Glad Lucia på er!

Så här trevligt var det när jag och Börje Wennberg fick vara med i Luciatåget inför tjänstemännen på Landstingets ledningskontor!

Det är väl tur att i vart fall två politiker (Landstingsråd) ville och vågade vara med!



Skolan i fritt fall?

Jag fick precis ett mail av Stefan Löfven och får konstatera att Alliansens experimenterande med svenska skolan har försatt oss i en eländig situation där en likvärdig, jämlik och kunskapsinriktad skola inte längre är självklar. Läs DN: Sverige sämst i klassen. Man kan fråga sig när utbildningsminister Jan Björklund tänker ta ansvar för sitt misslyckande? Men han verkar inte ha någon självinsikt över huvud taget! Lyssna här: Björklund dömer ut den gamla skolpolitiken / Vivianne Idag presenterades den internationella kunskapsmätningen PISA som mäter femtonåringars kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Den visar att Sverige tappar i alla tre ämnen så att Sverige nu ligger under OECD-genomsnittet i samtliga ämnen. Sverige tappar mest av alla länder kunskapsmässigt. Barn och unga får betala priset för regeringens misslyckande. Att den moderatledda regeringen prioriterar skattesänkningar framför nödvändiga investeringar i skolan och mindre klasser är oförsvarbart. Regeringen har haft snart åtta år på sig att höja resultaten i skolan. Nu är den sista utvärderingen gjord och det är tydligt att regeringens skolpolitik har misslyckats: skolresultaten faller dramatiskt och klyftorna växer.  Skolan behöver stärkas i grunden. För att vända utvecklingen i skolan krävs större investeringar, i mindre klasser, tidiga insatser och fler lärare med bättre villkor. Vi behöver inte fler skattesänkningar, dåligt genomarbetade förslag och ökad skolbyråkrati. Vi vill ge varje barn en bra start på sin skolgång och vill därför investera i mindre klasser. Från förskoleklass till och med årskurs 3 ska antalet barn i stora klasser minska med upp till fem barn per klass. Det ger lärarna mer tid med varje elev – både de elever som behöver mer stöd för att nå målen i skolan och de som vill ha mer stimulans. Det krävs för att vända utvecklingen i skolan. Stefan Löfven, partiordförande

Anhöriga stämmer landstinget

Jag får ont i magen när jag läser Maciej Zarembas artikel på DN kultur om ”Familjen K mot landstinget i Uppsala län”. Även om jag inte läst alla inlagor i rättsprocessen känner jag till ärendet och jag fick ont i magen redan när händelsen uppmärksammades för ett antal år sedan. Anledningen är att hur man än vrider och vänder på händelsen så har en patient försatts i en situation där dennes integritet inte tillmäts den betydelse som man som medborgare och patient kan förvänta sig. Anhöriga har upplevt obehag och kränkning och det måste tas på ett större allvar.
Jag känner som landstingsråd ansvar (trots att jag är i opposition och inte har blivit informerad) å landstingets vägnar och beklagar från djupet av mitt hjärta det som de anhöriga anser sig ha upplevt.

Jag har förlorat båda mina föräldrar i cancer, pappa 1999 och mamma 2005. Båda låg inne på Akademiska sjukhuset och jag var där och såg deras utsatta situation i livets slutskede. Ångesten, skräcken, rädslan och hur man som patient och individ kläs av sin mänskliga värdighet. Man glider längre och längre bort från anhöriga, från minnen, från livet och tappar slutligen känslan för vem man är och var man befinner sig. Att den intima och mycket privata stunden av ens liv offentliggörs för en bred allmänhet är kränkande, oavsett om ansiktet på patienten är dolt eller inte. Jag hade precis som de anhöriga mått fruktansvärt illa om det var min familj som varit berörd och jag vet att mina föräldrar inte hade önskat medverka i TV i den situationen.

Att en fråga av så principiell betydelse för patienters integritet inte diskuteras av politiken är beklämmande. Särskilt efter att frågan prövats av JO och landstinget fick skarp kritik. Frågan hur ärendet och den juridiska prövningen och förhandlingarna med anhöriga skulle hanteras har, vad jag vet, aldrig lyfts officiellt på politisk nivå. Däremot kan det mycket väl ha diskuterats inofficiell mellan tjänstemän och ansvariga politiker i majoritet, det vet inte jag.

Jag är själv jurist och om man kopplar bort allt det jag beskrivit ovan kan även jag tillstå att den juridiska prövningen i detta fall är både spännande och kan vara av principiell betydelse för att skapa ett prejudikat och därför intressant att driva ända till HD. Men den mänskliga aspekten och de anhörigas perspektiv gör att domstolsprocessen och argumenteringen från landstingets sida ter sig ganska osmaklig. Oavsett om landstinget gjort fel eller inte så har de anhöriga upplevt stort obehag och en kränkning vilket landstinget borde ha tagit hänsyn till särskilt såhär i efterhand tycker jag. Jag kommer att följa ärendet noga och hoppas att den juridiska prövningen inte blir ytterligare en kränkning för de anhöriga. Att produktionsbolaget Titan Television AB har ett finger med i spelet gör att jag verkligen funderar över krafterna bakom hela den här affären.
Och då får jag ännu mer ont i magen.

www.dn.se/kultur-noje/nar-en-doende-patient-blev-bra-tv/

Akut läge på akuten

Idag skriver jag på unt debatt om situationen på akuten. 85 vårdplatser är stängda på Akademiska sjukhuset och det fattas 130 sjuksköterskor. Jag vet att sjukhusledningen och personalen gör sitt yttersta för att hitta bra lösningar men vad gör ansvariga politiker?
   Landstingets revisorer har nyligen riktat skarp kritik mot den politiska styrningen och uppföljningen av vårdplatserna på sjukhuset och konstaterar att den inte är ändamålsenlig.
   Den 24 oktober hade jag förmånen att tillsammans med sjukvårdspersonal och politiker från hela Sverige lyssna till ”team Akademiska” som med engagemang, kunskap och energi berättade hur de arbetar för att förbättra vården och bemötandet på akuten. Det var en imponerande insats som möttes av stående ovationer. Personalen på akuten och ledningen för Akademiska sjukhuset ska ha en eloge för den strålande insats de gjort i det nationella projektet ”Akut förbättring” vid Sveriges Kommuner och Landsting som syftar till att förbättra patientflöden på akutmottagningar. I över ett år har personalen arbetat intensivt trots besparingskrav, nedläggning av akutläkarprojektet och en tuff arbetsmiljö för att hitta lösningar som kan effektivisera och förbättra flödena i vården. Ett säkert och tryggt patientomhändertagande har varit ledstjärnan i deras arbete. Min förhoppning är att denna goda insats och engagemanget från personalen på akuten ska ges utrymme att växa och få ringar på vattnet eftersom arbetet är ovärderligt för Akademiska och patienterna.
   Det allvarliga är att denna insats är chanslös så länge akutens problem betraktas som ”akutens problem” och inte Akademiska sjukhusets eller landstingets. Akuten är nämligen ett kugghjul av flera där alla delar måste snurra för att vården ska säkras och patienterna få rätt vård i tid.

Läs mer här

http://www.unt.se/debatt/akut-lage-pa-akuten-2685943.aspx

En sönderslagen mammografi

Jag spenderade gårdagskvällen på mammografin i Uppsala. Unilab som bedriver verksamheten hade bjudit in ett antal politiker för samtal om framtiden och oron över Alliansens senaste planer på att stycka mammografiverksamheten i två delar. Unilab och personalen på mammografin har verkligen lyckats vända det kaos som rådde för ett antal år sedan. De har ett nära sammarbete med Akademiska sjukhuset och Bröstcancerföreningen. De har byggt upp en god arbetsmiljö och ett tryggt patientomhändertagande. Därför var det väldigt glädjande att se hur bra verksamheten nu fungerar. Det blev ett riktigt bra möte och vi fick se verksamheten och lyssna på personalen. Jag tycker frågan är solklar och håller fast vid det jag skrev i unt tidigare i veckan.

 

Allvarliga konsekvenser om man stycker mammografin hela artikeln finns på unt.se:

Alliansen i landstinget skriver (UNT Debatt 30/10) att de vill samla bröstcancervården under ett tak. Vi socialdemokrater skulle välkomna denna kovändning om den inte vore vilseledande.

Problemet med alliansens senaste utspel, att ”samla cancervården”, är att de vill dela mammografin och flytta tillbaka den kliniska verksamheten (när patienten känner en knöl i bröstet) till Akademiska medan scree­ningen (när friska patienter undersöks i förebyggande syfte) ska vara kvar på Samariterhemmet.

Det råder enighet bland verksamhetsföreträdare om att en styckning av mammografin skulle få allvarliga konsekvenser eftersom screening och klinisk mammografi är var sin del av en integrerad verksamhet som behöver hänga ihop om man ska kunna upprätthålla kvalitet, kompetens och kostnadseffektivitet.

Infallet från alliansen är inte förankrat någonstans och därför ställer vi oss frågande till om ansvariga politiker i majoriteten förstår riskerna med en splittrad mammografi?

Socialdemokraterna kommer fortsätta att driva frågan om ett Bröstcancercentrum, på riktigt!

Domstolars syn på sex

Då var det dags igen. Rättsväsendet och domstolar resonerar och filosoferar om människors sexvanor och kraschlandar i slutsatser som ligger så långt ifrån allmänhetens generella uppfattning man kan komma. Hur är det möjligt? Om domare inte klarar av att göra anständiga bedömningar som rör sexualitet samt behovet av och rätten till varje individs integritet i så intima situationer, ja då är det riktigt illa.

Igår och idag har vi fått höra att Göta Hovrätt sänker skadeståndet till en tonårsflickasom smygfilmades av sin 17-årige pojkvän när de låg med varandra, och han sedan utan hennes samtycke la ut filmen på porrsidor på nätet. Hovrätten motiverar den sänkta ersättningenmed att det blivit alltmer accepterat att vara utåtriktad med sina sexuellavanor. Ett mycket märkligt och provocerande uttalande som ger helt fel signalertill unga tjejer och killar.
Även domstolars syn på och tolkning av vad som är våldtäkt och sexuella kränkningar får mig att tvivla på rättsväsendets hantering av och kunskap i dessa frågor.

Jag skrev, tillsammans med Lena Hartwig S-kvinnors ordförande i Uppsala län, nyligen en debattartikel om gruppvåldtäkten i Tensta. Vi framhöll bl.a. att en viktig fråga är vilken attityd och respekt samhället har till en kvinnas kropp och sexualitet och hur vi kan förändra och stärka hennes fysiska och psykiska integritet. Trots att vi anser oss leva i ett relativt sett jämställt samhälle finns det oroväckande signaler bland många unga om könsroller och sexualitet. Grupptrycket kan vara mycket starkt när det gäller vad unga tjejer förväntas ställa upp på. Att tydligt behöva värja sig eller att våld och hot måste vara bevisat för att gärningen ska klassas som ett sexuellt övergrepp är inte rimligt. Därför är en samtyckesregel i sexualbrottslagstiftningen viktig och bör införas.

Det  enda positiva i detta elände är väl att varje debatt och ifrågasättande är ett viktigt led för att driva utvecklingen åt rätt håll och öka förståelsen både hos domare och politiker, för vad sexuella kränkningar är och hur fruktansvärt det kan upplevas av den enskilda individen. Rättsväsendets och samhällets signaler och sanktioner är viktiga och måste därför vara tydliga.

S riksdagslista i Uppsala län

Det cirkulerar massa spekulationer (tex på denna blogg) som bara växer och som gränsar till förtal angående valberedningens förslag till riksdagslista för Uppsala län. Jag brukar sällan bli irriterad eller arg men nu är det nära. Kan vi inte för en gångs skull glädjas åt det faktum att vi har så många kandidater att det blir väldigt trångt på toppen av listan?
Låt mig döda några av konspirationsteorierna genom att lyfta fram ett antal fakta som kan bringa klarhet i valberedningens förslag till riksdagslista som jag stödjer till fullo.

1. Socialdemokraterna är eniga i synen om vinster i välfärden. På Kongressen i april gick Daniel Suhonen upp i talarstolen bland de första och deklarerade att han ställde sig bakom partiledningens förslag till beslut. Även Lena Sommestad var med på kongressen i egenskap av S- kvinnors ordförande. Hon hade inte heller någon avvikande mening om vinster i välfärden. Har de ändrat uppfattning nu, eftersom de gör så stor sak av frågan? Att försöka framställa det som att Ardalan Shekarabi (som inte ens var ombud på kongressen!!) är den som är för vinster, medans Suhonen och Sommestad är mot partiledningens syn på vinster faller därför platt. Det blir vilseledande att använda "vinster i välfärden" för att slå på stora trumman och spela ut en riksdagskandidat mot en annan när det så uppenbart inte har ett dugg med valberedningens förslag att göra!

2. Det påstås att valberedningens förslag är ett försök att peta Lena Sommestad från  hennes plats i riksdagen. Socialdemokraterna har nästan alltid haft fyra riksdagsmandat, eller fler, i Uppsala län. 2010 var ett katastrofval. På listan stod då T.Östros, A.Gille, P.Niemi, L.Sommestad i exakt den ordningen. Lena var redan då på plats fyra och hon har alltså fått behålla samma plats i valberedningens nya förslag. Det är alltså ingen petning eller degradering.

3. Uppsala Arbetarekommun har beslutat om i vilken ordning deras kandidater ska nomineras. Den rådgivande medlemsomröstningen "provvalet" resulterade i att Agneta Gille fick 271 och Lena Sommestad fick 279 röster. Det skiljde alltså 8 röster och valdeltagandet var ca 30%. 70 % av medlemmarna var väl antagligen nöjda med valberedningens rangordning att sätta Gille först, eller så brydde de sig inte. Den slutgiltiga rangordningen beslutas enligt stadgarna av Uppsala arbetarekommuns representantskap där alla medlemsföreningar är representerade. På det mötet blev beslutet om rangordningen till riksdagslistan väldigt tydligt. Efter en sluten omröstning fick Gille 42 röster och Sommestad 24. Men sen är det upp till distriktets valberedning att jämka ihop en hel riksdagslista med kandidater fån hela länet.

4. Uppsala partidistrikt består av åtta kommuner. Varje kommun har nomineringsrätt. Till distriktets valberedning strömmade det in nomineringar. Och det kan väl påpekas att både Shekarabi, Gille och Niemi blev nominerade från flera arbetarekommuner. Sommestad blev nominerad från en, Uppsala. Det skulle vara märkligt om valberedningen bortsåg från dessa nomineringar och från Uppsalas egen rangordning av sina kandidater och föreslog en riksdagslista som inte var förankrad i länet.

5. Det snackas väldigt mycket om en bred representation i politiken och att socialdemokraternas listor ska spegla befolkningen. Är det bara tomt snack? Nu föll det sig så väl att Ardalan Shekarabi, 34 år, första generationens invandrare, med en fantastisk förankring i vårt parti, sittandes i S verkställande utskott och med en djup förankring i den akademiska världen som doktorand i juridik - valde att flytta till Knivsta i Uppsala län. Det glade mig oerhört kan jag meddela. Han är en av de starkaste, klokaste och ödmjukaste socialdemokrater jag känner. Det är väl självklart att han ska toppa vår riksdagslista.

Avslutningsvis: I Uppsala län har vi världens bästa distriktsordförande Agneta Gille, som alltid gör det en bra ledare gör nämligen sätter laget framför jaget. Hon stöder Ardalan på första plats till riksdagen trots att hon mycket väl skulle kunna stå på första plats. Hur många andra distriktsordföranden och riksdagsledamöter känner ni som agerar så osjälviskt? Jag beundrar henne för det. Pyry Niemi har gjort ett fantastiskt arbete i riksdagen och i distriktet och är mycket uppskattad i vårt parti. Och Lena Sommestad är en mycket duktig opinionsbildare som har engagerat många trogna supportrar. Jag skulle kunna hålla på hela vägen ner på riksdagslistan med begåvningar som Gustaf Lantz och Caroline Andersson som definitivt både förtjänar en plats i riksdagen och skulle vara fantastiska företrädare för vårt parti. Så sluta spela ut kandidater mot varandra, inse att alla inte kan stå på topp tre och fokusera på att vinna val! Då har vi ju chansen att ta fyra eller fem mandat och till och med få en möjligheten att få in en av våra fantastiska ledamöter i en Socialdemokratisk regering som minister. Kan vi inte fokusera på det istället för att tjafsa.

Två miljarder till sjukvården

Idag skriver jag och Agneta Gille i Uppsala Nya tidning om socialdemokraternas budgetsatsning på sjukvården. Vi avsätter två miljarder kronor år 2014 till sjukvården i en riktad satsning för att ge mer tid för vård och höja kvaliteten i vården genom att öka personalstyrkan. Det innebär för vårt landsting närmare 75 miljoner.

Vi skriver särskilt om en välfungerande sjukvård för äldre, om satsningar för minskad psykisk ohälsa bland barn och unga samt minskad byråkrati och administration i vården.

Fler förstärkningar inom sjukvårdsområdet kommer att presenteras vid socialdemokraternas pressträff i eftermiddag. Håll koll på www.socialdemokraterna.se

Börjes månadsbrev

"Är det måhända så att Erik Weiman (M) har gett upp hoppet och inser att det blir någon annan som får städa upp efter honom och hans allianskamrater. Jag och vi socialdemokrater är beredda att göra det, men vi är fullt medvetna om att det är en mycket tuff utmaning som vi antar." Så skriver Börje Wennberg sitt oktoberbrev som tar upp landstingets ekonomi och det faktum att landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman inte riktigt verkar ha koll på sin ekonomi. Läs hela månadsbrevet här>>

Tre miljoner för att korta vårdköerna?

Landstingsstyrelsens moderata ordförande gör en stor sak av att landstingets budget förväntas gå med överskott, hela tre miljoner kronor och säger till Radio Uppland att han vill satsa pengarna för att korta vårdköerna. Det märkliga är att ingen annan har hört talas om att budgeten går med överskott vilket man kan läsa i dagens Uppsala Nya Tidning, se nedan med rubriken "Nästan kvarts miljard back". Det är oroväckande när den högste politikern i landstinget inte riktigt har klart för sig hur verkligheten ser ut.
   Min bedömning är att det helt avgörande för att komma tillrätta med vårdköer är att ge långsiktigt förutsägbara uppdrag till Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping så att de kan bygga upp en stabil organisation som klarar att möta de vårdbehov som finns, och det är ett politiskt ansvar och då räcker inte att tillföra någon eller några miljoner lite ibland.
   Det anmärkningsvärda är att han under sitt och den borgerliga alliansens ledarskap, som varat i snart åtta år, placerat vårt landsting i absoluta botten när det gäller tillgängligheten i sjukvården. Vi har de längsta köerna i landet och får inte ett öre av kömiljarden. Och nu gör han stor sak av att tre miljoner ska korta köerna! Man tar sig för pannan.
   Det som måste till är långsiktiga ekonomiska förutsättningar, god framförhållning och god dialog med Akademiska och Lasarettet i Enköping för att få ordning på köer, Inte tillfälliga små potter med småpengar. Idag sammanträder Landstingsstyrelsen så han lär väl få förklara hur han tänker…

S högkvarter

Jag har suttit på Sveavägen 68 (sossarnas partihögkvarter) i två dagar och pratat framtid med partiledningen. Det har varit så inspirerande!
Stefan Löfvén, Magdalena Andersson, Carin Jämtin har gett en inblick i vad vi står inför nu när valet närmar sig. Socialdemokraternas partistyrelse har haft en tvådagarsöverläggning och diskuterat det politiska läget och strategier för framtiden. Det är en fantastiskt bra stämning i gruppen och det känns verkligen som alla är laddade. Särskilt roligt var det att lyssna till Jan Larsson (vilken smart rekrytering!) som i högt tempo, inlevelse och skärpa tar oss igenom vad som krävs för att vi ska få väljarnas förtroende att styra Sverige, inte bara en eller två mandatperioder framåt utan på lång sikt. För vi vet att politik är ett samhällsbygge där jobb, skola och god vård är ett långtidsprojekt som ständigt behöver utvecklas för att vi ska leva upp till vår vision ett samhälle som präglas av frihet, jämlikhet och rättvisa.
Vi fick också veta att Magdalena Andersson kommer pressentera en satsning på sjukvården för det behövs och vi vet att det är en viktig fråga för medborgarna och för framtiden. Det värmer i en hälso-och sjukvårdspolitikers hjärta! Fortsättning följer...

 

 

Heby behöver en ungdomsmottagning

Heby kommun är ensam i länet med att inte har någon ungdomsmottagning. Socialdemokraterna har länge drivit frågan om en ungdomsmottagning i Heby kommun. Sommaren 2008 lämnade vi in en motion om att i samverkan med Heby kommun upprätta en ungdomsmottagning i Heby. Motionen besvarades 2009 med att det arbetet redan var på gång. Nu har 4½ år gått och ungdomarna i Heby har ännu inte fått någon ungdomsmottagning. Det är inte ok! Uppenbarligen kan man inte lita på den borgerliga majoriteten och det som de lovat. Därför kommer jag lyfta den frågan på dagens Landstingsfullmäktige som hålls i Heby.
   Det är oerhört viktigt att hälso- och sjukvården arbetar förebyggande och är tillgänglig för ungdomars frågor och behov av stöd i den ålder då kroppen utvecklas som mest. Därför måste landstinget ta ansvar för att det finns ungdomsmottagningar i hela länet och att samarbetet med skolan och skolhälsovården fungerar. Heby och Östervålas mödravårdscentraler erbjuder visserligen preventivmedelsrådgivning för kommunens ungdomar men tröskeln för exempelvis pojkar är troligen hög att besöka samma mottagning som mamma och kanske mormor besöker och där prata om sådant som sex och samlevnad.
   Eftersom Sveriges och länets ungdomsmottagningar inte bara arbetar med förebyggande metoder för sexuell och reproduktiv hälsa utan också har ett uppdrag att arbeta förebyggande mot psykosocial ohälsa så blir ungdomsmottagningen särskilt viktig. En ungdomsmottagning fyller en viktig funktion för att möta ungas psykosociala problem och nu när vi ser att den psykiska ohälsan ökar bland tonåringar och unga vuxna blir det ännu viktigare att arbeta förebyggande. Att öppna en ungdomsmottagning i Heby är i grunden en rättvise och jämlikhetsfråga. För Hebys ungdomar har rätt till samma stöd och vård som alla andra unga i länet.

Folkpartiet, sjukhusdirektören och UCC

I fredags gick Folkpartiets riksdagsledamot Ismail Kamil ut och krävdesjukhusdirektörens avgång. Utspelet är så provocerande att det saknar motstycke. Men så brukar ju alliansen göra, sparka chefer på rullande band för att demonstrera sin makt! Agerandet är så pinsamt att jag skäms som landstingspolitiker, det är sådana utspel som spär på politikerföraktet. Ibland undrar man var Kamil får sina infall ifrån. En sak är säker han har inte koll på frågan. Detta är väl bara ett sätt för honom att profilera sig själv i media nu när folkpartiets medlemmar ska ha interna provval och Kamil vill komma tillbaka till landstingspolitiken (bevare oss väl!). Men Kamil har förklarat krig mot Akademiska och sjukhusdirektörer förr. Hans sandlåde retorik skadar Akademiska och på sikt patienternas förutsättningar att få en god vård. Han borde tas i kragen av sitt parti. Jag kan nförstå att Ludvig Larsson (Fp) gav upp och meddelar att han lämnar uppdraget som landstingsråd.

Sjukhusledningen har gjort sitt yttersta för att på bästa sätt navigera i ett läge där stödet och engagemanget från deras ägare (den politiska majoriteten) är lika med noll. Den politiska styrningen och ledningen är ett kaos och ansvariga politiker i majoriteten skjuter alla svåra frågor ifrån sig eller blundar för fakta och fattar irrationella beslut.

Hela UCC frågan är så märkligt hanterat. Jag har kommenterat den tidigare här på bloggen. Det är uppenbart att alliansen bluffat i frågan gentemot allmänheten när de gick ut med pressmeddelande att nu är det fritt fram att remittera patienter. För det har inte och kommer inte att fattas något politiskt beslut i frågan. Vi har lyft frågan i alla styrelser i landstinget och alliansen vill inte fatta ett politiskt beslut istället hänskjuter man frågan till Akademiska som fortfarande inte fått någon information eller ägardirektiv om remittering av patienter. Sjukhuset har bara kunnat konstatera att en pressträff genomförts. Jag vill påstå att alliansens pressträff var grovt vilseledande. Det finns inget idag som skiljer sig från hur läget var i frågan för några månader sedan avseende UCC. Jag tycker den politiska hanteringen är en skandal från början till slut.

Avslutningsvis måste man konstatera att när Akademiska tydligt deklarerar att de har kompetens och kapacitet att genomföra dessa operationer och när landstingets egen utredning visar samma sak då kan politiken inte gå in och göra medicinska bedömningar som går stick i stäv med det. Politiken ska över huvud taget inte göra medisinska bedömningar i enskilda fall eller beordra Akademiska att remittera patienter till någon annan som sjukhuset kan behandla själva. Sjukhuschefen har helt rätt när han säger: ”Jag är medveten om att jag arbetar i en politiskt styrd organisation. Men det finns inga politiska beslut i vårt landsting avseende remittering av patienter till, eller upphandling av, Uppsala Cancer Clinic. Det finns inte heller något vårdavtal med kliniken. Landstingets expertutredning har avrått från upphandling av patientsäkerhetsskäl."

Prisdumpning i vården

Vi gör det för 0kr (noll!) meddelar en vårdgivare när vård ska upphandlas, var går gränsen för att vara seriös?

För att illustrera hur absurt det kan bli när ”marknaden får styra” i vården tänkte jag berätta om ett beslut som Hälso- och sjukvårdsstyrelsens (HSS) arbetsutskott fattade förra veckan. Vi skulle bestämma oss för vem som ska få uppdraget att genomföra uppsökande tandvård (en munhälso-undersökning som erbjuds en gång per år till vissa äldre, sjuka och funktionshindrade personer och utförs i deras hem). För att vinna uppdraget måste vårdgivaren/företaget gå med på vissa ”skall-krav” som ska vara uppfyllda. Sedan blir det den som påstår sig kunna göra jobbet för lägst pris som vinner och få skriva avtal med landstinget, detta brukar kallas att konkurrera med pris.

 

Tre vårdgivare hörde av sig och lade anbud (vad de ville ha betalt för att utföra tjänsten) för respektive geografiskt område. Så här blev resultatet, alltså priset som man ville ha för en munhälso-undersökning:

Vårdgivare

Enköping  Heby       Håbo     Knivsta    Tierp       Uppsala   Älvkarleby     Östhammar

1              21 kr         1119 kr    21 kr     21 kr        1422 kr    21 kr        1983 kr          1315 kr

2              0 kr           0 kr          0 kr       0 kr          0 kr          0 kr           0 kr                0 kr

3              272 kr       634 kr      376 kr   412 kr      641 kr       280 kr      728 kr            394 kr

Är det inte ganska oseriöst att hävda att man kan göra jobbet gratis? Eller att man vill ha 1983 kr för ett vårdbesök i Älvkarleby och 21 kr för samma besök i Uppsala?

 

Anledningen till prisdumpningen är naturligtvis att företagen vill säkra rätten att få tillträde till en utsatt patientgrupp i geografiskt attraktiva områden. Gör man munhälso-undersökningen så kan man sedan utan problem hemma hos patienten övertyga honom/henne om att dessutom få utföra nödvändig tandvård (en mer avancerad tandvård som patienten kan behöva). För den nödvändiga tandvården tar företaget fullt betalt genom att fakturerar landstinget. I vissa landsting har man kunnat se att när företag som marknadsför sig med billiga munhälsoundersökningar får avtal med landstingen så skjuter istället kostnaderna för den nödvändiga tandvården i taket. Inte konstigt för vem inbillar sig att 0 kr eller 21 kr för en tandundersökning är seriöst?

 

Ur patienternas perspektiv är det olyckligt att landstinget och borgerliga politiker inte tar ett större ansvar för denna utsatta grupp patienters särskilda behov av trygghet eftersom det handlar om äldre, funktionsnedsatta och i vissa fall dementa och då passar det inte att leka affär och gå med på prisdumpning. Nu blev HSS beslut så att vårdgivare nr 2 avfärdades med hänvisning till onormalt lågt pris. Vårdgivare nr 1 vann de områden som de gav lägst pris på 21 kr och vårdgivare 3 fick nöja sig med de områden som vårdgivare 2 inte ville ha. Kan du gissa vem vårdgivare 3 är i verklighetetn? Landstingets egen Folktandvård. Det enda riktiga och bästa för patienterna hade varit att låta Folktandvården få ansvar för hela uppdraget att utföra uppsökande vård för alla patienter, särskilt med tanke på deras specifika behov, utsatta situation och vikten av kontinuitet i vården.

Skräck och fasa i Syrien

Det har varit ett jobbigt dygn där jag pendlat mellan hopp och förtvivlan. Bilderna som visats i TV är fasansfulla och oron för mina släktingar i Damaskus har varit obeskrivlig. Efter många timmars försök till kontakt fick jag igår förmiddags äntligen tag på min kusin som bor där med sin familj. Lättnaden över beskedet och chocken över det vidriga som händer gör att tårarna och ilskan kommer om vart annat.

Hon och hennes två små barn är i säkerhet och har lämnat Damaskus och befann sig på landsbygden hos min farbror där även min andra kusin befinner sig efter att ha lämnat Aleppo för sex månader sedan. De kommer inte återvända som läget är nu. Hennes man är kvar i Damaskus eftersom han inte vill överge bostaden men hon kunde inte säga något om hur det ser ut på plats förutom att hon är oroad för hans säkerhet och att det går väldigt mycket rykten och spekulationer. Människor (civilbefolkningen) är väldigt rädda och det är svårt att på plats veta vem som står för våldet men attackerna kommer utan förvarning och det är mycket svårt att röra sig på vägarna. Det gör att många tvekar och är rädda för att förflytta sig särskilt om man har barn eller äldre i sällskapet. Ger man sig ut på vägarna så gör man det med livet som insats. Det råder kaos och skräcken är påtaglig. Damaskus blir för varje dag mer av en spökstad. Människor gömmer sig i sina hus i hopp om att stänga ute död och terror.

Civilbefolkningen har betalat ett ohyggligt pris medans omvärlden konfererar och tvekar nu måste FN ta sig tillträde in i landet för att skydda barn och civila från våldet som båda sidor gör sig skyldig till. Detta får inte fortgå.

Alliansens utspel kan vara uppmaning till lagbrott

”Akademiska öppnar för UCC” lyder en rubrik i gårdagens UNT med anledning tvisten om patienter med bukhinnecancer ska opereras på Akademiska eller hos en liten privat aktör. Alliansens utspel väcker många frågor!

1.     Vilket juridiskt stöd har alliansen för sin exensiva tolkning att undantagsregeln i LOU är tillämplig?

2.     Vilket förtroende har alliansen för sjukhusledningens kompetens när man kör över deras medicinska bedömningar och avfärdar deras besked att patienterna kan få vård på Akademiska?

3.     Vilket förtroende har alliansen för tjänstemännens kompetens att ge balanserade beslutsunderlag när man agerar i direkt strid med slutsatserna i den utredning de själva tillsatt?

4.     Vilka signaler sänder alliansen till andra specialister när man uppmuntrar personal med spetskompetens att överge sjukhuset och starta privat klinik?

5.     Hur tänker alliansen att vi på längre sikt ska kunna garantera en god vård, forskning och utbildning på vårt universitetssjukhus när man väljer att göra sig beroende av EN privat vårdgivare för en specifik behandling? 

1. Nu har borgarna med folkpartiet i spetsen kommit på att Akademiska sjukhuset kan (och ska) remittera cancerpatienter till Uppsala Cancer Clinic (UCC). Efter ett års velande och en tydlig utredning som avråder från remittering, har de plötsligt ”hittat” en undantagsregel i Lagen om offentlig upphandling (LOU). Produktionsstyrelsens (PS) ordförande gör en egen, enligt min mening mycket tveksam, tolkning av lagen och menar att varken avtal eller upphandling behövs eftersom synnerliga skäl föreligger i detta fall och då kan man göra en direktupphandling (LOU 15kap. 3§ 2st.). Men med synnerliga skäl menas synnerlig brådska som orsakats av oförutsedda omständigheter som den upphandlande myndigheten inte själv kunnat påverka, förutse eller råda över. Att den upphandlande myndigheten råkat i brådska beroende på egen bristande planering grundar inte rätt till direktupphandling. Regeln ska tolkas restriktivt och landstinget har bevisbördan för att särskilda skäl föreligger. Min bedömning är att det förefaller helt uteslutet att hänvisa till synnerliga skäl när man på regelbunden basis avser remittera patienter till en privat vårdgivare. I så fall får man göra en riktig upphandling, några genvägar finns inte. Det borde den politiska majoriteten förstå. Att tvinga Akademiska att remittera under dessa omständigheter kan innebära en uppmaning att begå lagbrott. Alliansen har dock räknat ut att ingen annan vårdgivare kommer överklaga en direktupphandlingen eftersom ingen annan utför denna specifika operation, förutom Akademiska sjukhuset. Frågan är om Alliansen också räknar med att Konkurrensverket stillasittande ser på när enskilda landstingsråds kreativa lagtolkning tillämpas?! Det tror inte jag, vill det sig riktigt illa kan vite på miljonbelopp utdömas.

2. Att PS ordförande, som har till uppdrag att företräda Akademiska sjukhuset, väljer att så tydligt och öppet köra över sjukhusledningen tyder på att han antingen inte förstår sin roll eller att han mist förtroendet för sjukhusledningens förmåga att göra välavvägda medicinska bedömningar. Jag tycker man ska fundera över lämpligheten i att sitta kvar som PS ordförande när man väljer att agera på det sättet.

3. Jag antar att alliansen har skrotat den externa utredning som Hälso- och sjukvårdsstyrelsen presenterade i ärendet trots att den godkändes för några månader sedan och omständigheterna inte ändrats. Om alliansen tillmäter tjänstemännens underlag och rekommendationer så liten betydelse har vi ett rejält problem. 

4. och 5. Att UCC sökt och fått alliansens välsignelse innan de övergav Akademiska är uppenbart. Därför är den uppkomna situationen självförvållad från alliansens sida och den som fått betala priset är patienterna som hamnat i kläm. Förstår inte alliansen sitt eget ansvar som ägare av universitetssjukhuset och för helheten, långsiktigheten och kvaliteten i vården? Förutsättningen för att behålla ett universitetssjukhus i världsklass är att all personal, även den med spetskompetens som genom miljoninvesteringar (sjukhusets pengar) utbildats på Akademiska känner glädje, delaktighet och stolthet över att arbeta där och vill stanna kvar. Fortsätter alliansen att uppmuntra sönderstyckning och privatisering kommer fler specialister att ta sitt pack och gå. Då har vi snart inget universitetssjukhus kvar.

Avslutningsvis: Lita på Akademiska sjukhuset när de säger att de kan erbjuda en god vård och slå inte undan benen när de försöker och vill bygga upp och stärka sin kompetens och beredskap att leverera vård för patienter med bukhinnecancer och säkra utbildning och forskning på området för framtiden.  

Wikdagarna: Konstruktiv förändringsvilja eller dyr gruppterapi?

Hur ska man tolka att de två politiker med högst ansvar för de viktigaste frågorna i vårt landsting, ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen och ordförande i Produktionsstyrelsen väljer att prioritera annat och uteblir från Wikdagarna? Särskilt anmärkningsvärt är det när den samlade tjänstemannaledningen, sjukhusdirektören för Akademiska och Lasarettet i Enköping och ALLA andra förvaltningschefer och fackliga representanter tagit sig tid och avsatt två dagar i sina pressade scheman i förhoppningen om att få föra en dialog med politiken. Man tar sig för pannan. Pinsamt är ordet. Vad är poängen med att föra dialog med politiken om ansvariga politiker inte behagar närvara och lyssna?

Nu är två dagar av ledningsöverläggningar över och förvånansvärt nog blev det riktigt givande och inspirerande (för oss som var där!). Det bör understrykas att den politiska majoriteten inte ska ha äran för att det blev bra, snarare var det den minimala politiska inblandning i programmet som troligen var framgångsfaktorn. För en gångs skull tog tjänstemännen och förvaltningscheferna chansen att säga ett och annat. De delade med sig av sina erfarenheter, synpunkter och verklighet. Det blev en bekräftelse av det jag länge påpekat och kritiserat i ledningen och styrningen av vårt landsting.

När det finns så mycket som kräver förändringar, i sättet vi arbetar, i behovet av ökad dialog och förankring, i arbetet att stärka förtroendet mellan varandra och att förbättra kommunikationen och informationen i organisationen så kan man tycke att det borde finnas ett politiskt intresse att lyssna på sina medarbetare. Frågan är om landstingsalliansen avser att ta tag i alla goda synpunkter som kom fram. Kommer man att sammanställa resultatet av genomförda workshops och arbeta med frågorna, eller är det en icke förpliktigande gruppterapi med ”högt i tak” som landstingsledningen fått ägna sig åt på Wik? Jag hoppas innerligt att borgarna inser att tjänstemännens, förvaltningschefernas och de fackligas tid och engagemang är så värdefull att det måste tas på allvar.

Landstingsledningen samlas på Wiks slott

När ska vi börja prata öppet om de verkliga utmaningarna som landstinget står inför? Den relevanta frågan kommer säkert att poppa upp i mitt huvud ett antal gånger idag och imorgon när ”topparna” i landstinget träffas vid den årliga planeringskonferensen på Wik. Tyvärr tror jag att den styrande politiska ledningen, precis som vanligt kommer sticka huvudet i sanden för de svåra frågorna och istället berömma sig själva för sin egen förträfflighet helt utan reflektion över den massiva kritik som finns och växer. Det är som vi lever i olika världar...

Politiker, tjänstemannaledning, förvaltningsdirektörer och fackliga representanter skulle här istället kunna få chansen att utbyta erfarenheter och perspektiv när det gäller de verkliga utmaningarna och diskutera möjliga vägar framåt. Långa köer i vården, personalflykt och arbetsmiljö, jämlikhet och jämställdhet i vården, social hållbarhet och förebyggande folkhälsoarbete, ägaransvaret för Akademiska sjukhuset och ordning och reda i ekonomin…jag listan är oändlig. Men så blir det nog inte. 

En av de viktigaste ingredienserna för att föra en politiskt styrd organisation framåt, särskilt en så kunskapsstyrd och komplex verksamhet som landstinget, är att bygga förtroende. Förtroende och legitimitet för politiken, för visionen och för besluten, det är nyckeln till allt. För att det ska vara möjligt krävs kontinuerlig kommunikation, dialog och förankring där verksamhetsföreträdare och tjänstemän ges chansen att möta, lyssna och prata med beslutsfattarna och politiken. Den borgerliga majoriteten har kanske en förhoppning om att Wik-dagarna ska vara precis det. Men ack så fel man kan ha om man inbillar sig att förtroende kan byggas och checkas av på några timmar en gång om året. Det säger en del om borgarnas ambitionsnivå när de dessutom skickar ut dagordningen till ett så viktigt möte, som är inplanerat ett år i förväg, på fredag eftermiddag helgen innan vi ska ses.

Jag längtar till nästa höst då vi får chansen att visa vad vi socialdemokrater går för och hur vi vill arbeta för att återuppbygga patienter och medborgarnas förtroende för vården och landstinget och arbeta för att våra anställda ska känna framtidstro, yrkesstolthet och delaktighet i sitt arbete.

Maktens kvinnor stöttar varandra

Behövs kvinnliga nätverk? Och varför blir reaktionerna ibland så ifrågasättande när kvinnor i tunga positioner träffas på egen hand? Ibland känns det som vi tar jämställdheten förgivet och kvinnors chefskap som så självklart att kvinnliga nätverk av vissa personer uppfattas som provocerande och hotfulla tillställningar där kvinnorna planerar att ”ta över allt”. Lite märkligt tycker jag, särskilt när herrarna fortsätter med sitt bastubadande och informella nätverk vare sig det sker genom medveten strategi eller inte. Det finns både i politiken, näringslivet och samhället. Trots att vi befinner oss en bit in i 2000-talet så orsakar kvinnor med makt, eller som aspirerar på makt, ett visst uppseende och förutfattade meningar i sin omgivning. Särskilt påtagligt kan det bli om man är relativt ung eller småbarnsmamma. Att man inte ska utsätta sig för det ”tunga ansvaret, stressen och pressen” eller ”tänk på barnen” är en vanlig och ”välmenande” kommentar. Mitt standardsvar brukar vara ” Jag blir en mycket bättre, gladare och lyckligare mamma om jag får jobba och utlopp för det jag brinner för och är bra på dessutom mår mina min familj också bättre då.” De erfarenheterna är viktiga att uppmärksamma och analysera.

 

Just därför har det blivit ett riktigt nöje att tillsammans med andra kvinnliga S-landstingsråd i vår region (Uppsala, Sörmland, Örebro, Västmanland, Värmland, Gävle och Dalarna) samlas i vårt kvinnliga nätverk en gång per år i en trevlig och avslappnad miljö för att diskutera aktuella politiska frågor allt från hälso- och sjukvård, ledarskap och ekonomi till organisation och verksamhetsutveckling. Ofta har vi inbjudna gäster som föreläser eller håller ett inspirerande pass. Framför allt har vi riktigt kul ihop och utbyter erfarenheter och stöttar varandra i vår roll som politiker och kvinnor med maktpositioner. Det roliga är att i gänget ingår tre tunga ”Landstingsstyrelseordföringar” (LSO), vilket är särskilt spännande dels för att de är socialdemokrater i majoritet dels som kvinnor i rollen som högst ansvariga politiker och LSO.

 

Jag kan inte nog understryka värdet av dessa sammankomster för mig personligen men också för stärkandet av jämställdheten och nya kvinnliga landstingspolitiker. Det går inte att komma ifrån att samtalsklimatet och stämningen i gruppen blir en annan. Den kraft, inspiration och gemenskap som byggs upp i mötet mellan kvinnor som i sin roll kan dela liknande erfarenheter är ovärderlig och något jag verkligen uppskattar. Bilden är från Filipstad och Hennickehammars Gård där vi träffades förra veckan.

 

 

Maktskifte i sikte

Nu är jag tillbaka på kontoret efter många månaders föräldraledighet. Det har hänt mycket sedan den där dagen i slutet av september då jag kördes i ilfart till förlossningen och min son bestämde sig för att göra entré, åtta veckor för tidigt. Då fick jag släppa allt och fokusera på mig själv och familjen. Det har varit en intensiv men härlig tid och nu har han både hunnit lära sig krypa och fått två tänder.

I landstinget och politiken har det också hänt mycket. Följer man media så är det lätt att misströsta när man tänker på den moderatstyrda majoritetens skötsel av landstinget. Långa köer till vården, personal som demonstrerar i missnöje, chefer som sparkas och en ekonomi som står inför svåra utmaningar. Just därför känner jag mer än någonsin att det finns så mycket att ta tag i. Jag kommer med kraft att fokusera på maktskifte till valet om ett år. Det finns så mycket som behöver göras, framför allt återuppbygga förtroendet för den politiska styrningen som moderaterna raserat. Medborgarna, patienterna och de anställda har med rätt, anledning att ställa högre krav på det som görs i vårt landsting. Under hösten kommer jag att fördjupa mig inom de områden som kräver särskild uppmärksamhet och som Socialdemokraterna kommer att prioritera inom hälso- och sjukvården. Det ska bli både spännande och roligt att få komma tillbaka som landstingsråd. Jag kommer kontinuerligt att uppdatera bloggen med mina tankar och händelser i det dagliga politiska arbetet i landstinget och i Socialdemokraterna.

Vid socialdemokraternas kongress i april valdes jag in som ordinarie ledamot i partistyrelsen:

http://www.unt.se/sverige/landstingsrad-tar-plats-i-s-styrelse-2363885.aspx

Under sommaren fick jag förmånen att medverka i en personlig radiointervju i

SR P4 Uppland Miller Möter:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5588126