Det är generöst av den borgerliga majoriteten att ge bort tre vårdcentraler till Carema gratis.

Nu ska jag redogöra för en fråga som kan tyckas som en teknikalitet men som i grunden är av principiell betydelse och i praktiken innebär att Landstinget ger bort tre vårdcentraler till ett privat bolag.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott där jag sitter, beslutade den 6 september att godkänna Carema primärvård AB som vårdgivare enligt LOV. Kruxet var bara att Carema redan var bundna av ett annat avtal (under avtalstiden 1 februari 2009 till 31 januari 2013) med landstinget enligt en LOU- upphandling. Men den politiska majoriteten valde att frigöra/omförhandla vårdgivaren från det bindande avtalet utan att undersöka vilka ekonomiska konsekvenser det får för Landstinget. Anledningen till att Caremas styrelse vill att det första avtalet ska göras om till ett LOV-avtal är för att de tänker öppna en ny filial på Vaksalagatan 22 i Uppsala. Jag reserverade mig mot beslutet av två skäl som jag kommer att redogöra för nedan.

I onsdags, åtta dagar efter arbetsutskottets möte och beslut, fick jag veta att den politiska majoriteten ”insett” att det kanske inte var så smart att arbetsutskottet beslutar i en sådan stor fråga. Vips så skickades egenmäktigt ärendet vidare till Hälso- och sjukvårdsstyrelsen (HSS). Nu får arbetsutskottet ha ett extra sammanträde på måndag för att ”upphäva” sitt tidigare beslut…

Nu till det viktiga:

1. Varför ska HSS frigöra Carema från nuvarande LOU-avtal som löper till 2013-01-31 om det innebär negativa ekonomiska konsekvenser för landstinget? Landstinget bör vid en överlåtelse värdera vårdcentralerna och begära ekonomisk kompensation för marknadsvärdet. Det har vi gjort i alla andra fall och då har privata vårdgivare fått betala mellan 1-20 miljoner för en verksamhet. Jag anser att det är ett krav att styrelsen först får en ekonomisk konsekvensanalys innan vi godkänner att avtalet sägs upp eller övergår i ett LOV- avtal. Detta kan annars ses som gynnande av enskild. Tyvärr börjar detta likna moderat ”Täbypolitik” där politikerna gjort sig kända för att rea ut Tibble gymnasium till en privat. Fast det här är värre för i detta fall får Landstinget INGEN ersättning för goodwill. Nu får dessutom Carema lokalerna serverade på silverbricka. Det är inte konkurrensneutralt gentemot de andra vårdgivarna. Frågan handlar ytterst om hur vi hanterar skattebetalarnas pengar.

2. Landstinget måste fundera över i vilka sammanhang det är ok att öppna filialer och vad som menas med en filial. Carema vill öppna en på Vaksalagatan 22 men har inte beskrivit vad den ska omfatta. Det finns en risk om vi börjar godkänna filialer utan att ha en ett krav på vilket syfte de ska tjäna och vilken service de ska tillhandahålla. Ha också i åtanke att Vaksalagatan 22 ligget mitt i centrala Uppsala med närhet till ett antal redan befintliga och väl fungerande primärvårdsverksamheter.

Man kan frågan sig vilka patientbehov som behöver tillgodoses på Vaksalagatan 22…varför är incitamenten inte lika starka för en privat vårdgivare att öppna filialer i ytterkommunerna, eller småstäderna, varför lockar centrala Uppsala så? Svaret är naturligtvis att det är mest ekonomiskt lönsamt med friska, välutbildade storstadspatienter. Det säger en hel del om incitamenten i hälso- och sjukvården och skillnaden mellan offentlig och privat. Samtidigt vill den offentliga Primärvården öppnar en filial i Stenhagen som varit utan primärvårdsnärvaro i åratal och där behoven är mycket stora, många barnfamiljer, pensionärer och familjer med utländsk bakgrund. Det är mycket mer rätt tänkt!

Läs mer om frågan på UNT.