för uppföljningen och kunskapsinhämtningen av privatiseringens och konkurrensens konsekvenser inom den skattefinansierade sektorn, särskilt hälso- och sjukvården. SKL har tidigare själv uttryckt riskerar med etableringsfrihet i specialistvården, att det försämrar förutsättningarna för sammanhållna processer, patientfokuserad, jämlik, säker och effektiv vård. Kostnadskontrollen äventyras och landstingens möjligheter att planera hälso- och sjukvården utifrån befolkningens behov begränsas väsentligt och förs över till bl.a. enskilda vårdgivare, vilket innebär en fragmentering även i styrningen av hälso- och sjukvården.
Jag vill redogöra för min demokratisyn eftersom den så hänsynslöst blivit angripen. Det råder ingen tvekan om majoritetsförhållandena i SKL och att alliansen styr. Men när en ledningen i en medlemsorganisation så tydligt delar in sina medlemmar i ”maktinnehavare” och ”opposition” som framkommer i Knapes artikel så säger det väldigt mycket om den ledningens inställning och hur man avser förvalta sitt maktinnehav. Jag delar inte uppfattningen att jag tillhör oppositionen i SKL. Det ska inte behöva finnas en opposition i en medlemsorganisation. Möjligtvis en majoritet och en minoritet men inte en opposition. Vi talar inte här om riksdag, kommun- eller landstingsfullmäktige. Vi talar om en medlemsorganisation vars främsta uppgift är att företräda sina medlemmars intressen gentemot staten och därigenom upprätthålla en maktbalans. Som ”maktinnehavare” hade det varit förtroendeingivande om Knape och allianspartierna visade lite ödmjukhet och kompromissvilja avseende de kontroversiella frågorna om vårdval och etableringsfrihet i alla dess former men framförallt inom specialistvården. När man har makt följer också ett ansvar för att genom avvägningar balansera sina ställningstaganden. Förmågan att samla alla medlemmar kring gemensamma mål och intressefrågor där medlemmarna kan vara någorlunda överens är en inte oväsentlig egenskap som bör finnas hos en ledning. Här finns en utvecklingspotential som den nuvarande borgerliga ledningen i SKL borde reflektera över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar