Barn ska slippa sövas inför magnetkameraundersökning

Se nyheten på TV4 Uppland och på Akademiska sjukhusets hemsida.

På Akademiska Barnsjukhuset pågår ett projekt som är mycket intressant och som jag har haft personlig erfarenhet av. Och jag kan verkligen vittna om hur bra det var och hur glädjande det är att se och uppleva att Akademiska på ett så bra sätt värnar barnperspektivet. Min fyraåriga dotter fick nämligen delta i studien när hon för tre veckor sedan fick en kallelse till undersökning i magnetkameraröntgen. Hon är född i vecka 33 (prematur) och har ett synfel på grund av en outvecklad nerv och då vill läkarna utesluta att det är något annat som spökar. Jag har beskrivit besöket här.

Vi fick en saga och en broschyr hemskickade några veckor innan, med många bilder för att förbereda dottern på vad som skulle hända. Väl på plats fick hon genom lekterapin leka doktor och göra en magnetkameraröntgen på lilla ”Kalle” (en docka). Gissa om det var kul! När det var dags för den riktiga undersökningen fick hon välja en film och det blev favoriten Princessan Lillifee. Genom att låta barnet titta på film när undersökningen pågår kan man avleda uppmärksamheten och det blir lättare att ligga still i kameran och nervositeten och rädslan släpper. Hon var så duktig och undersökningen gick bra.

På barnavdelningen fick vi en underbar överraskning av sjukhusclownerna som både kunde trolla och göra en vovve av en ballong! Hon fick till och med ett diplom.

Läs mer om undersökningen på Akademiska Sjukhusets hemsida.

Kan barn undersökas med magnetkamera utan narkos? Under hösten introducerar Akademiska barnsjukhuset ett nytt sätt att förbereda barn med strukturerad lek och distraktion. Målet är att betydligt färre barn ska behöva sövas.
– Att undersökas med magnetkamera är inte smärtsamt, men det kan upplevas skrämmande. Vi vill hjälpa barnen att klara av undersökningen utan narkos om det är möjligt, säger Lotta Öijen, avdelningschef på barnonkologen.

Vårdköer och missad kömiljard...

...som man bäddar får man ligga!

I veckan har det framställts i media som om Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping inte klarat av operationsköerna i vården och att Landstinget i Uppsala län därför kan förlora ersättning inom den statliga kömiljarden. Det är en vinklad och orättvis bild av verkligheten.

Se UNT 27 september på sidan 8, samt Radio Uppland här.  SVT Uppland hade igår en mer nyanserad bild av verkligheten. Titta här på nyheterna där jag intervjuas.

Den politiska majoriteten tar tillfället iakt och använder köerna som ett argument för att bana väg för privata vårdgivare och låter Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping stå som syndabockar. Båda sjukhusen har klarat av sitt uppdrag. De har producerat så mycket vård som Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beställt av dem och lite mer därtill. Sjukhusen har rationaliserat, omorganiserat anställt mer personal och gjort vad de kan för att möta befolkningens behov av vård. Personalen har jobbat intensivt för att hinna med så mycket som möjligt utifrån de förutsättningar de fått. Elisabetsjukhuset, ägt av Aleris, har dessutom på ett tacksamt sätt varit ett bra komplement och genomfört ett stort antal operationer.

  

Ansvaret för operationsköerna ligger istället på Hälso- och sjukvårdsstyrelsen som är beställare och finansiär av vården. Det är styrelsen som varit för snål och beställt för lite vård. Uppräkningen för sjukhusen har varit 0.75 trots vi vet att demografiska och befolkningsutvecklingen ökat med över 1.5 procent. Styrelsen har dessutom satt ett ekonomiskt tak för hur mycket vården får kosta och därmed begränsat antalet operationer. Akademiska har idag ett underskott på 200 miljoner som de måste ta itu med. Varför skulle de då börja genomför ofinansierade operationer? Det skulle ju vara ekonomiskt oansvarigt! De som kommer att lida mest för att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen snålat är patienterna som får vänta oförsvarligt länge på vård. Det är oacceptabelt. Visst kan en kortsiktig lösning vara att upphandla privata företag för att klara de akuta köerna, men det kommer att bli onödigt dyrt för landstinget och löser inte det egentliga problemet.

Jag anser att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen ska arbeta på ett annat sätt. Vi måste göra långsiktiga och realistiska behovsanalyser utifrån patient- och befolkningsperspektiv och lägga korrekta beställningar av vård. Vi måste förbättra dialogen med sjukhusen och i ett tidigt skede ge dem ekonomiska förutsättningar att klara de vårdbehov som finns. Om Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping får i uppdrag att gör ytterligare ett antal operationer så skulle köerna vara näst intill obefintliga men en sådan beställning har inte gjorts från styrelsen.

  

Det är tydligt att pengarna inte följer patienternas behov av vård. Därför blir det patetiskt när borgerliga politiker dessutom hävdar att landstingets ekonomi aldrig varit så bra som idag!

Ledarskap i med- och motgång…

Idag presenterades den nya sjukhusdirektören. Ett glädjande beslut som många väntat länge på. Jag kan inte låta bli att reflektera över vad innebörden av ledarskap betyder för mig, att vara en ledare som inger respekt och förtroende.

Den som var uppmärksam noterade att landstingsstyrelsens ordförande var närvarande vid landstingsdirektörens och sjukhusdirektörens sida när beslutet tillkännagavs. Landstingsstyrelsens ordförande envisades nämligen med att få vara med och pressentera sjukhusdirektören (därav även 2:e vice ordförandens närvaro). Det kan i och för sig vara en viktig signal att politiken och landstingsledningen är rörande överrens om tillsättningen av sjukhusdirektör, för det är de. Politiken har varit med genom en referensgrupp (OBS! ej rekryteringsgrupp) till landstingsdirektören. Innan rekryteringsprocessen sattes igång diskuterades det villt vem som skulle tillsätta sjukhusdirektören. Landstingsstyrelsens ordförande menade nämligen att han skulle ansvara för tillsättningen men det tillåter inte den delegationsordningen som han själv ändrade när han tillträdde som landstingsstyrelsens ordförande. Och han har över huvud taget inte velat vara delaktig i turerna med den förra sjukhusdirektörens avgång.

Att vara ledare innebär för mig, att kliva fram i både med och motgång. Att vara närvarande, tillgänglig och svara även på jobbiga frågor när det stormar. Det inger förtroende och respekt för en ledare och det är då som ledarskapet sätts på prov på riktigt.

Min stilla undra är…

Vilka signaler ger det när landstingsstyrelsens ordförande och högste politiska ansvarige slåss om att få vara med vid positiva och trevliga presskonferenser men gömmer sig bakom landstingsdirektörens kjolar när inte lika behagliga beslut i landstinget ska tillkännages eller försvaras och förklaras i media. Då går det tydligen utmärkt att hänvisa till någon annan med motiveringen: detaljstyrning…

Kan man som ledare verkligen komma undan med att vilja vara med och leka när det passar men springa och gömma sig när det inte är lika roligt?

Ny sjukhusdirektör på Akademiska sjukhuset

Den första november tillträder Lennart Persson som sjukhusdirektör för Akademiska sjukhuset.

Man kan fråga sig om uppdraget att vara högsta chef för vårt universitetssjukhus Akademiska är ett ”Mission Impossible”? Nej, det är inte ett omöjligt uppdrag men i allra högsta grad ett komplext och utmanande jobb. Sjukhusdirektören har en hel del att ta tag i.

Ledningsstrukturen och linjeorganisationen på sjukhuset, med starka och självständiga divisioner, kan upplevas som trög och ett hinder i utvecklingen av vården. Därför är det viktigt att den nya sjukhusdirektören funderar över hur han ska arbeta för att få till en tydligare styrkedja i organisationen. Jag menar med det inte att slopa divisionerna för det är orealistiskt men att stärka dialogen, kommunikationen och förankringen av ledningens beslut både vertikalt och horisontellt, är nödvändigt för att stärka förtroendet och legitimiteten för ledningen och sjukhuset som helhet. Att endast peka med hela handen eller peka åt olika håll kan vara förödande i en så kunskapsstyrd organisation. Ledningen måste kunna argumentera för och förklara varför olika beslut fattas, om man ska lyckas nå efterföljsamhet i organisationen. Att visualisera vart sjukhuset är på väg är också nödvändigt. Mål och riktning ska vara glasklart.

Det här ställer krav på politiken. Eftersom Akademiska är en politiskt styrd organisation har sjukhuset hela tiden att förhålla sig till sin ägare och uppdragsgivare. Landstingsledningen har det övergripande ansvaret för att sammanlänka de olika styrperspektiv som finns: beställarstyrning gentemot Hälso- och sjukvårdsstyrelsen samt ägar- och produktionsstyrning gentemot Produktionsstyrelsen. En ärlig och tydlig kommunikation och förankring mellan politik, tjänstemän och sjukhusledning är en nödvändig ingrediens för att lyckas. Detta ansvar vilar på alla tre nivåer som var och en måste dra sitt strå till stacken.

Min starkaste rekommendation till den nya sjukhusdirektören är:

Var närvarande och synlig ute i organisationen. Lyssna på medarbetarna och ge dem möjlighet att få komma till tals. Det betyder inte att alla alltid får som de vill men det inger förtroende och en känsla av delaktighet när ledningen lyssnar av innan stora förändringar genomförs.

Att arbeta med en gemensam värdegrund ska inte heller underskattas för det bygger ett självförtroende och en stolthet hos sjukhusets medarbetare. ”Vi känsla” är det som skapar ett framgångsrikt team. Akademiska sjukhuset är byggt på dess medarbetare, var och en av dem är en länk för att komma framåt. 

Till den nya sjukhusdirektören vill jag säga:

Varmt välkommen och lycka till!



Veckans höjdpunkt: Vårdförbundets mingel

Jag hade förmånen att få träffa ett antal sjuksköterskor i måndags kväll när Vårdförbundet bjöd in landstingspolitiker för att träffa och samtala med deras medlemmar. Det var så givande. Vi landstingsråd i Vita Huset har en nära och kontinuerlig dialog med flera företrädare för fackförbunden men att få chansen att träffa deras medlemmar lyssna och resonera med dem är så berikande. Jag uppskattar den ärlighet, erfarenhet och det klokskap som de delar med sig av. Det är lätt att glömma att vi alla inom hälso- och sjukvårdens organisation jobbar med samma frågor på samma plats med vi har så olika perspektiv och referensramar. Dialog, kommunikation och förankring mellan beslutsfattare och den medicinska professionen är den enda framgångsfaktorn för att styra och utveckla vården på ett för patienterna bra sätt. Där anser jag att Vårdförbundet och dess medlemmar är en tillgång och en spelare som ska tas på stort allvar. Landstinget är också en av länets största arbetsgivare och det förpliktigar.

Det som gjorde kvällen särskilt oförglömlig var att jag fick chansen att möta några mycket speciella sjuksköterskor som jag längtat efter att få kontakt med och hoppats skulle vara där. Jag vet att de haft en särskilt tuff situation de senaste åren på sin arbetsplats. Det blev ett känsloladdat möte som gav mig mycket kraft och bekräftade mina farhågor.

Deras berättelse och arbetssituation berörde mig djupt, faktiskt ända in i hjärtat. Jag har hela tiden haft patienternas perspektiv för ögonen. Jag har naturligtvis också hållit mig informerad om personalens situation via Vårdförbundet men att stå så nära, lyssna och känna deras oro inför framtiden gav mig nya insikter. Det jag kämpat för blev plötsligt så mycket viktigare. Jag ville så gärna ingjuta lite hopp hos dem så att arbetsglädjen och yrkesstoltheten skulle komma tillbaka. Ni tre sjuksköterskor som var där, ni vet vilka ni är. Jag tänker på er och ger inte upp.

Veckans ros går till er.

SNS har tappat allt förtroende.

Det går inte så bra för SNS...
Men jag tycker att debatten om privatiseringens konsekvenser visar näringslivets och många borgerliga politikers rätta ansikte. De är förblindade av en aggressiv övertygelse om konkurrens och fri etableringsrätt för privata som bottnar i ett ganska otäckt förakt mot den offentligtdrivna välfärden. De verkar inte mottagliga för några intellektuella argument eller vetenskapliga forskningsrapporter över huvud taget...

Torsdag:
Nu fortsätter avhoppen från Studieförbundet Näringsliv och sammhälle. Professor Olof Pettersson säger: ”Enligt min uppfattning borde det vara självklart att SNS inte begränsar en forskares yttrandefrihet. Men det har nu visat sig att den nuvarande SNS-ledningen har agerat på ett sätt som strider mot den akademiska friheten. Därför lämnar jag min anställning vid SNS”.
Flera forskare häpnar över den hätska debatten om privatiseringsne konsekvenser.
Onsdag:
Huvudredaktören för den omdebatterade rapporten ”Konkurrensens konsekvenser” och debattartikeln i DN 7 september, Laura Hartman, lämnar sitt jobb som forskningschef på SNS. Hon kunde inte bedriva sin forskning och delta i samhällsdebatten som hon ville och har istället tackat ja till ett erbjudande om en forskartjänst på Uppsala universitet. Varmt välkommen till Uppsala, Laura!

Läs om varför hon lämnar SNS.



Akutsjukvård i Norduppland

Jag är matt. En heldag med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen tog musten ur mig.

Del 1. (se även del 2 Tveksamma utbetalningar till Carema)
Förmiddag: Jag var på en hearing om framtiden för akutverksamheterna och patientomhändertagandet i Norduppland. Det måste sägas att jag är mycket imponerad och glad över uppslutningen av närvarande vid hearingen. Där var verksamhetsföreträdare från precis alla håll, säkert över 50 pers på plats, vilket bevisar frågans dignitet. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen är i full gång med att stuva om akutsjukvården i framför allt Tierp och Östhammar vilket har lett till en hel del diskussioner. Jag kan lugnt säga att om det fanns frågetecken och tveksamheter kring ärendet tidigare så är det ingenting jämfört med vad som framkom på hearingen. Det blev alldeles glasklart och bekräftat att frågan är långt mer komplex än vad som har framställts tidigare och att HSS ska akta sig noga för att skynda fram ett beslut på så tunt och direkt felaktigt underlag som vi hittills fått presenterat. Jag hoppas verkligen att den politiska majoriteten inser vad de kommer att ställa till med om man envisas med att stressa fram ett beslut om verksamhetsförändringar till november. Tack till alla som var med och gav oss den insikten!

Tveksamma utbetalningar till Carema

Del 2. (se även del 1. Akutsjukvården i Norduppland)
Eftermiddagen: Dagens huvudvärk var ”Caremaärendet” som handlar om att låta tre vårdcentraler som idag drivs av en privat vårdgivare på uppdrag av landstinget, övergå/säljas till Carema. Frågan är: har HSS mandat att sälja landtingets verksamheter? Vad är verksamheterna ekonomiskt värda? Vilka ekonomiska konsekvenser får en sådan försäljning/överlåtelse för landstinget? Det bedrövliga är att den politiska majoriteten är i full gång med att ”omförhandla avtalet” med den privata vårdgivaren (= ge bort vårdcentralerna) INNAN man svarat på dessa viktiga frågor. HSS beslutade i princip att låta Hälso- och sjukvårdsdirektören ge bort vårdcentralerna, punkt. De borgerliga politikerna verkar inte heller bry sig om att använda sig av det regelverk som finns för hur överlåtelser av vårdcentraler ska gå till och som de själva fattat beslut om. För mig är det helt obegripligt. Socialdemokraterna hade ett annat förslag till beslut och har reserverat sig.

Till råga på det uppdagades att landstinget sedan 2009 betalat ut en ekonomisk ersättning till Carema som överstiger den ekonomiska överenskommelse som tecknades när Carema vann upphandlingen. När landstinget antog anbudet från Carema hade företaget dumpat priset på läkarbesök i Enköpings vårdcentral till 82 kr och på det sättet vunnit upphandlingen. Nu visar det sig att landstinget trots detta hela tiden betalat ut 255 kr + uppräkning. (Kapiteringsersättningen har också förändrats och kanske kan förklara ett litet frågetecken...) Men jag blev smått chockad när jag förstod det. Utbetalningen av de extra 173 kr stöder man på införandet av Lagen om valfrihet i primärvården (mycket tveksamt ställningstagande). Är det ansvarsfullt hanterande av skattebetalarnas pengar? Frågetecknen haglar.

Jag blir matt…

Fortsättning följer…läs mitt debattinlägg i UNT

Härskarteknik på Landstingsfullmäktige idag

Idag har jag suttit i sammanträde med Landstingsfullmäktige större delen av dagen. Socialdemokraterna, mp och v hade begärt en särskild debatt om etableringsfrihet och valfrihet inom den specialiserade vården. Varje parti fick välja en företrädare och jag representerade socialdemokraterna i den debatten.

Och tänka sig, i debatten blev JAG anklagad för att använda mig av härskarteknik!

Jag måste medge att det är lite svårt att hålla sig för skratt när borgerliga landstingsråd (ansvariga heltidspolitiker) som i alla avseenden har makten och tillhör den styrande ledningen känner sig stötta när lilla jag (relativt nytt oppositionslandstingsråd utan vare sig makt eller inflytande och som dessutom är yngst och invandrare) går på i en fullmäktigedebatt och säger att jag tycker att de har fel i sakfrågan och är besviken över deras oförmåga att ta till sig argument. Det var när jag sa att ”jag blir bestört över hur dålig koll och förståelse ni har på vilka konsekvenser etableringsfrihet inom specialistvården får. Ni borde lyssna mer på experter, verksamhetsföreträdare och forskare” som de borgerliga landstingsråden gick i taket (det var tydligen väldigt jobbigt att höra) och anklagade mig för att använda härskartekniker. De hänvisade till att jag på mitt första fullmäktige 2006 upplyste majoritetens landstingsråd om att de använde härskartekniker, så nu skulle jag inte börja använda mig av dem själv. Jag antar att det var ganska bekvämt att få ägna ett helt inlägg i debatten på att klaga över min ”härskarteknik” istället för att svara på frågor om etableringsfrihet. Jag får väl ta det som en komplimang: det är uppenbarligen hotfullt med en stark och dominant kvinna som säger vad hon tycker och kan stödja sig på både forskning och experter. För den som är intresserad av vad härskartekniker egentligen innebär kan läsa det här. (Notera särskilt: [...En person i underläge kan mycket väl försöka sig på att förlöjliga en meningsmotståndare, men begreppet härskarteknik blir då irrelevant...])

Nyfiken på vad jag sa i debatten? Läs det här. Det börjar...

”Vårdval och etableringsfrihet i specialistvården är den största förändringen som landstinget kommer att behandla under den här mandatperioden. Ett införande av etableringsfrihet kommer att få stora konsekvenser för vården och vi är oroade över att det kommer att försämra förutsättningarna för sammanhållna vårdprocesser, försvåra dokumentationen kring patienten och det kommer att göra vården mer ojämlik. Det kommer också leda till en urgröpning av ekonomin för den samlade vården och vara kostnadsdrivande. Framförallt så kommer det att äventyra framtiden för Akademiska sjukhuset och lasarettet i Enköping och det finns en stor risk att etableringsfriheten saboterar möjligheterna till en framgångsrik forskning och utbildning i vårt län…”

Foto: Nina Leijonhufvud /UNT

Var är den socialdemokratiska partiledningen i vårddebatten?

Det pågår ett systemskifte  inom hälso- och sjukvården där jämlikhet och kvalitet inte längre är styrande. Men var är Socialdemokraterna?
S måste ge vården samma dignitet som skola och barnfattigdom och bli tydligare om hur partiet vill lösa hälso- och sjukvårdens utmaningar. Partiledningens initiativ och proaktiva opinionsbildande i hälso- och sjukvårdfrågorna behövs. Fler vårdpolitiska diskussioner i partiet och ut gentemot medborgarna är nödvändiga för att stärka förtroendet och stödet för det socialdemokratiska partiet.
Läs min och fyra andra kvinnliga landstingsråds uppmaning till vår partiledning.

Läs vår debattartikel i Aktuellt i politiken

UNT debatt: Fritt vårdval och fri etablering inom specialistvården?

Jag och Börje Wennberg skriver idag om fritt vårdval och etableringsfrihet för privata vårdgivare inom den specialiserade vården. Vi ser stora risker med de vägval som den borgerliga majoriteten väljer att ta. Konsekvensen av att obegränsat släppa in privata aktörer inom specialistvården är en mer ojämlik vård, patientsäkerhetsrisker, kostnader som skjuter i höjden och sabotering av forskning och utbildning vid vårt universitetssjukhus. Vi menar att landstinget mister det patient- och befolkningsansvar som vi har enligt Hälso-och sjukvårdslagen. Det finns redan idag goda möjligheter att genom upphandling låta privata utförare vara ett komplement till vår sjukhusvård. Vi menar också att det finns många andra och betydligt bättre sätt att öka patientinflytandet på än att införa fritt val och etableringsfrihet för privata.

Läs vår debattartikel på UNT.  
Läs även denna debattartikel på UNT.

”Landstinget har aldrig haft så bra ekonomi som i dag”

Veckans citat kommer från landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman i UNT idag. Jag undrar vilken världsuppfattning man har när man uttalar sig på det sättet. Att stirra på hur mycket pengar landstinget har på banken eller i tillgångar, som landstinget för övrigt är i full gång med att avyttra, säger inget om landstingets ekonomi. Likviditeten (vilket är det jag tror att Weiman menar) är ett mått på en organisations kortsiktiga betalningsförmåga.

Det vore önskvärt om ledande borgerliga politiker hade förmågan att kunna relatera till helheten och verkligheten när man uttalar sig om landstingets ekonomi, alltså landstingets ekonomi i relation till förmågan att tillmötesgå de behov som finns.

Uttalandet är stötande med hänsyn till de kostnadsanpassningar som upplevs som besparingar som Akademiska sjukhuset (minus 200 miljoner) och Primärvården (minus 20 miljoner) ska förhålla sig till. Tänk dessutom på alla anställda sköterskor som knappt får någon löneförhöjning trots hårt slit och specialistkompetens.

Jag tror varken patienter, anställda eller medborgare i övrigt delar Weimans uppfattning att Landstinget har så himla bra ekonomi….

Det är generöst av den borgerliga majoriteten att ge bort tre vårdcentraler till Carema gratis.

Nu ska jag redogöra för en fråga som kan tyckas som en teknikalitet men som i grunden är av principiell betydelse och i praktiken innebär att Landstinget ger bort tre vårdcentraler till ett privat bolag.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott där jag sitter, beslutade den 6 september att godkänna Carema primärvård AB som vårdgivare enligt LOV. Kruxet var bara att Carema redan var bundna av ett annat avtal (under avtalstiden 1 februari 2009 till 31 januari 2013) med landstinget enligt en LOU- upphandling. Men den politiska majoriteten valde att frigöra/omförhandla vårdgivaren från det bindande avtalet utan att undersöka vilka ekonomiska konsekvenser det får för Landstinget. Anledningen till att Caremas styrelse vill att det första avtalet ska göras om till ett LOV-avtal är för att de tänker öppna en ny filial på Vaksalagatan 22 i Uppsala. Jag reserverade mig mot beslutet av två skäl som jag kommer att redogöra för nedan.

I onsdags, åtta dagar efter arbetsutskottets möte och beslut, fick jag veta att den politiska majoriteten ”insett” att det kanske inte var så smart att arbetsutskottet beslutar i en sådan stor fråga. Vips så skickades egenmäktigt ärendet vidare till Hälso- och sjukvårdsstyrelsen (HSS). Nu får arbetsutskottet ha ett extra sammanträde på måndag för att ”upphäva” sitt tidigare beslut…

Nu till det viktiga:

1. Varför ska HSS frigöra Carema från nuvarande LOU-avtal som löper till 2013-01-31 om det innebär negativa ekonomiska konsekvenser för landstinget? Landstinget bör vid en överlåtelse värdera vårdcentralerna och begära ekonomisk kompensation för marknadsvärdet. Det har vi gjort i alla andra fall och då har privata vårdgivare fått betala mellan 1-20 miljoner för en verksamhet. Jag anser att det är ett krav att styrelsen först får en ekonomisk konsekvensanalys innan vi godkänner att avtalet sägs upp eller övergår i ett LOV- avtal. Detta kan annars ses som gynnande av enskild. Tyvärr börjar detta likna moderat ”Täbypolitik” där politikerna gjort sig kända för att rea ut Tibble gymnasium till en privat. Fast det här är värre för i detta fall får Landstinget INGEN ersättning för goodwill. Nu får dessutom Carema lokalerna serverade på silverbricka. Det är inte konkurrensneutralt gentemot de andra vårdgivarna. Frågan handlar ytterst om hur vi hanterar skattebetalarnas pengar.

2. Landstinget måste fundera över i vilka sammanhang det är ok att öppna filialer och vad som menas med en filial. Carema vill öppna en på Vaksalagatan 22 men har inte beskrivit vad den ska omfatta. Det finns en risk om vi börjar godkänna filialer utan att ha en ett krav på vilket syfte de ska tjäna och vilken service de ska tillhandahålla. Ha också i åtanke att Vaksalagatan 22 ligget mitt i centrala Uppsala med närhet till ett antal redan befintliga och väl fungerande primärvårdsverksamheter.

Man kan frågan sig vilka patientbehov som behöver tillgodoses på Vaksalagatan 22…varför är incitamenten inte lika starka för en privat vårdgivare att öppna filialer i ytterkommunerna, eller småstäderna, varför lockar centrala Uppsala så? Svaret är naturligtvis att det är mest ekonomiskt lönsamt med friska, välutbildade storstadspatienter. Det säger en hel del om incitamenten i hälso- och sjukvården och skillnaden mellan offentlig och privat. Samtidigt vill den offentliga Primärvården öppnar en filial i Stenhagen som varit utan primärvårdsnärvaro i åratal och där behoven är mycket stora, många barnfamiljer, pensionärer och familjer med utländsk bakgrund. Det är mycket mer rätt tänkt!

Läs mer om frågan på UNT.

Nu blir det Primärvård i Stenhagen!

Inte en dag för tidigt. Socialdemokraterna har under lång tid velat ha en vårdcentral eller motsvarande i Stenhagen. Det föreslog Johnny Svahn och Lena Rönnberg ledamöter i landstingsfullmäktige redan 2006 genom att skriva en motion. Frågan har också ställts till Erik Weiman i en interpellation. Men de borgerliga politikerna har inte gjort någor åt frågan på fem år! Därför är det så glädjande att vi har en primärvård med stort P (Primärvården) och en primärvårdsdirektör som tar frågan på allvar och nu vill öppna mottagning i Stenhagen.

-    Vi ser fördelar med att placera filialer i lokala centrum som har eller planeras ha en starkt tillväxt. Vi kommer också att tänka i nya banor när vi utformar verksamheten. Tanken är att vi ska arbeta effektivt och avlasta vårdcentralerna samtidigt som invånarna får bättre service, säger primärvårdsdirektör Per Elowsson.

Filialen i Stenhagen är tänkt att öppna under första kvartalet 2012.

Dags att ta tillbaka medmänsklighet och rättvisa i svensk politik

Idag träffades landstingsfullmäktiges socialdemokratiska ledamöter och ersättare för att diskutera hälso- och sjukvårdspolitiska frågor och förbereda sig inför landstingsfullmäktige på måndag. Vi diskuterade aktuella ämnen och la upp strategier för hur vi ska jobba med våra politiska frågor under hösten. Trots att det är gräsligt frustrerande att vara i opposition, att inte få bestämma eller påverka så kan jag inte låta bli att småle J när jag tänker på hur kul och givande det är att få vara landstingsråd och teammedlem i värdens bästa landstingsgrupp.

Vår gäst för dagen var socialdemokraternas distriktsordförande i Uppsala län och riksdagsledamot Agneta Gille. Hennes beskrivning och reflektioner av den politiska utvecklingen och effekterna av borgerlig politik bekräftade vår känsla av att aldrig tidigare har medmänsklighet, solidaritet och rättvisa i vårt samhälle varit så frånvarande i svensk regeringspolitik.

Restaurangmoms går före stärkt ekonomi för pensionärer…

Tilltron till den allmänna hälso- och sjukvården sjunker. Patienter, arbetsgivare och fackföreningar tecknar privata vårdförsäkringar i brist på förtroendet till en generell välfärd…

Människor knuffas ut från de gemensamma försäkringssystemen, tex A-kassan, för att dumpass på kommunernas växande berg av försörjningsstöd (socialbidrag)…

Ungdomar kämpar och slåss för att få ett jobb, vilket som helst, på vilka villkor som helst…

Unga vuxna får tacka nej till platserbjudanden från Universiteten därför att de inte får en bostad…

Till råga på det…

Mats Odell (KD) säger i tidningen Hem & Hyra: ”Jag och min fru har köpt varsin lägenhet till våra barn. Det kan alla föräldrar göra. Våra barn är mycket nöjda”

Maria Larsson (KD) nekar barnhemsbarnen den ekonomiska ersättning som ALLA anser att de är berättigade med motiveringen att det är orättvist om man inte är orättvis mot alla. (Hon menar att det inte går att hitta ett system som är rättssäkert och rättvist trots att Norge, Island, Irland, Australien och Kanada har lyckats kompensera drabbade.)

Vart är Sverige på väg? Jag bara undrar…

Älskade mamma

Jouhaina Macdisi

23/8 1952 - 13/9 2005



Den 13 september 2005 dog min mamma i cancer. Familjen hade kastats mellan hopp och förtvivlan under ett halvår men på måndagsmorgonen den 12 september ringde sköterskan från Akademiska och sa att det var dags. Jag sprang från ett möte i Riksdagen där jag jobbade, hoppade på första tåget till Uppsala och bad om och om igen att det inte skulle vara för sent.

Vi hade precis haft en underbar helg tillsammans. Hela familjen var samlad. Alla systrar, moster, kusin, morbror, svärmor och några vänner satt och trängdes i ett litet rum på fjärde våningen på onkologiska klinikens vårdavdelning. Mamma satt och babblade i sin säng lika engagerad som alltid och läxade i vanlig ordning upp den som sa något som hon inte gillade. Vi skrattade och skojade och hade riktigt trevligt. Hon var så vaken och skärpt, hon hade koll in i minsta detalj. Inte kunde jag ana att det skulle vara hennes sista helg tillsammans med oss.

När jag kom fram till Akademiska på måndag förmiddag var hon inte vid medvetande. Vi vakade vid hennes säng hela dagen och natten. På tisdag förmiddag tog hennes krafter slut och hon somnade in. 

Alla kommer att förlora en anhörig eller nära vän någon gång. Men att förlora båda sina föräldrar vid en ung ålder är väldigt tufft. (Min pappa dog i cancer 1999) Jag brukar ibland fundera över varför det i Sverige är så tabu att tala om sorg och ilska.  Jag upplever att det är ett känsligt ämne. Att visa känslor, starka känslor anses ofta vara väldigt privat. Jag kommer från en kultur där sorgen inte är privat, den ska bekräftas och delas för då anses den lättare att bära.

Hur som helst, nu har det gått sex år sedan mamma gick bort. Nu är jag själv mamma och moster, något som hon tyvärr inte fick uppleva men för mig är hon närvarande. Alltid. Hon är min och mina systrars egen lilla skyddsängel där uppe i himlen.

Till minne av mamma och pappa

publicerat i UNT 2006-09-13

Ord kan inte beskriva den oerhörda saknad vi känner.

Ni finns alltid i våra tankar och i våra hjärtan.

Allt som vi är och lyckas med har vi er att tacka för.

Ni har format oss och givit oss kärlek, trygghet, ödmjukhet och mod.

Genom alla fina minnen lever ni för evigt.

Korsförhörd - tillgodoser landstinget vård på lika villkor?

Jag har idag blivit grillad och korsförhörd av två utredare från Ernst & Young som på uppdrag av landstingets revisorer ställt frågor om hur landstinget tillgodoser vård på lika villkor.

I mail från revisionschefen framgick att:

”Landstingets revisorer har beslutat att genomföra en granskning om hur landstinget tillgodoser vård på lika villkor. I landstingsplanens inledning anges att hälso- och sjukvård skall finnas lättillgänglig för invånarna och ges på lika villkor. Den övergripande frågeställningen i granskningen är hur landstinget i Uppsala län genom styrdokument, ekonomistyrning och uppföljning säkerställer att vård på lika villkor ges till länets invånare. Landstingets revisorer har uppdragit till konsultfirman Ernst & Young AB att genomföra granskningen. Gunnar Uhlin kommer att vara projektledare och  genomför granskningen  tillsammans med Klas Öberg. Ett 20-tal intervjuer kommer att genomföras med politisk ledning och tjänstemannaledning men också med förvaltningsledningar och några verksamhetsföreträdare. Granskningen kommer att genomföras under hösten och avrapporteras under november.”

Jag säger bara: Äntligen!

Äntligen någon som frågar!

Äntligen någon som problematiserar!

Äntligen någon som förstår att jämlik vård är ett krav som ska tillgodoses!

Äntligen någon som blottlägger vad vi menar med jämlik vård och hur vi styr mot jämlik vård och framför allt på vilket sätt vi följer upp att vi får en jämlik vård!

Jag måste tillstå att det var en av de mer givande och intressanta intervjuer jag blivit utsatt för på länge. Nu väntar jag otåligt på vad revisorerna kommer fram till för slutsatser…

Skohylla?



Börje Wennberg undrade häromdagen om det inte var dags för mig att införskaffa en skohylla till mitt kontorsrum i Vita Huset (tidigare maktens huvudboning i landstinget, numera oppositionslandstingsrådens kontorsbyggnad). Han har nog rätt. Ska man orka stå och gå och kämpa för rättvisa i hälso- och sjukvården varje dag måste man ju vara bra utrustad på fötterna. Då krävs rätt skor för rätt tillfälle och således också en skohylla att ställa dem på.

Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman (M) vill att jag ska be om ursäkt

...men mammografin blev dubbelt så dyr i privat regi

Han anser att jag ”misskrediterat den fina bröstcancervården som vi bedriver i vårt landsting […] och gjort politik av människors oro” eftersom jag begärt en granskning av mammografin som bedrivs av ett företag som haft svårt att uppfylla sitt åtagande. Åtskilliga är de förtvivlade kvinnor som hört av sig i till mig och berättat om sitt misöje med mammografin. Den rapport som landstinget gjort med anledning av mitt krav på granskning visar att närmare 60% av patienterna fick vänta över fyra veckor på undersökning under våren 2011. Helt oacceptabelt.

Den borgerliga majoriteten är snabb med att ta åt sig äran när Uppsala läns landsting är i topp för bröstcanceröverlevnad i en rapport pressenterad av Sveriges Kommuner och Landsting samt Socialstyrelsen, vårt landsting är det tredje bästa i landet när det gäller överlevnad efter böstacancer. Det Erik Weiman inte bryr sig om att reflektera över är innehållet i rapporten där det faktiskt mycket tydlighet framgår att uppföljningsperioden är 2005-2009 alltså INNAN verksamheten gick över på privat drift. Dessutom ska äran för de framgångar bröstcancervården i Uppsala län visat tillfalla alla verksamhetens medicinska personal, forskare och eldsjälar som drivit på forskningen, förbättringen av behandlingsmetoder och utvecklingen av läkemedel i samarbete mellan Akademiska sjukhuset och Uppsala Universitet – inte en privatiserad mammografi!  Det fina resultatet hänför sig dessutom till den tid mammografin var offentlig. Så Erik Weiman, Ismail Kamil (FP) och Anna-Karin Kolmp (KD) har helt fel när de misskrediterat den landstingsdrivna mammografin genom att påstå att den var så dålig och därför sålt den till ett privat företag.

Vad värre är att den privata verksamheten får en fördubbling av budgeten utan att ha fått ett större uppdrag. Det har således av ekonomiska skäl varit vansinnigt att privatisera. Här kommer lite siffror gällande budgeten för mammografin:

2009 innan verksamheten privatiserades var budgeten 6 706 000 kr (anslag + målrelaterad ersättning)

I april 2009 när avtal med Avesina tecknades blev budgeten 9 500 000 kr

I budgeten för 2011 har mammografin fått 15 000 000 kr

Jag kan bara föreställa mig vad den landstingsdrivna mammografin hade kunnat åstadkomma om de hade fått över 5 miljoner extra för att beta av köer och förbättra verksamheten för, men icke! Här ska privatiseras! Att det är min skyldighet som arnra vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen att bevaka och följa upp den vård som vi beställer verkar Erik Weiman inte tycka är så viktigt. Han verkar inte heller lägga så mycket vikt vid att bröstcancerföreningen, de fackliga och berörda verksamheter på Akademiska också varit kritiska.

Dessutom har landstingets kloka revisorer bestämt sig för att granska bröstcancervården, vårdkedjan och mammografin. Tycker han att de också ska be om ursäkt? För den som vill läsa mer är det bara att googla på Avesina så hittar man en hel del…

Patientsäkerheten står på spel när borgerliga politiker äventyrar en sammanhållen patientjournal

På hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott igår visste inte de borgerliga politikerna om de tycker att vårt landsting ska ställa krav på en sammanhållen patientjournal. Istället vill man värna privata vårdgivares frihet att själv välja journalsystem. Ska vårdgivarnas frihet att välja gå före patienternas säkerhet i vården? Knappast!

En av de viktigaste faktorerna för att garantera kvaliteten och patientsäkerheten i vården är att vård och behandling av en patient dokumenteras på ett korrekt sätt och att den informationen sedan följer patienten i varje steg av vårdkedjan och mellan olika vårdgivare. På det sättet minskar risken för felbehandling eller misstag i vården. Tillgång till rätt patientinformation är helt avgörande för att vårdpersonalen ska kunna ge en god och säker vård oavsett var eller av vem informationen har dokumenterats.

En utveckling mot allt fler privata utförare gör att det blir ännu viktigare att säkerställa ett effektivt och säkert utbyte av patientinformation mellan vårdgivare. Det är det som en sammanhållen patientjournal handlar om.

För att garantera patientsäkerheten måste därför landstinget ställa krav på alla vårdgivare att ingå i ett system med en sammanhållen patientjournal. Allt annat skulle innebära att man sätter patienternas säkerhet och vårdens kvalitet på spel. Därför är frågan solklar.

Socialdemokraterna kommer att göra allt vi kan för att garantera att patientsäkerheten går i första hand och kräver därför en sammanhållen patientjournal.

Fortsättning följer…

Börjes månadsbrev

Här kommer min kollega Börje Wennbergs månadsbrev. Det är en nödvändig (och trevlig) läsning om man är intresserad av landstingsfrågor. Här är ett utdrag:

"I veckan som gick blev jag kontaktad av såväl oroade Bålstabor, anställda som fackliga företrädare som hävdade att Medpro Clinic inte betalade sina räkningar och att företaget ”hade Kronofogden efter sig”. Att för mig kontrollera om det stämmer är inte helt enkelt, men det fanns ett enkelt sätt att kolla om påståendena stämde. Har de betalat hyran för sina lokaler? Fastighetsägaren heter ju Landstinget i Uppsala län, och där har jag tämligen goda kontakter. Till min stora häpnad och förskräckelse är svaret på min fråga; NEJ! De har inte betalat någon hyra över huvud taget sedan de tog över verksamheten! Än en gång har de borgerliga bevisat att de är ideologiskt förblindade. Huvudsaken är att det är privat, resten förefaller de strunta i."

Vidare skriver han om bröstcancervården i vårt län:
"Glädjen över vår framskjutna placering delar jag, men deras konstateranden att de är på rätt väg med genom privatiseringen är obegriplig. Som den gamle mattelärare jag är räknar jag snabbt fem år bakåt i tiden och hamnar då i månadsskiftet aug/sept 2006. Mammografin privatiserades i april 2009. Det goda resultatet är alltså ett mått på kvaliteten hos den landstingsdrivna mammografin och övrig landstingdriven verksamhet på området, den som de borgerliga klankat ner på i alla möjliga tonarter sedan de tog över makten."

Gravida nekas vårdplatser

Uppsala är sämst i landet. Det är rubriken i dagens UNT som hänvisar till förlossningsvården på Akademiska sjukhuset. Ja, vad ska man säga? Som landstingspolitiker och andra vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen blir jag naturligtvis mycket bekymrad när jag få veta att sjukhuset tvingas neka mammor vårdplatser. Jag kan konstatera att situationen inte är acceptabel ur ett patient- och befolkningsperspektiv.

Vårt landsting ska erbjuda alla länets invånare en tillgänglig och patientsäker vård. Och det ska ske på ett sätt som inte äventyrar personalens arbetssituation och hälsa.

Det som oroar mig är att jag får denna information via media. (När jag i våras frågade om situationen på förlossningskliniken under sommaren fick jag beskedet att läget var under kontroll.) Som andra vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen är det rimligt att kunna kräva och förvänta sig att förvaltningar och vårdgivare informerar och uppvaktar sin uppdragsgivare när de inte klarar sitt uppdrag. En nära dialog och kommunikation mellan politiken och sjukhuset är också en förutsättning för att kunna utveckla vården och tillmötesgå befolkningens behov. Nu vill jag vara tydlig med att framhålla att jag förstår varför sjukhuset inte vänt sig till styrelsen, det framkommer med all önskvärd tydlighet i unt:s artikel. Ingen av de borgerliga ordförandena i produktionsstyrelsen Nina Lagh (M) eller hälso- och sjukvårdsstyrelsen Miriam Eriksson (KD) vill ta i frågan. Det skjuter ifrån sig och hänvisar allt ansvar till sjukhusledningen, ofta med argumentet att politiker inte ska detaljstyra. Nej naturligtvis ska vi inte detaljstyra. Men vi måste efterfråga och kräva att länsborna får den vård som de behöver!

Den styrande politiska majoriteten ska ta ansvar för en god dialog med verksamheten, de ska ta ansvar för att granskning och uppföljning av vården och tillgängligheten sker, de ska ta ett arbetsgivaransvar och försäkra våra medarbetare en god arbetsmiljö. Framför allt ska politiken ta ansvar för att patienterna får den vård som de behöver. Det är vårt ansvar som förtroendevalda företrädare för folket. Det ansvaret kan aldrig delegeras till någon annan! Akademiska sjukhuset och de andra förvaltningarna kan bara göra så gott de kan utifrån de förutsättningar som de får från sina uppdragsgivare: Politikerna.   

Jag undrar varför borgarna gör så mycket väsen av att det ska vara max fyra timmars väntetid på akuten men inte höjer på ögonbrynet när gravida kvinnor nekas förlossningsvård på grund av platsbrist. Är inte den tillgängligheten minst lika viktig?

Invigning och öppet hus

Idag hade jag förmånen att närvara vid två invigningar.

Den första var på Akademiska sjukhuset där utställningen Kvinnors uppfinningar presenterades. Det är ett samarbete med Tekniska museet. På utställningen visas aktuella uppfinningar och innovationer av nu verksamma kvinnor, men också exempel på historiska kvinnliga uppfinnarförebilder. Det var så roligt att få synliggöra kvinnors smarta idéer som förverkligats till lönsamma produkter och hjälpmedel.

Jag kunde snabbt konstatera att två av mina privata favorithjälpmedel som småbarnsmamma fanns med, dels bärsjalen för att kunna tillämpa kängurumetoden (eftersom vår dotter är född prematur)  dels "vyssan lull" fötter till barnsängen (en gudagåva för att vagga oroade barn till sömns).Parallellt med utställningen visar Innovation Akademiska hur man kan stöttar vårdpersonal som ruvar på innovativa idéer till produktutveckling. Ett fantastisk arbete som kan inspirera fler att våga förverkliga sina drömmar. Det enda beklagliga med besöket var att jag var ensam politiker och landstingsråd på plats, de andra vet inte vad de missat. Den som vill göra ett besök ska gå till Pausrummet intill Grönwallsalen, Akademiska sjukhuset, ingång 70.

Den andra invigningen/öppet hus var på Folktandvården Seminariet en nyöppnad klinik på Prästgatan 11. Kliniken består av ett samarbete mellan sjukhustandvården och allmäntandvården som gör att människor oavsett ålder och situation, friska eller sjuka, kan erbjudas vård på kliniken. Här finns den senaste tekniken som mikroskop som gör att man kan utföra mycket komplicerade rotbehandlingar med hög kvalité. Det finns även laser som är utmärkt för patienter med tandvårdsrädsla eftersom metoden upplevs behagligare. Mycket bra investeringar som kommer att hjälpa många patienter.
  
Det glädjande med att besöka folktandvården är att jag varje gång får erfara den underbara och smittsamt härliga stämning som finns bland personalen. Det syns när människor trivs på sin arbetsplats.

  

 På Folktandvården är det barnanpassat, finurligt och roligt!

Vård på lika villkor kräver skillnader

Idag har jag tillsammans med landstingspolitiker från hela Sverige i Nätverket hälsa och demokrati diskuterat frågan om vård på lika villkor vid Sveriges kommuner och landsting (SKL). Utgångspunkten för diskussionen var att vi lever i samma land, på samma plats, och i samma tid men vi har helt olika förutsättningar till att få samma välfärd.

Vi konstaterade att:

1. Hälsan är ojämlikt fördelad till nackdel för socioekonomiskt svaga grupper, klyftorna bara ökar och ökar.

2. Sjukvården är ojämlik och ges inte efter behov.

3. Särskilda och riktade insatser krävs gentemot vissa samhällsgrupper för att skapa jämlikhet för alla.

Låt mig understryka att jag häpnade över att även många borgerliga politiker skriver under på ovan gjorda beskrivning - dock inga från Uppsala läns politiska toppskikt, tyvärr! Lika till alla leder inte till jämlikhet. Vårdval eller hälsoval leder inte heller till jämlikhet. Varför? Jo för att vårdval kräver att patienten är aktiv och gör ett val, vilket naturligtvis funkar och är populärt hos de flesta. Men det kräver att patienten måste efterfråga vård för att få vård. Alla som är insatta i hälso- och sjukvårdsfrågor VET att den patient som inte har förutsättningar att göra val eller kapabel att efterfråga ofta är den som är i starkast behov av vård. En inventering av alla Sveriges landsting på uppdrag av SKL visar att landstingen är mycket dåliga, rent av usla, på att analysera och göra insatser för att främja jämlik hälso- och sjukvård utifrån socioekonomiska perspektiv! Pinsamt med tanke på att detta är ett av SKL:s prioriterade områden 2011.

Vad krävs då? Jo:

1. Att landstinget kontinuerligt inventerar och analyserar hälsoläget och vårdbehovet hos befolkningen.

2. Att politiken sätter upp tydliga och mätbara mål för att öka hälsan och minska ojämlikheten genom riktade insatser och resurser till de med sämst hälsa.

3. Att landstinget aktivt arbeta för att nå målen och kontrollerar detta genom uppföljning.

Alltså, inte svårt om man menar allvar med jämlik vård!

Trevlig utsikt från SKL!