Sjukhus mat.

Produktionsstyrelsen har bjudit in till lunch och inte vilken lunch som helst. På menyn stod patient mat! Det är ett mycket lovvärt initiativ eftersom patient maten diskuterats vilt och från många olika håll. Och jag kan konstatera att av de ca 10 olika rätter som vi fick smaka på var alla mycket aptitliga, doftade gott och smakade bra, särskilt potatismoset. Dessutom fick vi en efterrättskaka som var gudomlig. Jag menar verkligen gudomlig för jag tog tre bitar. 

Vi fick en dragning av hur maten tillagas förvaras och transporteras. Vi fick också veta att all mat tillagas från grunden, inga halvfabrikat i tex såser eller potatismos. Det som var synd var att maten vid det här tillfället inte kunde serveras som den görs på sjukhuset, alltså på bricka med talrik med varmhållningslock. Så känslan var faktiskt inte densamma. Jag vet hur missnöjd jag varit med maten när jag själv legat inne på sjukhuset, vilket hänt ett antal gånger. Då var den oaptitlig och ”geggig”. Uppenbarligen verkar det vara transporten och hanteringen av maten som har felat. 

Ett annat problem är att många patienter inte verkar få välja sin mat. Mycket hänger på personalens möjligheter att informera patienten om vad som går att välja. Efter föredragningen insåg jag att väldigt mycket handlar om att få personalen på vårdavdelningarna att hantera maten och patienters önskemål på rätt sätt. Utmaningen är att de redan är överarbetade med många andra tunga arbetsuppgifter och då kanske detta inte prioriteras...

Det var en överraskning för mig att efterrätt kostar extra pengar och på många avdelningar har patienterna inte ens informerats om att de kan välja efterrätt. Tyvärr kanske man på vårdavdelningen också känner att detta är en kostnad som man vill försöka hålla nere eftersom kosten dras på verksamhetens budget. Det är i så fall väldigt olyckligt.

Men min bestämda uppfattning är att maten är en del av behandlingen och en nödvändig komponent för att patienten ska kunna tillfriskna. Maten ska smaka, lukta och se bra ut. Vi får fortsätta jobba på för att förbättra maten och allt runtomkring. Det borde vara en självklarhet att måltidsstunden inbjuder till att maten blir något som varje patient kan se fram emot.

Det känns mycket bra att vara socialdemokrat

Socialdemokraterna har fått en ny partiledare och jag känner ända ut i tåspetsarna att det här kan bli riktigt, riktigt bra. Det lustiga är att när spekulationerna haglande som allra mest dagarna innan partistyrelsens möte den 27/1 så märkte jag att i samtalen med partikompisar så dök Stefan Löfvens namn upp. Dels när jag träffade några tjejkompisar över en avslappnad och mycket behövlig middag dels på ett medlemsmöte där medlemmarna lämnade in namnförslag på vem som skulle kunna axla den tunga och ansvarsfulla rollen som partiledare och statsministerkandidat.

 Jag är övertygad om att Stefan Löfven har det som krävs för att återvinna förtroendet för Socialdemokraterna. Han är en kunnig, erfaren och respekterad person som med en ödmjukhet lyssnar på sin omgivning och tar hänsyn till den verklighet vi lever i idag samtidigt som han står mycket starkt förankrad i de socialdemokratiska värderingarna. Jag skulle vilja beskriva honom som en modern och målmedveten ledare som är mycket resultatinriktad. Det är precis vad vi behöver för att återfå den bredare allmänhetens förtroende för vår politik.

Jag hade den stora äran att få vara med och närvara på Partistyrelsens sammanträde när Stefan Löfven blev vald till partiordförande. Känslan att möta alla partikamrater just där och då var underbar. Jag tycker att det var särskilt rörande att på första parkett se Göran Person, Ingvar Carlsson, Carin Jämtin och Håkan Juholt tillsammans sida vid sida visa att vi är ett enat parti som har framtiden för oss och stöttar Stefan Löven.

Som sagt, jag tror att det här kommer att bli riktikt, riktigt bra. 

Samtal om Socialdemokraterna i P4 Morgon

Nu har jag pratat ut i radio om turerna som varit och om framtiden för Socialdemokraterna. Inslaget börjar 14:30 minuter in i ljudlänken. Det går att spola fram om man önskar. Nu blir det landstingsmöten resten av dagen. Jobba, jobba jobba. Vi ska vinna valet 2014!

Lyssna P4 Morgon SR Uppland 07.0-07.30 måndag 23 jan 2012

I huvudet på en socialdemokrat

Den gångna veckan har varit den intensivaste jag kan minnas sedan jag blev landstingsråd. Det har varit mycket påfrestande och ångestladdat att på så nära håll följa och delta i alla de långa och svåra samtal om socialdemokraternas framtid som präglat min vecka.

Måndag-tisdag var jag i Nyköping och träffade landstingspolitiker från hela regionen på den årliga träff där vi diskuterar hälo- och sjukvården och landstingspolitiken i regionen.

Onsdag – torsdag först hade jag sammanträde med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen sedan var det dags att åka till Stockholm och träffa socialdemokratiska landstings- och kommunalråd från hela Sverige på SKL. Samtalen har präglats av tillståndet i vårt parti och turbulensen kring vår partiledare. Jag blev även jagad av media sedan mitt mail om läget i partiet citerats på TV 4 nyheterna.

Torsdag - fredag sammanträder distriktsstyrelser över hela landet i extra-inkallade möten för att i dialog med partiets verkställande utskott finna en lösning och strategi för att föra Socialdemokraterna framåt.

Lördagen lämnade en känsla av tomhet. Trots att jag anser att det var nödvändigt att Håkan Juholt avgår som partiledare om partiet ska få en chans att komma tillbaka på banan så var det sorgligt och smärtsamt i det ögonblick han meddelade sin avgång. Men han gjorde det med värdighet. Vi socialdemokrater måste fånga insikten att partiet nu fått en möjlighet att ta sig samman för att åter kunna vinna tillbaka det förtroende vi förlorat under 2011. 

Nu måste vi blicka mot framtiden. Jag ser fram emot att få en partiledare som kan inspirera och leda socialdemokraterna in i en ny tid och till valvinst 2014. Politiken ska komma i fokus och vi ska forma vassa konkreta förslag inom alla de politiska områden som vi brinner för.

Jag tänker inte spekulera i vem som kommer leda partiet i valrörelsen 2014. Men jag vet att det måste vara en person som besitter kunskap, kompetens, erfarenhet och styrka.  Det måste vara en person som väcker respekt och får människor i sin omgivning att växa. Jag vill också att vår ledare ska knyta till sig och backas upp av ett team där vi kan visa Sverige den styrka, mångfald och kompetens som finns i det Socialdemokratiska partiet. Vi har alla möjligheter i världen att åter vinna förtroendet hos svenska folket genom att formulera en visionsstark och konkret socialdemokratisk politik. Jag ser optimistiskt på framtiden.

Läget i partiet

Det är med stor sorg i hjärtat som jag har tvingats beskåda hur vårt parti sakta men säkert tappar varje möjlighet att vinna nästa val. Opinionssiffror går alltid upp och ner men senaste tidens turbulens i kombination med den stämning som jag känner hos många medlemmar i partiet och bland allmänheten tyder på att vi håller på att tappa fotfästet och förtroendekrisen blir bara större. Detta får inte fortsätta. Vi kan inte hålla på så här. Vi håller ju på att gå under. Socialdemokraterna måste hitta en väg tillbaka. Partiets högsta ledning måste också kunna skapa en hållbar lösning, en lösning som bygger förtroende mellan partiets medlemmar.

Anledningen till att jag inte gett upp hoppet är den enorma kraft, klokskap och gemenskap jag känner med alla tappra socialdemokratiska politiker ute i kommuner och landsting som varje dag gör sitt yttersta för att visa att vi är ett parti som kan styra och ta ansvar och gör det väldigt bra. Vi har alla möjligheter att ta oss ur detta elände men det kräver att vi har en ledare med förutsättningar att vinna väljarnas förtroende att regera Sverige. Jag ser också ett stort behov av att få prata politiska frågor på en kongress inom en snar framtid. Vi har alla förutsättningar att åter ta initiativen i Svensk politik, att bygga och stärka förtroendet för Socialdemokratin och lyfta fram ett fräscht och vasst team som kan prägla partitoppen och partiledningen.

Jag har i omgångar internt i partiet lyft upp och uttryckt min oro och besvikelse över det som händer och inte händer i partiet. På bloggen har jag också nämnt det i den utsträckning som jag tyckt varit möjligt utan att ställa till för mycket eller uppfattas vara "illojal". Läs här: Förtroende eller inte och här: Juholt i Västerås. Internt i partiet har jag varit tydlig med var jag står men jag ser inga resultat utan situationen har bara blivit värre. Jag känner ett ansvar för socialdemokraternas framtid och tycker om partiet för mycket för att stå och se på när det förfaller. Vi kan komma tillbaka och vinna väljarnas förtroende men då krävs att vi inser våra brister och rättar till dem.

De senaste dagarna har varit väldigt tunga och tyvärr kommer det nog bli ännu värre den närmaste tiden framöver. Min förhoppning och övertygelse är dock att vi kommer tillbaka, starkare än någonsin.

Primärvården ska få mer pengar efter dom i Uppsala Tingsrätt

“Pacta sunt servanda” betyder att avtal ska hållas och är en av grunderna i juridiken.

Under hösten pågick en domstolstvist där en privat vaccinationsfirma stämt Landstinget i Uppsala län. Anledningen var att politikerna i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutat om att halvera ersättningen för vaccinering mot influensa och pneumokocker, ”stickavgiften” sänktes från 150 till 75 kr under gällande avtalstid. Landstinget hade räknat med att det skulle innebära en besparing på 3 miljoner kronor. Det privata företaget accepterade inte den ensidiga ändringen från landstinget och gick till domstol.

Domstolen var väldigt tydlig i sitt avgörande där de skriver: ”Det är utrett att den huvudsakliga anledningen till vägran att betala ut avtalade ersättningar varit önskan att spara pengar. Landstingets agerande framstår som ett flagrant avtalsbrott.” Det var ord och inga visor...Felet kan bara lastas politiken och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen som inte tagit reda på vad som gällde innan beslutet togs att ändra stickavgiften.

Nu har de privata vaccinatörerna fått den rätta ersättningen (på några hundra tusen...) men kvarstår gör utbetalningen till den offentliga Primärvården. Jag har hela tiden varit mycket tydlig med att Primärvården naturligtvis också ska få samma ersättning, allt annat vore mycket orimligt och skulle strida mot den ”konkurrensneutralitet” som de borgerliga så gärna åberopar. Och glädjande nog verkar Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Miriam Eriksson (KD) vara överrens med mig. Därför kommer Primärvården att få de extrapengar som de rätteligen ska ha med anledning av tingsrättens domslut.

Avtal ska hållas även de avtal som finns med den egna landstingsdrivna verksamheten. Men uppenbarligen är det de privata som är duktigast på att kräva sin rätt. De offentliga verksamheterna ägs ju av medborgarna genom politikerna och politikerna gör som de vill och kan alltid tvinga verksamheten att med kort varsel få ändrade förutsättningar. Här gäller inte civilrätten och verksamheten Primärvården eller Akademiska sjukhuset kan inte dra landstinget inför domstol eller hota med att sluta utföra vård, det kan privata göra. Det är därför som ”konkurrensneutralitet” endast är en falsk illusion som aldrig på riktigt kan uppnås i hälso- och sjukvården.





Primärvården hoppar av primärvårdsutredning

Igår skrev UNT ”Ny förvaltning får hård kritik” med anledning av den översyn av primärvården som har diskuterats under hösten. Initialt tyckte jag att detta var en mycket spännande utveckling där vi i politiken tillsammans med verksamhetsföreträdarna skulle få en möjlighet att tillsammans diskutera framtidens primärvård. Vad är bäst för patienterna? Hur förbättrar vi flödena i vården? Men tyvärr har alla förhoppningar och möjligheter grusats. Framförallt ställer jag mig mycket kritisk till att befolknings- och patientperspektivet lyser med sin frånvaro i den primärvårdsrapport som tagits fram och ska behandlas av landstingsstyrelsen. Tyvärr har hela frågan reducerats till att bli en ren organisationsfråga med ett producentperspektiv i fokus med enda syfte att skapa ”konkurrensneutralitet” så att inga privata vårdgivare ska känna sig förfördelade, inget om vilka konsekvenser förslagen får för patienterna.

Det är dessutom mycket alarmerande att Primärvården (offentligt drivna) valde att hoppa av översynen i höstas och inte har deltagit med sitt kunnande och sina erfarenheter. Jag kan inte tolka det som något annat än en rejäl misstroendeförklaring av översynen och processarbetet från verksamhetens sida. Det är alarmerande och sänder signalen att det finns allvarliga brister i primärvårdsöversynen som borde tagits på större allvar.

De borgerliga politikernas fixering vid ”konkurrensneutralitet” handlar egentligen om att göra landstinget till en marknadsplats och vården till en handelsvara. Tyvärr tror jag att det i ett längre perspektiv kommer att orsaka stor skada. Begrepp som samverkan, vårdkedja, kvalitetsuppföljning, barnperspektiv eller vårdbehov finns över huvud taget inte med i översynen.

Jag kan inte annat än att beklaga att den borgerliga ambitionen med primärvården inte sträcker sig längre än till ”konkurrensneutralitet”. Och därför är det inte så svårt att förstå varför Primärvården hoppade av primärvårdsöversynen. 

Barnperspektivet i fokus!

Idag var första arbetsdagen (dvs. på kontoret, för landstingsråd är aldrig lediga) Och jag är så nöjd med att kunna inleda 2012 med ett mycket givande möte mellan politiker, tjänstemän och verksamhetsföreträdare som handlade om hur vi i Landstinget i Uppsala län ska öka och förbättra barnperspektivet, på riktigt. Hur lyfter vi upp och synliggör barns behov och verksamheternas förutsättningar att möta barnens behov i vården.

FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) är ingen hyllvärmare och barnkonsekvensanalyser är verktyg som måste användas för att på riktigt ta sig an ett barnperspektiv och bevaka att barns specifika behov tillgodoses utifrån ett barnperspektiv. Målformuleringen, styrningen och uppföljningen av hälso- och sjukvården för barn och unga måste bli bättre. Varje förslag och beslut som berör barn ska vara noga övervägt ur ett barnperspektiv.

Som barnrättsjurist och socialdemokrat måste jag säga att detta ska bli en av de intressantaste frågorna som jag kommer att bevaka under året som kommer. En viktig del i barnperspektivet är enligt min uppfattning att också se till att hälso- och sjukvården för barn och unga är avgiftsfri. Men det har jag ännu tyvärr inte fått de borgerliga partierna att förstå. Fy den som ger sig, så jag kämpar vidare! Jag är för övrigt av den bestämda uppfattningen att Barnkonventionen ska göras till lag. Kan de andra nordiska länderna ska inte vi vara sämre.

Artikel 3 
Barnkonventionen

1.     Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. 


2.    Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder. 



3.     Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn.om hur landstinget i Uppsala län ska bli bättre på att ta tillvara barnperspektivet i vården.

Röntgenupphandlingen stoppas av tjänstemännen

Ja ha.. då kan vi konstatera att det var tillräckligt allvarliga tveksamheter i röntgenupphandlingen att tjänstemännen nu känner sig nödgade att stoppa den. Vad var det jag sa? Synd att ingen lyssnade på mig när jag påpekade det innan beslutet fattades!

Röntgenupphandling kan bryta mot lagen - Upplandsnytt | Sveriges Radio

sverigesradio.se

Röntgenupphandling kan bryta mot lagen Tjänstemän på landstinget vill nu stoppa och göra om den kritiserade röntgenupphandlingen. Chefsjuristen på Upp...

Mer i denna följetong kan du läsa här: 

Krattad manege?     Upphandling av röntgen.   Upphandling i blindo.

Tandläkarbarn

Läs gärna dagens debattartikel i UNT som jag och Marlene skrivit: 
Släpp in tandvården i skolan.

Jag är tandläkarbarn. Många brukar känna obehag när de kommer in i väntrummet hos en tandläkare. Jag är lite udda för jag känner mig faktiskt hemma när ”tandläkarlukten” möter mig i dörren. Anledningen är att jag så starkt associerar den med min älskade pappa Samir Elmakdisi. Han gick bort i hudcancer 1999 men var verksam som tandläkare fram till 1998. Han trivdes verkligen med sitt jobb som tandläkare på folktandvården i landstinget och ”tandläkarprat” blev en naturlig företeelse hemma hos oss. Han ville verkligen förbättra människors tandhälsa och var särskilt engagerad i barns situation och tandläkarrädda patienter. Han brukade säga ”Jag ska åka tillbaka till Syrien och öppna en klinik som ger avgiftsfri tandvård till alla barn och unga!” En god och avgiftsfri vård för alla barn och unga var något som pappa tyckte skulle vara självklart. Tyvärr fick han aldrig chansen att förverkliga sin dröm. 

Det känns därför naturligt och viktigt för mig att bära vidare engagemanget för barn och ungas tandhälsa i mitt uppdrag som landstingsråd. Jag har tillsammans med kommunalrådet Marlene Burwick velat understryka vikten av att landstinget och skolorna i kommunen gör gemensam sak i samarbetet med att förbättra tandhälsan för unga. Att grundlägga goda matvanor och bra tandstatus i tidig ålder är en nyckel till en mer jämlik hälsa för alla barn. Skillnaderna i tandstatus och hälsa mellan barn från olika socioekonomiska miljöer är stora, vilket tyder på att det behövs krafttag från samhällets sida. Vi vill sätta ett särskilt fokus på vikten av att folktandvården släpps in i skolorna och bereds tid att arbeta med de ungas tandhälsa. Sambandet mellan socioekonomisk status och förekomsten av karies är starkt. Kariesskador är mer än dubbelt så vanliga hos barn i de mest utsatta områdena jämfört med barn i socioekonomiskt starka områden. Tandhälsan hos barn och ungdomar är alltså en klassfråga.

                 

                                    Pappa Samir                                         Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX

Är inköp av kopiatorer jämförbart med inköp av vårdtjänster? Absolut inte!

Idag har jag läst en mycket intressant debattartikel i UNT som beskriver hur problematiskt och snett det kan gå för patienter och medborgare när kommuner och landsting ska ”shoppa runt” på en konstgjord vårdmarknad för att låta vårdföretag konkurrera om vårduppdrag och patienter. Artikeln handlar om det juridiska regelverket Lagen om offentlig upphandling (LOU) som kommuner och landsting måste förhålla sig till vid inköp av varor eller tjänster. Problemet är att LOU svårligen lämpar sig för inköp av vårdtjänster. Det värnar inte patienternas intressen, reglerna är bara till för att garantera att ingen leverantör missgynnas i förhållande till en annan leverantör.

Det känns högaktuellt att återigen påpeka att hälso- och sjukvården inte är en handelsvara som ska kastas ut på en hypotetisk ”marknad”. Naiva politiker, bristfälliga upphandlingsunderlag, splittrade vårdkedjor och dålig kvalitetsuppföljning är bara ett axplock av problemen som hopar sig när privatiseringen blir ett mål i sig.

Inköp av vårdtjänster är verkligen inte samma sak, eller ens jämförbart med inköp av kopiatorer eller kontorsmateriel. Värden och kvaliteter som kontinuitet, tid och flexibilitet tas det inte hänsyn till när upphandling av vårdtjänster ska göras. Särskilt riskabelt blir det när storföretag med vinstmaximering som affärsidé ska tillåtas härja på den så kallade ”vårdmarknaden” och kan plocka russinen ur kakan. Hur ska kvalitet och service över huvud taget kunna mätas och jämföras? Anbuden från vårdleverantörerna är svåra att värdera och är egentligen bara ett löfte från vårdgivaren om vad de påstår att de kan leverera. I många fall blir det ett löfte som inte på ett seriöst sätt följs upp och granskas av beställaren på kommunen och i landstinget. En ny upphandling (vilket regelmässigt måste göras efter tre-fyra år eftersom inget företag ska få bli för dominerat) kan få konsekvensen att en vårdgivare som under lång tid etablerat en god och trygg relation med patienterna och utför vården på ett kvalitativt sätt ändå kan förlora den nya upphandlingen. Det kan i värsta fall göra att en upparbetad erfarenhet och kompetens, för att inte tala om trygghet och kontinuitet för patienterna och medborgarna kastas ut med badvattnet.  Ett konkret exempel är när Landstinget i Uppsala län på det sättet 2010 knuffade bort den uppskattade barnläkaren och specialisten Fredrik Cederblad från sin praktik i Gottsunda efter att han förlorat en upphandling mot Aleris med 9 kr/ läkarbesök.

Många borgerliga politiker och debattörer menar att problemen med LOU är ett skäl till att kommuner och landsting istället för denna otympliga lagstiftning ska använda ett annat juridiskt regelverk: Lagen om valfrihet LOV. De argumenterar för att patienternas valfrihet, kvalitet och kostnadseffektiviteten förbättras när vårdgivarna istället för att slåss om uppdraget (genom LOU) ska slåss om patienterna (genom LOV). Är patienterna nöjda kan ju företaget leva vidare genom en strid ström av ”kunder” är företaget inte bra går de i konkurs, inga patienter inga pengar. Men ack så okunnigt enkelt man gör det för sig om man tror att konkurrens och fri etablering för vårdföretag är svaret på alla utmaningar i vårdsektorn. Dels slår etableringsfriheten sönder och försvårar vårdkedjor genom fragmentering dels förstärks den efterfrågansstyrda vården på bekostnad av den behovsstyrda. Tyvärr finns det inte heller någon forskning som styrker att det faktiskt blir ökad kvalitet eller kostnadseffektivitet genom fri etablering av vårdföretag.

En sak är dock fullständigt glasklar: svenskt näringsliv och företagen gör allt som står i deras makt för att få sina önskemål och villkor uppfyllda i denna nya guldsektor. Och det verkar vara viktigare för moderater att kratta manegen för svenskt näringsliv än att lyssna på patient, brukar och anhörig föreningar som ofta är skeptiska till etableringsfrihet och ökad privatisering. 

Vad är då vägen framåt i denna djungel?

Jag är övertygad om att LOU måste utvecklas och förändras till att passa vårdtjänsterna och då ska fokus vara på bl a. kvalitet och uppföljning. Det måste också finnas möjlighet för kommunen och landstinget att ställa krav på vårdföretagen avseende arbetsrättsliga förhållanden, värdegrundsarbete, kontinuitet, strävan efter jämlikhet och deltagande i samverkan mellan olika vårdgivare. För privata vårdgivare kan vara ett utmärkt komplement i hälso- och sjukvården om man upphandlar på rätt sätt och då behöver inte LOU vara en trubbig lagstiftning.

Nyhetsbrev januari 2012

Här kan du läsa Börje Wennbergs (socialdemokratiskt landstingsråd och 2:e vise ordförande i Landstingsstyrelsen) senaste månadsbrev. Det börjar:

..och så skriver vi 2012. Skönt att 2011 är över, det var, för att travestera exminister Littorin, ett riktigt skitår. Finanskris i såväl USA som Europa. Vart och vartannat land inom Eurosam-arbetet har levt över sina tillgångar, och nu kommer de självklara konsekvenserna. SAAB har gått i konkurs. Tragiskt för en så bra bil. ”Olyckligt” såg jag att nya näringsministern Lööf konstaterade. Men det löser sig säkert för de anställda. De får säkert jobb i alla nya hamburgerrestauranger som kommer att startas i Trollhättan, nu när krogmomsen kommer att sänkas.