Vårt budgetförslag

Trygghet, rättvisa och utveckling - högre ambitioner för landstinget


Så heter Socialdemokraterna i landstingets alternativ till plan och budget för 2012-2014, där markerar vi de frågor där vi har andra förslag till lösningar än den moderatstyrda landstingsmajoriteten.

Socialdemokraterna vill:


• slopa barnavgifterna i vården samt halvera patientavgifterna för den förebyggande vården


• utveckla ett nytt ersättningssystem inom primärvården där mätningar av beräknad vårdtyngd och förväntad ohälsa på grund av socio¬ekonomiska faktorer ingår som viktiga faktorer


• utveckla akutsjukvården. En väg in i ett samlat akutcentrum med flera spår. Patienter bör tas emot på ett ställe oberoende av ålder och åkomma.


• inrätta en sjuksköterskebaserad verksamhet där invånare över 75 år inbjuds till en årlig hälsokontroll


• att alla medarbetare med deltidstjänst ska erbjudas en heltidstjänst


• att kollektivtrafiktaxorna ska utformas flexibelt, så att fördubblingsmålet kan nås och grupper som ungdomar och låginkomsttagare inte drabbas.

Läs hela vår budget här: 

Trygghet, rättvisa och utveckling 

- högre ambitioner för landstinget


Vaccineringen mot livmoderhalscancer måste komma igång

Frågan om vaccinering av unga flickor (och kanske pojkar) mot livmoderhalscancer har blossat upp och är mer aktuell än någonsin. Redan 2008 rekommenderade Socialstyrelsen att flickor skulle vaccineras men konkurrerande läkemedelsbolag sätter krokben för vaccineringen. Två gånger har det så kallade HPV-vaccinet upphandlats av Sveriges kommuner och landsting, SKL, och två gånger har upphandlingen överklagats av läkemedelsbolagen. Det här gör att vaccineringen blivit försenad oacceptabelt länge.

Jag vill understryka hur vansinnigt och bedrövligt jag anser att det är att landstingen inte kunnde komma igång med denna viktiga vaccinering redan för flera år sedan. Nu står vi här fortfarande utan att ha vaccinerat en enda flicka och överklagandena från läkemedelsbolagen saboterar våra möjligheter att köpa in vaccinet.

Läkemedelsbolagen använder varje chans de hittar för att kriga om sin ”rätt” att få sälja sitt eget vaccin. Och eftersom företagen är konkurrenter och inköpet av vaccin kommer att inbringa åtskilliga 100 miljoner kronor och säkert mycket mer, så tycker väl de att striden är värd att ta. Men tiden tickar på och de som drabbas är de flickor vars föräldrar inte har ekonomisk möjlighet att bekosta vaccinet privat.

Den högaktuella frågan är hur vi på bästa sätt ska hantera den uppkomna situationen för tjejerna i vårt län. Hur ska Landstinget i Uppsala län agera för att köpa in, förbereda, planera och genomföra vaccinationer av unga flickor? Och när kan vi komma igång? Många andra landsting har börjat agera genom att starta egna upphandlingar av vaccinet.

Eftersom jag tycker frågan är så angelägen lyfte jag upp den på Landstingsrådsberedningen (det sammanträde där landstingsråden och de högsta tjänstemännen sammanträder, diskuterar och bereder ärenden) i onsdags och begärde att få veta hur vårt landsting tänker agera. Frågan diskuterades på sammanträdet och vi fick information om att det just nu pågår ett intensivt arbete på Sveriges Kommuner och Landsting för att hitta en lösning. SKL är kommunernas och landstingens nationella medlemsorganisation och de företräder oss i diskussionerna och förhandlingarna med läkemedelsbolagen. Beskedet vi fick är att förhandlingarna pågår och beräknas ta ytterligare tre veckor sedan kommer vi förhoppningsvis att kunna komma igång.

Jag väntar otåligt på att frågan ska lösa sig och kommer att bevaka vad som händer, eller inte händer, när det gäller vaccineringen mot livmoderhalscancer. Vi måste snart sätta ner foten och ta ansvar för våra flickor. Varje dag i väntan, är en dag för mycket!

Vill moderatmajoriteten ha en vård som är jämlik och behovsstyrd?

Gottsunda vårdcentral kämpar i motvind och har drabbats hårt av det ekonomiska ersättningssystem för vård som den moderatstyrda landstingsledningen drivit igenom. Ersättning ges inte för vårdtyngd, socioekonomi eller geografiskt områdesansvar. Det tycker vi och många med oss är fel. Vi är nästan ensamma i Sverige med att ha en så orättvis ersättning till vårdcentralerna. Konsekvensen blir att vårdcentraler i socioekonomiskt svaga områden får svårt att ta hand om sina patienter som ofta har de största vårdbehoven. Hälso- och sjukvården blir orättvis och ännu mer ojämlik. Det skapar också ett stort lidande för de drabbade patienterna och är ur ett samhällsekonomiskt perspektiv helt fel eftersom patienterna inte får den hjälp de behöver för att bli friska, komma tillbaks till arbete, ta han om sin familj och leva ett gott liv.

Vi vet att personalen på Gottsunda vårdcentral gör ett fantastiskt arbete utifrån de dåliga förutsättningar som de fått. Personalen är engagerad, kunnig, erfaren och arbetar sjukdomsförebyggande. De samarbetar med andra samhällsaktörer som kommun, familjecentraler och ungdomsmottagning för att möta sina patienter på bästa sätt. Vi menar att den extra tid och det tunga arbete som Gottsunda vårdcentral och dess personal lägger ner för att möta vårdbehoven hos sina patienter är oerhört värdefullt och ska löna sig.

Landstinget i Uppsala län och den moderatstyrda majoriteten står inför två alternativ. Antingen kommer vårdcentraler i utsatta områden i framtiden att tvingas stänga, som har blivit konsekvensen i Stockholm, eller så gör vi som i t.ex. Göteborg och ger extra resurser för vårdtyngd och socioekonomi så att verksamheten istället kan utvecklas och möta befolkningens vårdbehov. Då sätter vi patienten i centrum och ökar kvaliteten och jämlikheten i vården. Vi tycker valet är lätt men vad tycker den moderatstyrda majoriteten?

Detta skriver jag, Börje Wennberg och Johnny Svahn på UNT insändarsidan idag.

Läs om och lyssna på radiodebatten om Gottsunda vårdcentral på Radio Uppland.

Erik Weimans (M) passivitet saboterar ett regionsamarbete för Uppsala län och äventyrar framtiden för Akademiska sjukhuset

Min partikollega Agneta Gille, riksdagsledamot, uttryckte igår eftermiddag på Facebook att hon är ”djupt oroad över hur borgarna hanterar Regionfrågan i Uppsala län”.

Min kommentar på Facebook igår kväll till Agneta var ”Katastrof! Om man inte tycker något, inte gör något eller vill något, vad är då poängen med att vara landstingsstyrelsens ordförande i vårt landsting? Regionfrågan har blivit ett skepp där kapten och besättningen ligger och sover mitt i en storm! Ta rodret och styr! Nu måste S peka med hela handen om inte Uppsala län och Akademiska ska hamna utanför!”

Och så illa är det! Men Socialdemokraterna vägrar stå och se på medan moderaternas passivitet kör våra chanser till ett regionsamarbete i botten och därmed äventyrar Akademiska sjukhusets framtid och hälso- och sjukvårdens utveckling. Problemet är att vi inte har makten i vårt landsting och kan inte styra över hur vårt landsting ska agerande i frågan.  

Börje Wennberg landstingsråd och 2:e vice ordförande i Landstingsstyrelsen har de senaste åren gjort sitt yttersta genom att aktivt bygga broar mellan olika landsting, deltagit i samtal, rest runt i Mellansverige, deltagit i formella och informella samtal med partivänner och borgerliga företrädare. Men vad hjälper det när landstingsstyrelsens ordförande och högsta politiker i Landstinget i Uppsala län Erik Weiman vägrar ta på sig ledartröjan?

Nu har vi socialdemokrater i Uppsala län fått nog och bestämt oss för att vi måste gå vidare och arbeta för en Mälardalsregion mellan Örebro, Sörmlands, Uppsala och Västmanlands län. Vi från Uppsala hade önskat att vi även skulle lyckas inkludera Dalarna och Gävleborg men det verkar tyvärr inte vara möjligt som läget ser ut idag.

Regionfrågan är oerhört viktig och avgörande för utvecklingen av vår region. Nu måste vi sätta fart. Moderaternas passiva kan komma att sänka oss och tyvärr verkar de inte förstå vilken skada det kan orsaka.

Sprututbyte är på tapeten igen.

Med en hes och förkyld röst debatterade jag i Radio Uppland idag med Miriam Eriksson (KD) frågan om sprututbyte som en del av insatserna för att minska smittspridning och förebygga missbruk.   

Lyssna på debatten här.     

Frågan om att tillåta sprututbyte är både svår och komplex, den är laddad och i många delar kontroversiell. Men mitt ställningstagande bygger jag på den vetenskap och beprövad erfarenhet som finns samt på alla tunga instanser t.ex. WHO, Röda Korset, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och folkhälsoinstitutet, som ställer sig positiva i frågan. 

Målet med sprututbyte är enligt socialstyrelsen att förebygga smittspridning samt motivera och hjälpa missbrukaren att söka vård och behandling inom hälso- och sjukvården. Jobbar landstinget på rätt sätt kan det bygga ett förtroende som får missbrukaren att komma ur sitt beroende.

För mig är det viktigt och önskvärt att vi lyfter blicken från att låta politisk ideologi och moraliserande styra och istället lyssna till den kunskap, evidens och erfarenhet som finns på området. Sprututbyte är inte en narkotikapolitisk åtgärd utan en hälsopolitisk och förebyggande insatts. Fokus måste alltid vara att hjälpa missbrukaren till ett värdigt och drogfritt liv. Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver ett ansvar att bota, lindra och trösta. Ur det perspektivet är varje åtgärd som kan hjälpa missbrukaren att komma ur misbruk och minska det personliga lidandet positivt. Därutöver finns stora samhällsekonomiska vinster att göra.

Införandet av sprututbyte ska inte ses som ett första steg mot en liberalisering eller legalisering av narkotikamissbruk. Det kommer jag aldrig att medverka till. Detta är istället en hälsopolitisk åtgärd.

Det är viktigt att understryka att sprututbyte endast kan vara en del av en bredare verksamhet och vårdapparat som måste fungera för att sprututbyte ska vara aktuellt. Socialstyrelsens krav på samverkan mellan olika verksamheter samt erbjudande av samtalskontakt, hjälp med avgiftning, vård, behandling, eftervård och stöd är förutsättningar som måste fungera för att ett landsting ska få tillstånd att bedriva sprututbyte.

Personer under 20 år kommer inte vara aktuella för att delta i ett sprututbytesprogram utan omfattas av den särskilda missbruksvård som finns för barn och unga.

Läs mer om sprututbyte på socialstyrelsens hemsida.

Tillbaka till onkologen

I tisdags förra veckan hade jag förmånen att få följa personalen på onkologen och se bredden i verksamheten som bedrivs på Akademiska sjukhuset. Cancersjukvården är något som berör nästan alla eftersom så många någon gång i livet drabbas av en cancersjukdom.

Båda mina föräldrar har i en tidig ålder drabbats av och gått bort i cancer så jag har varit ”stammis” på onkologens vårdavdelning när mina föräldrar vårdades där. Därför ligger cancervården mig särskilt varmt om hjärtat. Trots att jag trodde tiden hade läkt de värsta såren från mamma och pappas sjukdomstid kunde jag inte hålla tillbaka tårarna när vi kom in på 78B och jag åter stod i hallen där mamma traskat fram och tillbaka för att smaka på sjuksköterskornas nybakade och ljuvligt doftande eftermiddags sockerkaka.

Dagen var späckad av kunskap och intryck.

På den öppna dagavdelningen fick jag träffa sjuksköterskorna som tar emot patienter som kommer för att få sina cellgiftsbehandlingar. De berättade om hur man förbättrat vården, ökat tillgängligheten och försöker efter bästa förmåga möta de ökande vårdbehoven som finns inom de ekonomiska ramar som verksamheten har fått. Jag blev särskild imponerad över att onkologen själv tar hand om alla akutpatienter med en cancerdiagnos och välkomnar dem direkt till onkologen så att de slipper gå via sjukhus akuten när de under sin sjukdomstid drabbas av akut smärta eller andra besvär. Det skapar en kontinuitet och trygghet för patienten och det avlastar akuten oerhört. Detta är ett utmärkt initiativ och åtagande som personalen visar trots att de inte fått särskilda resurser för den insatsen.

Jag fick även se röntgen och strålning och procedurerna kring de behandlingar som ges på sjukhuset.

De patienter som jag fick möjlighet att prata med var så angelägna om att berätta hur väl omhändertagna de blev, hur vänlig och tillgänglig personalen är och hur nöjda de är med den vård de får på Akademiska. (Enda klagomålet gällde parkeringsmöjligheten i anslutning till behandlingarna.)

Det är dock alldeles tydligt att trots att cancervården, verksamheterna och den medicinska personalen idag gör en strålande insatts för att bota och lindra så många människor så står vi inför en tuff framtid där en åldrande befolkning, nya dyra behandlingar och läkemedel samt en splittrad sjukvård sätter oss inför stora prövningar. Hur mycket kan en verksamhet effektivisera är en berättigad fråga. När blir det dags att diskutera prioriteringar i sjukvården och när måste samhället ta ett ännu större finansieringsansvar för att garantera att möta de medicinska behov som finns och Hälso- och sjukvårdslagens krav på en jämlik vård efter behov. Frågan är inte så självklar.   

Jag menar att det behövs djupare och bättre dialog mellan politiker, tjänstemän och den medicinska professionen om vi ska ha chansen att klara framtidens utmaningar och om vi ska kunna värna alla patienters rätt till en god vård. Tyvärr saknar jag den insikten hos den borgerliga majoriteten som idag styr och leder vårt landsting. 

Håkan Juholt i Västerås på vår framtidskonferens

Socialdemokraternas partiordförande reser just nu land och rike runt för att träffa medlemmar och väljare. Det har han i och för sig gjort i alla tider men det nya är att nu mer än någonsin handlar det om att samla trupperna, ingjuta hopp, sätta fokus på politiken och sist men inte minst turnerar han för att be om ursäkt. Jag tycker det är en lovvärd ambition och det är en början men hur långt kommer det att räcka… Igår kom han till Västerås där ca 200 partiföreträdare i kommuner och landsting fick lyssna till hans ”turné-tal”. Återkommer till det strax.

Det var inte med glädje som jag plöjde igenom mina tre morgontidningar till frukost i morse. Mitt parti socialdemokraterna har tappat 10 % av väljarstödet på två veckor. Det blir till att jobba hårt om vi ska vinna valet. Och ärligt talat så vet inte jag om jag står ut en mandatperiod till med en borgerlig regering och majoritet i landstinget.

I går, lördag, genomförde Socialdemokraterna i Västmanland, Östergötland, Sörmland, Uppsala län, Örebro län och Stockholms län en gemensam framtidsdag i Västerås med politiska diskussioner och seminarier. Själv deltog jag och ansvarade för seminariet som handlade om sjukvårdens utmaningar. Jag hade bjudit in representanter från Myndigheten för vårdanalys samt Uppsala universitet. Det blev ett välbesökt och mycket intressant seminarium där vi pratade om betydelsen av samverkan och sammanhängande vårdkedjor i vården, jämlikhet och behovsstyrning, patient inflytande och makt samt kvaliteten i vården och hälso- och sjukvårdens finansiering. Jag tycker att vi på ett utomordentligt bra sätt lyckades fånga in det som var tanken med framtidsdagen, nämligen att samla och berika socialdemokratiska företrädare och medlemmar i en framtidsdag som är utbildande och framåtsyftande. 

Så långt allt väl. Men sedan var det dags för vår partiledare att möta oss och berätta vad hans ide och plan är för att ta Sverige fram. Håkan är och har alltid varit en fantastisk talare, en som talar fritt, engagerat och värdeladdat.  Därför brukar det vara ett nöje att lyssna på honom men denna gång väljer jag att avstå från att recensera hans insats eftersom jag skulle vilja sätta ett högre betyg än vad jag kan.  Istället får jag dela med mig av vad jag tror att vi måste fokusera på för att komma tillbaka.

Det finns gränser för hur många gånger man bör be om ursäkt. Som jag skrivit tidigare handlar senaste veckorna inte om att förlåta, förklara eller ursäkta. Istället handlar det om att vi socialdemokrater måste skaffa oss en bättre strategi för att driva politik, synliggöra orättvisor, bygga förtroende och lyssna på väljarna. Det är det som Håkan borde använda Sverige turnén till. Vi måste komma ut med vår politik på ett kraftfullare sätt. Vi måste ligga på och jaga den moderatstyrda majoriteten så att de blir alldeles andfådda och helt slutkörda och se till att de får stå till svars för de orättvisor som de bygger in i svenska samhället. Vi måste bli en opposition som vet vad den vill och som syns och hörs. Vi måste ha svaren på väljarnas frågor om hur familjen, jobbet, hälsan och fritiden ska orka fungera i en samhällstid där allt snurrar fortare och fortare. 

Att en person, må så vara partiledaren, reser land och rike runt räcker inte. Jag skulle hellre vilja se ett team där vi lyfter fram fler av våra främsta partiföreträdare, talespersoner och starka kommunal och landstingsråd för att visade på den bredd, erfarenhet och kompetens som finns i det socialdemokratiska partiet. Ensam är som sagt inte stark.

Och slutligen... hur F*N kommer det sig att Moderaterna har lyckats kidnappa vår valparoll "Tillsammans" som tema för sin kongress?!? 

Att lära av norrmännen…

”Vi forstod vår tid, og hadde lösninger som folk trodde på”
sa Trygve Bratteli norsk ordförande för Arbetarparti som haft stora framgångar och vunnit folkets förtroende. 

Mycket väl formulerat och definitivt en väg som även Socialdemokraterna i Sverige och i värden ska ta till sig av i det fortsatta politiska arbetet!

Socialminister Hägglund fick höra vad jag tycker

Idag har landstinget i Uppsala län gästats av Socialdepartementet och Socialministern Göran Hägglund. Syftet var att föra en dialog med oss (landstingsdirektören och tjänstemannaledningen, företrädare för Akademiska sjukhuset samt politiska majoriteten och oppositionen) om utmaningarna i hälso- och sjukvården samt regeringens vårdreformer under den närmsta tiden. Det blev en diskussion om etablerings- och valfrihet inom specialistvården, vårdgarantin och kömiljarden samt psykiatrins utmaningar mm..

Jag brukar inte vara blyg av mig när jag får chansen att påverka de som har det störta ansvaret och den största makten att forma förutsättningarna för hälso- och sjukvården. Och här hade jag nu en trevlig och lyssnande socialminister + socialdepartementets främsta tjänstemän framför mig. Då är det bara att ge järnet, ställa frågorna och säga vad jag tycker (på ett trevligt sätt naturligtvis) och det gjorde jag.  

   Hur ska landstinget kunna säkra forskningen och utbildningen när etableringsfriheten inom specialistvården leder till fragmentering och minskade patientvolymer?

   Hur garanterar vi bassjukvården som är en förutsättning för att specialistsjukvården ska kunna bedrivas på ett kvalitativt och patientsäkert sätt?

   Hur ska vi garantera läkar- och specialistutbildningarnas kvalitet och antal platser när det blir fler och mindre privata vårdgivare som tar vårdproduktion från våra sjukhus?

Vem tar ansvar för examinationsrätten?

   Hur ska samverkan och samarbete i sjukvården värderas och ersättas och vilka konsekvenser får retoriken om konkurrens och privatisering för betydelse för landstingens ansvar enligt lag, att samordna vården och främja samarbete och sammanhängande vårdkedjor?

   Varför måste universitetssjukhusen tävla med alla andra om kömiljarnde när universitetssjukhusen har ett helt annat och mycket mer komplext uppdrag att ta hänsyn till, kan inte tillgängligheten stimuleras på ett annat bättre sätt?

   Hur ser Socialdepartementet på undanträngningseffekter pga. kömiljarden?

   Varför har socialdepartementet och regeringen inte valt att titta på hela vårdkedjan och vårdprocessen för att förbättra tillgängligheten inom kömiljardsystemet?

   Vad gör regeringen och Socialdepartementet för att öka jämlikheten och Hälso- och sjukvårdslagens krav på vård efter behov?

OSV…

Jag kan säga att jag blev imponerad av Socialministerns mycket goda tonläge och intresse för att diskutera frågorna som kom upp. Vi tycker inte lika politiskt men jag fick i alla fall chansen att säga vad jag tycker och han och hans stab lyssnade och kommenterade. Det uppskattar jag. Framför allt visade han sig värdesätta dialog och var en mycket trevlig och humoristisk person. 

Därför förstår jag inte varför Kristdemokraterna i Uppsala väljer att driva på om att byta ut en synnerligen sympatisk och kunnig partiledare. Men det är väl Livets ord och den kristna högen i Uppsala som inte är nöjd med att de inte har fått tillräckligt mycket att säga till om, antar jag. Men Kristdemokraterna får gärna gå den kristna högern till mötes för det skulle definitivt skapa utrymme för en ny regering efter nästa val! J

Framtiden står på spel och Socialdemokraterna är tillbaka i matchen!

Idag och imorgon träffas socialdemokratiska gruppen på Sveriges Kommuner och Landsting. Där sitter politiker från hela Sverige, många med en oerhörd bredd, kompetens och erfarenhet. Det är en stor tillgång och ära att som relativt nytt och ungt landstingsråd få tillhöra Socialdemokraternas SKL- gäng. Därför ser jag alltid fram emot våra träffar.

Efter de tuffa veckor som partiet tagit sig igenom så behöver man reflektera över vad som har hänt, var står vi idag och vart är vi på väg. Jag tycker att vi fick till en riktigt bra och framåtblickande diskussion under ledning av Carin Jämtin socialdemokraternas partisekreterare. Hon har haft ett tufft uppdrag men klarat det utmärkt. Fler besök av Carin på SKL gruppen skulle vara uppskattat och mycket välkommet! Det kan ge partiledningen input och kunskapsutbyte med kommunala och landstingspolitiska företrädare i hela landet. Vi brukar ju träffas varje månad.

Jag måste säga att jag kände mig mycket upplyft och taggad efter att alla på mötet ikväll fått möjlighet att vädra sina synpunkter och frågor efter veckan som varit. Det blev åter igen ett bevis för hur bra och öppna diskussioner vi kan ha i vårt parti. Nu är vägen fram att prata politik. Vi ska i ord och handling visa svenska folket vad vi tror på och att vi både kan och vill forma ett samhälle där alla får vara med, får utrymme att växa och känner gemenskap, trygghet och ansvar.

På mötet medverkade även Sven Erik Österberg, tidigare gruppledare i riksdagen. Han pratade om regionfrågan och de förhandlingar som pågår om att hitta en regionbildning mellan länen som fungerar och främjar tillväxt, sjukvård, infrastruktur och medborgarnas behov av ett fungerande samhälle som håller ihop.  Sven Erik är riktigt bra! Trygg, tydlig och sympatisk.

En annan som är riktigt, RIKTIGT bra är Mikael Danberg. Dagens samhälle har gjort en långintervju och ett politikerporträtt som jag varmt kan rekommendera för genomläsning. Han är definitivt ett framtidshopp för socialdemokraterna som jag hoppas att vi får se mer av.

Socialdemokraterna är tillbaka och vi är laddade!

Radiodebatt om Gottsunda vårdcentrals möjlighet att ge jämlik vård

Idag uppmärksammar Radio uppland det faktum att Gottsunda vårdcentral har väldigt svårt att möta alla vårdbehov som finns hos Gottsundaborna och att vårdcentralen borde få bättre förutsättningar så att patienterna där inte ska få en sämre vård än vad man kan få på andra ställen. Framförallt handlar frågan om att den moderatstyrda majoriteten vägrar ge ekonomisk ersättning för vårdtyngd och socioekonomiska faktorer som skulle hjälpa vårdcentraler i utsatta områden att förebygga, bota och lindra de stora sjukvårdsbehov som finns i vissa stadsdelar.

Läs om debatten här eller lyssna på hela debatten här, mitt i ljudfilen 

15.30-15.00 tisdag den 18 oktober.

 Foto: Martin Hult / P4 Uppland

En miljard mer till landstingen.

Nu är det dags att lämna den tuffa veckan som varit där Socialdemokraterna och Håkan Juholt förföljts av ett mediaderv som vi aldrig tidigare skådat i Sverige.

Det är dags att se framåt och prata politik igen, vi ska visa vad Socialdemokraterna vill med Sverige och med hälso- och sjukvården! Läs Lena Hallengrens, min och Börje Wennbergs debattartikel i UNT idag  om borgerliga orättvisor i hälso- och sjukvården. Vi anser att patientavgifter för sjuka barn är fel och det är oansvarigt att ge bort vårdcentraler till näringslivet. Vi vill ge mer pengar till vården, öka jämlikheten och kvaliteten i hälso- och sjukvården, investera i förebyggande vård, stärka patienten och framtidstron hos vårdpersonalen. Detta är ett steg i rätt riktning för att utveckla vården och stärka patienternas rätt till en bra vård.

Socialdemokraterna lägger en miljard mer till Landstingen i vår budget. Det gör vi för att stärka kvaliteten och jämlikheten i vården men famför allt för att öka förutsättningarna att ge patienter den vård de behöver, när och där de behöver den.

Läs vår debattartikel här. UNT debatt 16/10

Förtroende eller inte.

Jag har inte orkat blogga på en vecka…helt enkelt för att jag inte känt att jag kan skriva det jag egentligen vill. Men idag är dagen då jag tycker att jag kan få vara ärlig med det jag känner. Imorgon är en ny dag och då kanske politiken och framtiden känns ljusare.  

Antingen har man ett förtroende eller så har man det inte. I fallet med min partiordförande Håkan Juholt och den senaste veckans skriverier har frågan om förtroende ställts på sin spets. Många journalister har försökt pressa mig och andra ledande socialdemokrater i länet att avslöja huruvida vi har förtroende för socialdemokraternas partiledare eller inte. Jag har ägnat frågan många timmar, vridit och vänt, analyserat och känt efter med både hjärta och hjärna. Efter noga övervägande har jag framfört mina synpunkter internt i partiet i tron att det skulle hjälpa partiledningen och Håkan själv att inse hur ohållbar situationen blivit. Men vi har kommit till olika slutsatser.

Hur det går i den juridiska processen har inte varit avgörande för frågan om förtroende. Jag tycker inte heller att frågan handlar om mitt förtroende för Håkan Juholt. I det här läget handlar frågan inte ens om vad som är sant eller inte, eller vem som gjort fel eller inte. Visst är det orättvist men så är det.

Frågan handlar istället om svenska folket kommer att återfå ett tillräckligt stort förtroende för Socialdemokraterna, under Håkan Juholts ledning, så att vi kan vinna nästa val. Jag gör bedömningen att det blir för svårt. Vi har passerat gränsen för när situationen var möjligt att försvara, förklara eller ursäkta.

Jag känner ett ansvar att uttrycka mina tankar i den situation vi befinner oss i idag. Tankarna delar jag med mig för att bekräfta den besvikelse som många medlemmar och väljare känt den gångna veckan. Ett landstingsråd måste också få tvivla och ifrågasätta sin ledning ibland. Annars är man inte ärlig.

Den vilsenhet som mitt parti uppvisat den senaste veckan är hjärtskärande att beskåda. Men tyvärr är det enligt min mening ett tecken på att Håkan Juholt inte är mogen att leda och styra partiet på ett sätt som för Socialdemokraterna mot en valvinst. Den dåliga valberedningsprocessen under ledning av Berit Andor gjorde att vi redan i våras började halka utför.

Håkan har säkert fått oförtjänt mycket stryk den senaste tiden. Partiet och hans nära måste ta ett ansvar att stötta människan, pappan och mannan Håkan Juholt. Men jag tror att hans framtid och förtroendet för honom som partiledare och statsministerkandidat efter veckan som varit, blir omöjligt att återupprätta. Det förväntade jag mig att det verkställande utskottet och han själv skulle komma till insikt om. Nu kan jag bara hoppas på att jag har fel.

Framtiden får utvisa vad som är möjligt och inte. Imorgon är en ny dag och jag kommer fortsätta göra mitt yttersta för att vi ska vinna valet 2014.

Ingen rolig vecka...

Nu är jag så hopplöst trött och arg på alla klantigheter att jag vill gråta. 

Hur ska mitt parti kunna driva politiken och samhällsutvecklingen framåt, framstå som regeringsdugliga och vinna svenska folkets förtroende när partiet serverar pinsamheterna på silverfat? Vi är många socialdemokratiska politiker som sliter ihjäl oss ute i kommuner och landsting för att bygga förtroende för partiet, för våra värderingar och för att ta tillbaka makten och möjligheten att göra Sverige till ett rättvisare, mer jämlikt och starkt samhälle. Men vad tjänar våra ansträngningar till när partiet på nationell nivå slår undan benen genom att ta oss tillbaka till ruta ett. Oerfarenhet är ingen ursäkt. Det är allmänt känt att man som politiker blir granskad mer än alla andra just därför måste man tänka sig för en, två, tre och fyra gånger i allt man gör. Klarar man inte det får man anställa någon som gör det åt en. Denna vecka har varit hemsk. Budgetklant, felaktiga bostadsbidrag och utebliven S-medverkan i partiledardebatten i TV. Det ser inte bra ut.

Vi har ett ansvar för alla människor som räknar med oss och som tycker att regeringen Reinfeldt och hans kompisar på kommunal och regional nivå driver samhällsutveckling mot ett ojämlikt, orättvist och omodernt Sverige. Hur ska de våga lita på att vi kan komma tillbaka och spela roll i Svensk politik och hur ska vi andra förtroendevalda orka kämpa på? Jag är förtvivlad. Att be om ursäkt och betala tillbaka är en bra början men skadan är redan gjord. :-(

Ett Bröstcancercentrum, på riktigt.

Idag har jag pratat med en patient som kämpar mot bröstcancer. Hon har engagerat sig för att bröstcancervården ska bli bättre och samlas i ett Bröstcancercentrum.

Se SVT Uppland där Tali berättar om sin sjukdom och där jag intervjuas och beskriver visionen om ett Bröstcancercentrum. Hon beskriver också hur hon bollats fram och tillbaka och hur svårt det kan vara när vården inte hänger ihop. Läs hennes blogg här. Tyvärr är hennes erfarenheter inte unika, det är många som beskrivit samma sak. Det är ett misslyckande för vården när patienten utsätts för ett onödigt lidande. Jag tror att privatiseringen av mammografin, som den borgerliga majoriteten drivit igenom har förstört och försvårat förutsättningarna för att bröstcancervården ska kunna hänga ihop. Senast i veckan skrev UNT om en Lex Maria- anmälan pga försenad mammografi på Avesina. Läs mer om kritiken mot Avesina här.

Jag tycker att det är dags att tänka om. Vi måste lyfta patientperspektivet och lyssna på patienterna. Jag vill att vi ska organisera vården utifrån vad som är bäst för patienten.

Min vision är ett Bröstcancercentrum som samlar all kompetens under ett tak; kirurgi, patologi och mammografi och jag tror att vi också behöver en droppin- mottagning. För när en kvinna känner en knöl i bröstet ska hon kunna komma till vården direkt och få en undersökning och diagnos samma dag. Hon ska inte behöva gå därifrån utan att ha fått en ny tid för behandling och fortsatt vård.  Idag tar den processen flera veckor och det blir många sömnlösa nätter för de kvinnor som får vänta på besked och tid för operation.

Fördelen med ett Bröstcancercentrum är också att personalen inte behöver ägna lika mycket tid och kraft åt att skicka kallelsebrev, att skriva remisser till varandra, att söka varandra när oklarheter uppstår – alla fanns på plats samtidigt och man kan kommunicera direkt med varandra. Det här fungerar på många andra ställen tex på Bröstcentrum i Karlstad och på Karolinska sjukhuset i Stockholm. 

Ett Bröstcancercentrum skulle kapa tiderna i vården, det skulle öka kvaliteten och patientsäkerheten. Dessutom så skulle det ge ökade förutsättningar för att bedriva forskningen och utbildningen inom bröstcancer något som stannat av helt när mammografin privatiserades. Tänk vad fantastiskt det skulle vara om Uppsla och Akademiska sjukhuset blev ett av de främsta sätena för utvecklingen av bröstcancervården!!

Landstinget i Uppsala län har chansen att göra något riktigt bra för patienterna och vårdens utveckling, jag tycker vi ska ta den chansen. I mars 2013 går avtalet om mammografin med Avesina ut. Fram till dess kan vi planera genomförandet av ett Bröstcancercentrum som får stå klart 2013.

Å vad jag önskar att jag var i majoritet och kunde förverkliga ett Bröstcancercentrum, på riktigt.

Så här kan det se ut om man vill förbätra vårdflödet i bröstcancervården:

Är psykiatrivården på Akademiska värd lika mycket som på Närpsykiatri AB?

I ett nyhetsreportage på Radio Uppland i förmiddags bekräftas att i Uppsala län har psykiatrivården blivit sju miljoner kronor dyrare än vad som är budgeterat för 2011. Vårdkrävande patienter, många hyrläkare och nordupplänningar som stannar kvar i Uppsala är några av orsakerna.

Jag vill kommentera det faktum att Psykiatridivisionen vid Akademiska sjukhuset har fått försämrade ekonomiska förutsättningar i och med den upphandling som gjordes 2011-01-01 av den psykiatriska öppenvården i Norduppland.

Uppdraget att behandla patienter från Norduppland och Heby har lyfts ut och överflyttats till vårdbolaget Närpsykiatri AB och även den ekonomiska ersättningen för patienterna har flyttats över. Enligt uppgift fortsätter dock patienterna från Norduppland och Heby att välja och söka sig till Akademiska sjukhuset men sjukhuset får ingen ersättning från Hälso- och sjukvårdsstyrelsen för de patienterna. Istället har hela budgeten givits till Närpsykiatri AB.

Det här rimmar mycket illa ur ett patientperspektiv. Jag anser att politiken ska främja och bejaka kontinuitet i vården eftersom det är så viktigt, särskilt för psykiatripatienterna. Men hur i hela fridens namn har man tänkt när man skriver avtal med en privat leverantör utan att teckna övergångsregler som gör att pengarna följer patienten när de har behandlats på Akademiska och patienten väljer att fullfölja sin behandling där. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen borde ha sett till att den ekonomiska ersättningen följer patienten innan avtalet med den privata entreprenören skrevs. Det värsta är att verksamhetsföreträdare varnade för att det här skulle bli konsekvensen. Och nu blev det precis som de förutspått.

Enligt avtalet ska alla patienter hänvisas till företaget Närpsykiatri AB, även patienter som påbörjat en behandling. Men i verkligheten har patienten rätt att välja var de vill gå och många patienter väljer Akademiska. Nu har Akademiska fått en omöjlig uppgift eftersom vårdvalet innebär att om patienten väljer sjukhuset så måste de behandla patienten utan ersättning.

Akademiska har tagit ett stort ansvar för psykiatripatienterna eftersom de månar om patienternas hälsa och trygghet och tar emot alla patient som vill få behandling. När ska den politiska majoriteten ta sitt ansvar och rätta till den ekonomiska orättvisan som de ställt till med? Varför är inte den vård som ges på Akademiska värd lika mycket som den vård som vårdbolaget Närpsykiatri AB ger? Spelar psykiatripatienternas vårdval ingen roll? 

Jag kommer att lyfta upp frågan på Hälso- och sjukvårdsstyrelsen och kräva att pengarna följer patienten.

Börjes månadsbrev OKTOBER

Börjes månadsbrev

Landstingsråd Börje Wennberg skriver personligt och intressant om landstingspolitiken i Uppsala län

Oktober