måndag 5 december 2011

Meddelarfrihet, tystad på jobbet?

Uppsala Nya Tidning har uppmärksammat  (även här i ett äldre reportage) frågan om meddelarfrihet/meddelarskydd där de beskrivit hur personal i en verksamhet känner obehag inför att påtala brister. Ibland har anställda till och med upplevt att de blivit tystade eller fått repressalier för att man framfört kritik eller synpunkter i media på hur vården bedrivs. I tidningen ställs frågan: Ska anställda få använda meddelarfriheten? Svaret kan bara vara: Ja, naturligtvis. Jag vill börja med att uttrycka hur oerhört olyckligt och skadligt jag anser att det är med en utveckling där vårdpersonal tystas ner. Jag kan förstå att det måste kännas psykiskt påfrestande för en anställd att i media ifrågasätta sin arbetsgivare. Dels kan man anklagas för att vara illojal dels kan det få ekonomiska- och arbetsmiljö konsekvenser för den enskilde. Jag har själv varit med om att trycket varit påtagligt obehagligt när jag uttryckt synpunkter som ansetts vara för känsliga att offentliggöra. 

Det är naivt att tro att bara för att meddelarfriheten är lagreglerad och grundlagsskyddad (alltså en av grundpelarna i svensk rätt) så fyller regeln den funktion den är avsatt för inom landstingets verksamheter. Tvärt om vilar ett mycket stort ansvar på arbetsgivaren, ledningen och politiken att genom en god arbetsgivarpolitisk och gott ledarskap skapa ett tillåtande klimat och en kultur där medarbetare känner att de kan framföra sina synpunkter.

Jag oroas över den borgerliga politikens inriktning i vården som handlar om att öka konkurrensen mellan vårdgivarna, där företag och offentlig vård ska slåss om patienterna. Jag tror att det finns en påtaglig risk att konkurrenstänket leder till att vårdgivarna blir ännu mer slutna eftersom så mycket handlar om marknadsföring och image där vårdgivaren inte vill avslöja eventuella brister för då får de inte några patienter (kunder) som väljer den vårdgivaren. 

Öppenhet och transparens är viktiga ingredienser för att kunna granska makten och ge medborgarna insyn i den verksamhet som är skattefinansierad. Det är också av stor betydelse för att utveckla och lära av misstag i vården. Meddelarfriheten är grundlagsskyddad i Tryckfrihetsförordningen (TF) och gäller alla. Den är precis lika viktigt inom offentlig som privat utförd vård men det är grundläggande att poängtera att den är av särskild betydelse för offentliganställdas möjligheter att kontakta media. Juridiskt omfattas inte privata företag och deras anställda av meddelarfriheten. Jag menar att det måste till en ändring så att privata skattefinansierade verksamheter ska omfattas. Meddelarfriheten är nära kopplad till tystnadsplikten och bör förklaras i ett sammanhang där huvudregeln är att en offentliganställd kan straffas för brott mot tystnadsplikten (BrB 20:3) om denne röjer hemlig uppgift (alltså sekretess, som ofta är vanligt inom vården). Men meddelarfriheten ger möjlighet, som ett undantag alltså, att straffritt lämna normalt sekretessbelagda ”känsliga” uppgifter för publicering i media.

Meddelarfriheten fyller många viktiga funktioner särskilt inom hälso- och sjukvården och är en förutsättning för att kunna synliggöra missförhållanden, lära av misstag men även underrätta allmänheten om tillståndet i vården. Framförallt har den en stor betydelse för att stärka patienternas perspektiv och synliggöra brister. Den är en viktig ingrediens för att media ska kunna fylla den granskande funktion de har i samhället. Jag kan rekommendera den som är intresserad att läsa Offentlighetsprincipen av Alf Bohlin där han på ett enkelt sätt redogör för grunderna för tystnadsplikten och meddelarfriheten.


Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar