Förtroende eller inte.

Jag har inte orkat blogga på en vecka…helt enkelt för att jag inte känt att jag kan skriva det jag egentligen vill. Men idag är dagen då jag tycker att jag kan få vara ärlig med det jag känner. Imorgon är en ny dag och då kanske politiken och framtiden känns ljusare.  

Antingen har man ett förtroende eller så har man det inte. I fallet med min partiordförande Håkan Juholt och den senaste veckans skriverier har frågan om förtroende ställts på sin spets. Många journalister har försökt pressa mig och andra ledande socialdemokrater i länet att avslöja huruvida vi har förtroende för socialdemokraternas partiledare eller inte. Jag har ägnat frågan många timmar, vridit och vänt, analyserat och känt efter med både hjärta och hjärna. Efter noga övervägande har jag framfört mina synpunkter internt i partiet i tron att det skulle hjälpa partiledningen och Håkan själv att inse hur ohållbar situationen blivit. Men vi har kommit till olika slutsatser.

Hur det går i den juridiska processen har inte varit avgörande för frågan om förtroende. Jag tycker inte heller att frågan handlar om mitt förtroende för Håkan Juholt. I det här läget handlar frågan inte ens om vad som är sant eller inte, eller vem som gjort fel eller inte. Visst är det orättvist men så är det.

Frågan handlar istället om svenska folket kommer att återfå ett tillräckligt stort förtroende för Socialdemokraterna, under Håkan Juholts ledning, så att vi kan vinna nästa val. Jag gör bedömningen att det blir för svårt. Vi har passerat gränsen för när situationen var möjligt att försvara, förklara eller ursäkta.

Jag känner ett ansvar att uttrycka mina tankar i den situation vi befinner oss i idag. Tankarna delar jag med mig för att bekräfta den besvikelse som många medlemmar och väljare känt den gångna veckan. Ett landstingsråd måste också få tvivla och ifrågasätta sin ledning ibland. Annars är man inte ärlig.

Den vilsenhet som mitt parti uppvisat den senaste veckan är hjärtskärande att beskåda. Men tyvärr är det enligt min mening ett tecken på att Håkan Juholt inte är mogen att leda och styra partiet på ett sätt som för Socialdemokraterna mot en valvinst. Den dåliga valberedningsprocessen under ledning av Berit Andor gjorde att vi redan i våras började halka utför.

Håkan har säkert fått oförtjänt mycket stryk den senaste tiden. Partiet och hans nära måste ta ett ansvar att stötta människan, pappan och mannan Håkan Juholt. Men jag tror att hans framtid och förtroendet för honom som partiledare och statsministerkandidat efter veckan som varit, blir omöjligt att återupprätta. Det förväntade jag mig att det verkställande utskottet och han själv skulle komma till insikt om. Nu kan jag bara hoppas på att jag har fel.

Framtiden får utvisa vad som är möjligt och inte. Imorgon är en ny dag och jag kommer fortsätta göra mitt yttersta för att vi ska vinna valet 2014.